Fjortonde resan.

Thailand 25 januari till 13 februari 2015

Klockan hade slagit 09:30 då vi rullade ut från vår parkering på väg mot Arlanda, min fjortonde resa till Thailand, äntligen… Vår tre veckors semester hade börjat. Bilen parkerades som vid tidigare resor i Märsta, den här gången med ”sista dygnet inne”, ty vem vet hur många kallgrader det är då vi kommer tillbaka, eller hur mycket snö det är då också för den delen.

Incheckningen gick fort, inte många före oss i kön. Växlade till oss lite Bath för att inte stå helt utan de första timmarna i Thailand… Säkerhetskontroll, och den här gången även visitering av mig. Jag blev stoppad efter att passerat ”scannern”. Ut med armarna som en annan fågelskrämma medan vaktens händer kände utefter min kropp.

Nu vankas det räkmacka och en bira… alldeles då man går ut från taxfree finns det ett område med dylik föda och dryck, det såg väldigt inbjudande ut… men så gott som alla stolar var ockuperade. Således beslutades att mackan skulle inköpas på nästa anhalt på väg mot gaten där det brukar serveras sådana. Så var det på senaste resan för sex månader sedan erinrade jag mig…

Nästan halvvägs komna till gate 69 stannade vi så för att avnjuta denna delikatess.  Vid den med glas försedda disken började så letandet… Inga räkmackor!!! På min fråga till mannen bakom disken svarade han då att: ” Det har vi slutat med”. Det som fanns var halvstora ”Baguetter” som var skurna längs med. Dock inte genomskurna. Fyllningen i den uppskurna springan var antingen lax eller ost och skinka. Det fanns även en vegetarisk variant. Brödet var av det grova, svårtuggade slaget, med en massa frön av diverse sorter och storlekar.

Det fick bli en med lax… Tuk valde yoghurt. Jag åt bara ena halvan av det hårda, sega, svårtuggade brödet… men Falcon Bayersk smakade bra, inte speciellt svårtuggat  ;-), där lämnades det inget kvar. Efter att vi intagit vår lunch knallade vi vidare mot gate 69… Vi passerade ännu en ”oas” att intaga drycker och smörgåsar vid. Där fanns det minsann räkmackor… De låg där i disken och nästan pekade finger, det långa, åt gubben som inte fick någon, eller orkade, efter det mättande fröbrödet som nyss inmundigats.

Jag vände blicken in mot borden… Där satt en bekant, Sam Sip Sam med en kompis och förlustade sig med det jag själv nyss inte lämnade något kvar av, var sin öl. Tuk och jag samtalade cirka trettio minuter med Sam Sip Sam, det nick som forum brodern tagit.

Vid gate 69 fick vi vänta kanske 40 minuter innan det blev dags att gå ombord på planet till Bangkok.

14:00 lättade vi så från Sveriges yta… nu var vi på väg… eller på flyg? Flygplansmaten… ja, den smakade riktigt bra på den här flighten.

Kollade på två filmer. Försökte sova efter den första, men gav upp och fortsatte kolla på nummer två. Frukost annonserades cirka två timmar innan ankomst till Bangkok. Det kom upp en ”blänkare” på skärmen som förmedlade att om tjugofem minuter serveras frukost.

Landningen och passkontroll gick helt utan köande, dock fick vi vänta en kvart på våra väskor… helt ok… Våra SIM-kort uppdaterades och därefter ner till ”Foodhall” för att inmundiga resans första riktiga Thaifood. Taxi från Suvarnabuhmi fixades från översta våningen, ”Departure floor”, en ”Metertaxi” som tog oss till byggnaden som innehåller den Svenska ambassaden i Bangkok. På sjuttonde våningen finns den certifierade översättningsbyrå vi kontaktat från Sverige.

Mailat de dokument vi ville ha översatta från Svenska till Thailändska från Sverige. 09:15 steg vi in deras kontor och sade våra namn, dokumenten skrevs ut och kontrollästes av Tuk varefter betalning erlades.

Taxi till Morchit och inköp av bussbiljetter tog vid efter kontorsbesöket och nu i skrivande stund sitter jag i matsalen på Sri Pattana Hotell. Tuk talar i telefon. Vi hade stigit av bussen utanför ”The Mall” och tagit en Tuktuk till hotellet. Efter en snabbdusch och en timmes sömn hade jag friserat mig. Tuk hade köpt sin ”Som Tam” efter proviantering på 7-11. Nu satt vi alltså i matsalen efter en Chang och friterad kyckling för mig, Som Tam för Tuk, och jordgubbsglass… Tröttheten gjorde sig påmind igen… nu får det vara nog för denna första dag i Thailand. God natt!

27 januari

07:15, vaknade utvilad och fräsch efter en natt utan uppvaknanden. Frukosten intogs som vanligt i en lite uppfräschad matsal. Inte många, endast två, bord till var besatta, en ensam västerlänning och en Thaiman. Vi plockade åt oss våra frukostingredienser från den framdukade buffén och njöt av denna första morgon i Thailand, soligt och varmt… Härligt. Ett till par kom in, en västerlänning med lapp för ögat och hans Thaifru.

Då jag stod och fyllde i mitt tevatten hörde jag Tuk samtala med den för ögonblicket enögde mannen. Det visade sig att det var en Göteborgare som tillsammans med sin fru drev en restaurang i SoengSang, ” Alex Place” hette stället. Alex hade på grund av sin sjukdom opererat sitt öga dagen innan. En trevlig pratstund senare så drog paret vidare och vi gick till rummet för att avsluta morgonrutinerna.

Ryggväskan blev proppfull av de saker vi tagit med i resväskorna från Sverige, plus en plastkasse. Via 7-11 där Tuk laddade sitt SIM-kort, gick vi så till lägenheten. Tvättmannen och hans hustru hälsade glatt då vi träffades… Vi överlämnade presenterna från Sverige till deras ungar. Vår lägenhet hade blivit städad av PhiPai och hennes dotter, samt brodern till Tuk. Det kändes fint att åter vara på plats i lägenheten. Vi lämnade av våra grejer och promenerade till PhiPai. Sitter nu och skriver där, Tuk kommer att tillsammans med henne åka för at fixa håret. Jag räknar med att kunna promenera, studera, se lite av vad som förändrats sedan sist i Korat.

Tuk och PhiPai drog till Frissan och jag promenerade till hotellet med ryggväskan. Efter toabesök gav jag mig så ut på sightseeing i Korat. Det var ju nu lunchtid… så en lunch hägrade… Dragon Pub fick bli stället som förärades ett besök av mig. De har, eller brukar ha, en kanon god kyckling… får väl se den här gången… om så är fallet även nu.

Det var riktigt skönt att sätta sig inne i skuggan efter promenaden i fullt solsken. Även om det här är det man längtat efter i Sverige, komma ifrån vinterkylan och snön, för mycket av det goda är ju inte heller alla gånger så bra… som sagts, fullt solsken och 28 grader i skuggan... härligt… Bara att njuta i fulla drag… tunna byxor, T-skirt och sandaler… J

George and Dragon Pub, som är det fullständiga namnet på stället, har funnits på sin plats så länge jag har besökt Thailand, sedan 2003. Med olika ägare genom åren, men namnet består… En ”hål i väggen” pub/restaurang/bar, några bord och en bardisk samt ett biljardbord är inredningen. Även ett par, tre bord utanför skall inräknas… Just nu sitter det två Engelsktalande män på de höga runda barstolarna och diskuterar högljutt. Själv sitter jag just innanför de isär skjutna ytterdörrarna. De båda bord som är i min siktlinje är upptagna av två par västerlänningar med var sin Thaidam.

Jag beställde min ”Roasted Chicken” med ”French Fries” och en Chang som jag nu sippar på i väntan på kycklingens ankomst. Kycklingen kom, åts och försvann ner via hålet i mitt ansikte, där den så småningom förvandlas till kraft och energi till min kropp. Kycklingen smakade bra, kanske inte riktigt som jag kom ihåg det, men med beröm godkänd!!

Halva glaset med Chang kvar… trivs med att sitta här och studera gatulivet utanför, lyssna till stadens ljud… Changens tid tog slut och jag beslutade att fortsätta min promenad. Det är ju bara cirka sex månader sedan jag var i Korat förra gången, ändå tycker jag stadskvarteren förändrats väldigt snabbt. Affärer byter skepnad, ägare som vill ha ett annat utseende ut mot gatan och kunderna. Mycket levande. Det blev riktigt varmt att promenera, men trevligt i alla fall… Jag slank in på en muskel behandling, riktigt skönt… Tuk ringde vid tre, halv fyra-tiden. Nu var de vid frissan, de hade blivit försenade av olika anledningar.

Vid kvart över fyra var jag tillbaka på rummet. Köpte med mig en kopp kaffe som medtogs för att intas där… Tuk kom till hotellet vid 18-tiden. Vi gick till Check In och åt middag, resten av kvällen spenderades på rummet.

Trevligt!   

Kul att du är tillbaka med din reseberättelse  

Ja, men det tog tid innan jag fick "tummen ur" och började skriva av mina anteckningar...

Det är ju snart dags för nästa resa...

//Thure

28 januari

Upp samma tid som igår, 07:14. Frukost och morgongöromål var avklarade runt 09:00. Tuk ringde till vår kontakt på Tesebaan som meddelade att vi kunde ses vid 10:00. Så blev det också. I hotellets matsal drack vi kaffe medan Phichai och Tuk diskuterade, papper och dokument studerades…

Därefter bar det iväg, i Phichais bil, till Polismyndigheten för att få ett officiellt papper från dem. Förvånansvärt snabbt snurrade byråkratin idag hos Polisen. Efter att tagit emot det dokument vi skulle ha bar det av till PEA, den monopolistiska elektricitets myndigheten. Här var det andra rutiner. En hel massa dokument att manuellt fylla i för Tuk, några skulle dessutom vara i tre likalydande exemplar. Allt klart, nu var det att vänta till på måndag då vi skulle höra av oss till PEA igen. Då får vi reda på hur det blir med elmätarna till fastigheten.

Nu hade klockan hunnit bli lunch. Phichai körde oss till en restaurang nästan ända framme vid Klang 2. Maten smakade bra, ett trevligt och fräscht ställe. Vi blev sedan avsläpta vid Sri Pattana. Relaxade till 14:00 på rummet för att sedan gå ut och hoppa på en Songtaew, vilken vi hoppade av vid Klang 1. Sedan en kort promenad till banken. Fikapaus vid ”Dunkin Donuts” inne på Klang 1 vid 15:30-tiden. Tuk träffade en, nu pensionerad, lärarkollega.

Tuks bror kom och hämtade oss cirka 16:30 och skjutsade oss till ett möbelvaruhus, ja... inte bara möbler... en massa annat för hus och hem också… ”Index” heter affären. En säng med tillhörande lakans tillbehör inhandlades, så även ett prisvärt köksbord att nyttja tillfälligt tills vi bestämt oss för och hur vi egentligen vill ha det möblerat… framöver… De närmaste åren blir det ju bara kortare perioder att spendera i vår lägenhet. Sedan, då vi är hitflyttade, kommer det att inredas mer permanent... Våra inköp skulle levereras i morgon vid 16:00 tiden och monteras ihop… Middag i kväll åts på en liten trevlig restaurang, ”Punnakan restaurang”. Den rekommenderas… men var tydlig med hur köttet skall tillagas.

Nu var det slut för dagen, endast slappa på rummet och skriva, surfa och läsa litet innan vi möte kudden vid 22:18

29 januari

Samma tid, liknande rutiner denna morgon. Vi promenerade till huset, lämnade nyinköpta lakan och annan tvätt till tvättmannen. Det fick bli Tuktuk till The Mall dit vi kom vid 10:00, så det var att vänta tills de öppnade 10:30…

Det var en fin morgon så det var inga problem med att vänta de trettio minuterna, varmt och skönt.

Under vår väntan studerades bland annat en liten nyfiken ödla på en gren i bladverket nedanför oss.

Den elektriskt manövrerade gallergrinden rullades upp en minut i halv elva, några ungdomar försökte smita in men blev genast tillbakamotade av den plikttrogne vakt som ville göra sitt jobb perfekt… Fyrtio sekunder senare vinkade han till oss, alla väntande kunder, att nu var klockan slagen, ok att gå in.

Först ett bankbesök, sedan kollade vi på en hel del massa saker, köksapparater, kylskåp, air-conditions m.m. Vi inhandlade ett litet kylskåp och en riskokare. De skulle levereras nästan omgående och placeras i garaget. Sedan till ”FoodHall” för en lunch. Desserten för mig fick bli ”Auntie Annies”, kaffe och mandelkringla som verkligen rekommenderas… En sista check på damsugare innan vi gick till Tesco Lotus. Kundvagnen blev full av diverse prylar… Mycket är det då man skall ”sätta bo” och inte har något… Tuktuk med alla grejerna tillbaka till huset. Klockan var redan 15:18. Mellan 16:00 och 17:00 skulle sängen komma från Index.

Det meddelades att de skulle bli sena från Index… runt 18:15… Middag blev vid stenbordsrestaurangen mittemot vårt hus.

18:30 kom så lastbilen från Index. Säng monterades, så även ett tusen Baths köksbord, att användas tills vi kommit överens om vad och hur vi vill ha det… Promenad, via 7 -11 för inköp av fullvetebröds toast, till hotellet. Nu var inte AC´n fixad, trots att vi bett dem göra det efter frukosten i morse. Efter samtal med receptionen fick vi sova i rummet bredvid så länge. De skulle fixa i morgon… får väl se… Thaitime är Thaitime…

30 januari

Natten hade varit ok för mig, men Tuk hade haft svårt med sömnen… Idag på morgonen blev det, efter våra morgon göromål, Songtaew till Home Pro nära Boonwattana School. Kollade runt, fick lite idéer, köpte några småsaker. Därefter gick vi till ”Do Home”. En promenad på cirka fyrtio minuter, dock skall tilläggas inte helt utan en del kommentarer… Väl framme blev det en lång paus…

Do Home är ett liknande ställe som Home Pro, dock tycker jag att kvalitén verkar bättre på HomePro. Även här införskaffades några småsaker… bland annat duschdraperi med tillhörande stänger. Tuktuk till Tuks frissa nära hennes gamla skola, Boonwattana School. Hårtvätt stod på programmet. Nu var klockan 13:08, jag sitter och skriver medan Tuk får sitt hår fixat.

Efteråt gick vi till en som eventuellt skall fixa vårt skärmtak över tvätt butiken och garaget… besöket blev inte av, men väl en kontakt togs… cirka 16:30 skulle vi ses vid huset. En Tuktuk fick skjutsa oss till huset med de saker vi släpade på. 120 BHT kostade turen. En snabb lunch och sedan iväg för att köpa ett nytt gaskök till tvättmannen, Wichien… På andra sidan, östra sidan, om YAMO torget finns den butik där vi tänkte inhandla den produkten… Snabbt avklarat, de skulle leverera den nästan omgående… Nu var det ju så att lottdragningen snart skulle infalla och Tuk hade efter konstens alla regler fått reda på hur och vilka nummer som skulle inhandlas för att kunna vinna.

Bland annat skulle vi komma till försäljaren från väster, vara vända mot öster hela inköpet. Tuk skulle även vara klädd i en röd T-skirt m.m. Därefter till banken igen. Sedan till en butik som säljer elektriska köks apparater, samt air-conditions aggregat. Samtalet med air-conditions försäljaren drog ut på tiden. Prutande/förhandlande gör ofta det. Vi blev sena till mötet med skärmtaks kvinnan, hon väntade på oss då vi kom vid 18:00 –tiden. Kvinnan kollade på huset, talade med vår kontakt på Tesebaan.

Kvinnan åkte vidare och vi drog till Siri Hotell för middag. Vi träffade där ”Tom” med sällskap, en sprudlande ”entertainer” som uppträder på de stora scenerna med sitt musicerande tillsammans med de populära stjärnorna i Thailand. Han är en god vän till Tuks bror, därför känner vi till honom. Vi promenerade tillbaka till Sri Pattana. AC’n var inte fixad i vårt rum, så det blev till att byta rum… vi somnade 23:00, god natt!

31 januari

 Klockan står på samma tid för väckning så det är bara att pallra sig upp för dagens utmaningar. Det blev igår bestämt att vi skulle träffas vid huset klockan 10:00 idag, takbyggaren och vi, samt vår kontakt från Tesebaan… Vid frukosten ringer kvinnan och avböjer jobbet. Man undrar varför??.

Promenad till huset för att fixa med en hel del, samt städa inför munkinvigningsceremonin i morgon klockan 10:00. Vi var tillbaka på hotellet vid 20:30 för en sen middag, men så hade vi klarat av alla förberedelserna också… God natt!

1 februari

Vi kom till huset vid 09:15-tiden efter att våra morgonrutiner avklarats. Det var redan folk i lägenheten. Brodern och grann folket… Munkarna kom med en pickup, samt att brodern hämtat några i sin bil också. Cirka 10:20 startade ceremonin…

Cirka 11:30 var det klart och munkarna, de var nio stycken, kunde börja äta. Klockan hann bli 12:30 innan vi andra satte oss till bords i det för ändamålet iordninggjorda garaget. Då allt var återställt och fixat åkte Tuk och jag till The Mall, banken, sedan till Klang1 varefter vi tog oss tillbaka till lägenheten med det inhandlade.

Vi hade även bokat in montering av tre air-conditions tills i morgon.

Brodern hade nu möblerat om garaget till en skolsal och 16 fnittriga tonåringar sade ”Hellooo” då vi passerade igenom garaget, med våra kassar på väg till trapporna, mot lägenheten. Sedan promenad till hotellet. 17:30 skulle vi så åka och äta middag tillsammans med kontakten från Tesebaan och dennes fru, en Norrman med fru och så brodern, Tuk och jag.

Det blev en trevlig middag med mycket prat. Restaurangen hette ”Reum Rom”, eller något liknande. Verkade som om de var specialiserade på seafood, smakade bra i alla fall. Då dessa ord skrivs är klockan 22:30, så nu får det vara nog.

God natt!!

2 februari

Songtaew till banken, sedan köptes överkast och handdukar, Songtaew till huset för att ta emot air-conditions montörerna. Det tog dem 5 timmar att montera två AC’n, vårt sovrum och tvättmannens sovrum. 

Därefter till Tesco Lotus för inköp av en hel massa grejer till hushållet. Middagen avåts på hotellet.

7 februari

I skrivande stund är det efter frukost lördagen den 7 februari. Dagarna som passerat blev det inget skrivet. Dagarna har varit fulla av besvikelser, kanske inte helt fulla, varje dag, men nästan, över Thai hantverkare, deras ovilja att göra som beställaren önskar. Ja, jag vet... inte generalisera… Skall det sedan rättas till i efterhand är det endast pengar som gäller, ursäkter och undan flykter… Nu är jag fullt medveten om att det är vi som är helt novis på att hitta ”rätt” folk, naturligtvis finns det bra hantverkare också, som med skicklighet och stolthet utför det kunden beställt. Tyvärr har vi knappt sett något av detta ännu… Jag har blivit luttrad och Tuk förtvivlad över sina landsmän.

Och prövningarna är inte över ännu, fler saker som skall rättas till och fixas… nya människor att kontakta. Människor vi blev rekommenderade som seriösa visade sig vara det motsatta… En vecka kvar nu, för den här gången… tyvärr… Skulle behöva vara här längre tid för att få ordning på allt… men, men… Steg för steg funkar också. Planen är att åka tillbaka om ett halvår igen. Thailand är fortfarande ett helt underbart land att vara i, trots lite otur med hantverkare.

Den 3 februari var det utcheckning från Sri Pattana. Det skulle nu bli premiär för första natten i lägenheten. Skönt att äntligen flytta in. I och för sig endast en säng och ett enkelt 1000 Bath köksbord med två tillhörande plast stolar.

Detta får duga tills vi har bestämt oss för vad och hur vi vill ha det i lägenheten, som sagts... Ännu är det inte tid att permanenta sig här.

En annan sak att fundera över är advokater… En man vi träffat några gånger, ätit tillsammans med, honom och hans Thai fru. Han har använt sig av en advokat, för att om hans fru går bort före honom, kunna bo kvar i deras nybyggda hus. Denne advokat var honom behjälplig med ett dokument som ger honom den rätten… För detta dokument har mannen fått betala 5000 Bath.

Vi blev rekommenderade att använda denne advokat för att göra ett likadant dokument om nu Tuk går bort före mig. Tuk ringde och talade med advokaten ifråga. 20’000 Bath!!!  skulle han ha för att producera detta dokument. Tuk hade då nämnt att vår bekant endast betalat 5000 men det hade bara avfärdats. Vi gav helt enkelt f…n i denne advokat.

Tillsammans gick vi till Amphur och förklarade saken, de skickade oss till Land Office. Där, efter tre timmar, gick vi sedan ut med ett giltigt dokument som förklarar att jag har rätt att bo kvar i vårt gemensamma hus livet ut även om Tuk avlider före mig. Detta dokument, egentligen var det inskrivet på baksidan av Land Paper, kostade oss som sagts tre timmar och 75 Bath. Plus Songtaew 2 x 16 Bath… så… totalt 107 Bath och jag kan då bo kvar livet ut. Detta är alltså inskrivet på Land Paper. Skaplig förtjänst för den där advokaten.

Endast en kort promenad till ”Morning Market” har avbrutit förmiddagen. Vi skall idag ha ännu en hantverkare här som sagt sig komma vid 13:00, nu är det 13:38… Helt värdelöst med ”Thaitime” då vi kunnat utnyttja förmiddagen till något annat än väntan. Får se om och när han dyker upp… 14:20 kom de så äntligen… Det verkar som om det är så här dagarna kommer att bli tills allt är åtgärdat. Väntetid på hantverkare = förlorad tid.

Då väl detaljerna är fixade blir det bättre… mer innehållsrikt istället för all väntan som det varit denna gång. Inte är det klart ännu, och då står det måndagen 9 februari i almanackan, klockan 09:30. De skulle ha varit här 08:00 för att avsluta med tätning av toa stolarna. De skall lossa stolarna och göra om tätningen, om det nu överhuvudtaget finns någon.

Förstår att dessa hantverkare inte tycker det är roligt att komma och rätta till något som andra gjort fel… eller glömt… eller för att ”lura” till sig ännu mer jobb. Kan inte gå till den ursprungliga byggaren... då hade det aldrig blivit gjort. Som sagts... sitter nu och väntar in dem…

Tuk har gått för att få håret fixat. I kväll är det ett välkommet avbrott i det dagliga. Ett antal Scandinaver kommer på besök, har laddat kylen med diverse drycker. ( hör nu att hantverkarna har kommit ) Troligtvis blir vi cirka tio personer.

Det här med våra elmätare har blivit en helt absurd historia… Den cirka tjugo år gamla envåningskåken som vi rev för att bygga det nuvarande hade två små affärsdelar med tillhörande boende utrymmen på baksidan. De hade också var sin elmätare. De hade också olika nummer i adressen /6 och /8. I den nya byggnaden önskar vi ha kvar dessa två elmätare. Vid en första förfrågan, drygt ett år sedan, så skulle detta inte kunna gå då vi nu endast har ett nummer i adressen, /8. Under hela byggtiden har vi haft dessa båda mätarna kvar och har så även idag. Förra året, i augusti, flyttades de båda mätarna, på inrådan av byggaren, till vår byggnads husvägg. Samtidigt… om nu vi inte får ha två 15 Amp mätare, vill vi så ha en 30 Amp till hela byggnaden. Helst en 15 till affärsdelen och en 30 till övriga byggnaden. Det blir ja ganska stor belastning om nu all elektrisk utrustning är igång samtidigt. 6 AC’n, ugn, spisplattor, vattenvärmare m.m. Samt att affärsidkaren har full kontroll på sin egen elförbrukning.

Efter flytten av mätarna från stolpen till husväggen i augusti förra året kom en man från elmonopolbolaget på en moppe, arg som ett bi… för att mätarna flyttats. Turer har gått fram och tillbaka, massor av formulär har fyllts i och lämnats in. PEA, som elmonopolbolaget heter, har lovat flertalet gånger den och den dagen får ni besked, sedan har beskedet skjutits upp. Det sista som, hittills sagts är, från mannen som var här idag från PEA, att vi måste flytta tillbaka mätarna till stolpen. En flytt på cirka fem meter. Därefter får vi veta om vi får ha två mätare, eller en… Nu är ju PEA i monopolställning, det är bara att anpassa sig och följa med i byråkratins långsamma färd mot mål… Sista ordet anfående detta har garanterat ännu inte sagts… Allt som med säkerhet kan sägas är att det betyder nya utgifter.

Kanske är jag lite för negativ? Jag vet ju att felaktigheterna måste rättas till, fixas. Att göra det själv är ju inte att tänka på, har varken språket, verktygen eller tiden. Om fyra dagar är det hemresa igen… får ta nya tag i augusti då vi räknar med att återkomma nästa gång.

Vid fyratiden kom så de första gästerna, snart var vi fulltaliga, visade runt de intresserade i byggnaden. Tiden fram till 17:00, då restaurang ”Cowboy” öppnade, tillbringades runt köksbordet.

Samtal, diskussioner som sköljdes ner med valfri ölsort. Besöket var ett mycket trevligt avbrott. Att få gäster med samma tungomål efter dessa dagar med mycket prat med hantverkare… Alla är vi medlemmar på minst ett internet forum med Thailand som gemensam nämnare. Tack vare detta har vi så träffats och lärt känna varandra och skapa nätverk, nog så viktigt senare, då man har ”invandrat” hit. Personligen vet jag att det betyder mycket att kunna träffa sina ”gelikar” då man bosatt sig här. Att prata erfarenheter, ge varandra tips och stöttning om så behövs…

Restaurang Cowboy ligger ”vägg i vägg” med vår byggnad, så det blev en kort förflytning för att inta kvällens middag. Restaurangens bord är utrustade med ett runt hål i mitten där det placeras en, med glödande kol, fylld metallbunke. Ovanpå denna glödbädd placeras så en annan slags gryta, rund även den, med en upphöjning i mitten som det är slitsat revor, avlånga hål i. Runt denna upphöjning finns det sedan plats för vätska, någon form av buljong, smaksatt vatten, som hälls i denna ”vallgrav” runt centrumtoppen.

Centrumtoppen blir snabbt het och redo att ta emot de bitar kött av olika slag som beställts. I en skål med marinad ligger de och väntar på att få träffa den heta ytan på toppen för att bli ät klara. Där kommer också in ett fat med diverse grönsaker, ägg och nudlar att placera i den kokande vätskan i vallgraven. Mycket trevligt at sitta runt en dylik anrättning och umgås, smutta på Chang eller vad man nu föredrar at dricka. Vi beställde in totalt fyra omgångar kött och grönsaker. Jag fick intrycket att samtliga hade trevligt och åt med god aptit.

Tre av våra gäster lämnade lite tidigare för att ta sig hemåt innan det blivit alldeles för mörkt. Thailandstrafiken i mörker är inte att leka med, den kräver hundra procent uppmärksamhet. Avsaknaden av användandet av reflexer, fordon som framförs utan vare sig fram eller baklysen förekommer, även att nedsläckta fordon kommer körandes på fel sida, mot körriktningen, ställer höga krav på uppmärksamhet.

Jag och två av våra gäster tog promenaden till Dragon pub för fortsatta förfriskningar och samtal.

Tack för en trevlig kväll!

En lustig sak inträffade under senare delen av vår vistelse på puben… Bakom/innanför vårt bord satt en ensam västerlänning med en öl. Mannen visade sig också vara Svensk.

Som bodde delar av året i Korat. En man som i sitt arbete tidigare bott i Australien, Japan, Kina, Ryssland och nu Thailand. Det ”lustiga” med mötet med denne man var att han hade varit verksam på samma ställe som jag, bott fem husnummer från mig på samma gata som vi bor på i Sverige. Manen var också mycket bekant med en pensionerad kollega, vilkens uppgifter jag delvis nu har tagit över, till mig. Världen är inte så stor… Efter att vi skilts åt gick vi alla åt olika håll. Promenaden tillbaka gick för mig via Seven Eleven för inköp av lite tilltugg till frukosten.

Tack återigen all för att ni bidrog till ett trevligt möte!!!

Kommer gärna på återbesök, har ju bara 120km.

Underbart berättat, muu kata heter grillen om jag inte missminner mig. Fiffig sak och mycket trevligt att käka på det viset.

Tillsammans gick vi till Amphur och förklarade saken, de skickade oss till Land Office. Där, efter tre timmar, gick vi sedan ut med ett giltigt dokument som förklarar att jag har rätt att bo kvar i vårt gemensamma hus livet ut även om Tuk avlider före mig. Detta dokument, egentligen var det inskrivet på baksidan av Land Paper, kostade oss som sagts tre timmar och 75 Bath. Plus Songtaew 2 x 16 Bath… så… totalt 107 Bath och jag kan då bo kvar livet ut. Detta är alltså inskrivet på Land Paper. Skaplig förtjänst för den där advokaten.

Minst sagt, men de tillhör ju (tillsammans med banker och försäkringsbolag) gruppen lagliga banditer.

Antar att dokumentet du pratar om är en/ett Usufruct,. Det är ett verkligt kraftfullt dokument för faranger att ha.

Trevlig tråd och fina bilder. Kul att se hur andra löser saker.

Men tråkigt med hantverkarna. Jag har stött på några stolpskott, men har mest bra erfarenheter då vi enbart använder folk vi känner (eller som har referenser). Sen gör jag mitt bästa för att sabba marknaden lite oxå genom att betala "för mycket", men det brukar funka bra.

Ser fram mot fortsättningen

Detaljernas mästare tillbaks. Alltid lika roligt. 

Du kan beställa en elmätare fast 3 fas så löses ditt problem (i mina ögon) får du iallafall in mycket effekt på 1 mätare.

Du kan beställa en elmätare fast 3 fas så löses ditt problem (i mina ögon) får du iallafall in mycket effekt på 1 mätare.

Så gjorde vi. Kostade en slant, men nu är det bara att blåsa på med maskiner

Så gjorde vi. Kostade en slant, men nu är det bara att blåsa på med maskiner

Samma här. Elverket var lite tveksamma dock till trefas i vanlig bostad. Det är ju bara företag som har sa dom

Lite svårt att hitta bra trefasprylar tyckte jag så jag köpte elskåp. Brytare. Jordfelsbrytare. Åskskydd etc i Sverige och skickade ned.

Svågern är elektriker och installerade allt på ett bra sätt

Samma här. Elverket var lite tveksamma dock till trefas i vanlig bostad. Det är ju bara företag som har sa dom

Lite svårt att hitta bra trefasprylar tyckte jag så jag köpte elskåp. Brytare. Jordfelsbrytare. Åskskydd etc i Sverige och skickade ned.

Svågern är elektriker och installerade allt på ett bra sätt

I Buriram var det bara att gå till elbolaget, de hade allt. Cash is king, så de var inte svårövertalade. Sen är det skönt att veta att elen inte är underdimensionerad när man är därifrån långa perioder, thaiare kan ju koppla in vad som helst och bli förvånade när det skiter sig. Så jag ser det som en JohnBlund-investering