10 februari.
Lite segt var det allt att stiga upp kvart över sju… hantverkarna skulle ju snart komma, så det var inget annat att be för… Tuk hade redan tidigare gått iväg för att mata munkarna vid strax före sex. Jag hade fått på vatten på spisen och lagt i äggen för frukost då hon kom tillbaka. Vi hade just avslutat morgon rutinerna då hantverkarna kom. Jag stannade kvar vid köksbordet, Tuk gick ner och pratade med förmannen/basen. Klockan är nu 10:10 och tiden går… får se vad dagen för med sig…
Jag har hittills (nu 15:15) varit sittandes vid bordet, kollat internet i mobilen, svarat på några mail, även spelat ”Angry Birds” till leda… Hantverkarna fann ytterligare fusk då de lyfte på stolen i gäst toan. Ingen försegling där heller…
Inte konstigt att det luktat skit i våra toalettutrymmen. De två hantverkarna plus deras boss jobbar på, verkar vara seriösa för en gångs skull… men så har vi ju också varit med dem hela tiden. Vid arton-tiden var de klara. Jag, Tuk och brodern åkte till en restaurang bakom Tesco Lotus för at där träffa Moo, en gammal vän till Tuk som inbjudit oss att dinera tillsammans.
Trevlig restaurang som jag bevistat tidigare. Menyn består mest av Thaimat, men även fanns det för ovanlighetens skull även pizza. Jag valde en ”fried fish” med knaprig vitlök till. Vi hade alla våra personliga önskningar vilket innebar att det fanns fyra olika rätter att njuta av… nu var en av de andra rätterna en ”soup”, alldeles för stark chilismak för min smak så den fick vara för min del.
Kvällen avslutades vid tjugo-tiden och vi skildes åt för att återses i augusti då nästa resa är planerad… hoppas det blir så… Moo åkte hem till sig och vi andra en kort vända till Lotus… Vi somnade runt 23:18
11 februari
Nu är det med lite vemod jag inser att det endast är två dagar kvar, skulle behöva vara kvar två månader känns det som, för att få till det som vi vill i bostaden… Verkligheten kommer i fatt en och pengar kommer inte in på kontot av sig självt. Så jobb och intjäning är ett måste för att få vår vistelse bekymmerslös här framöver, några år kvar bara…
På eftermiddagen i dag skall jag så smått återgå till ”verkligheten” för någon timme eller så. Ett möte som jag måste närvara vid är planerat redan före utresan. Mitt deltagande sker via SKYPE. Jag ämnar nyttja Sri Pattanas WiFi då det är stabilare än min mobil känns det som, vet heller inte hur det är med debiteringen… vill inte råka ut för att helt plötsligt avbrytas i mötet p.g.a. att mobilsurfen tar slut.
Handlingar inför mötet har mailats igår, och under förmiddagen, med fötterna i fotbad, har de studerats. Hantverkare har kommit även idag… Nu är det andra justeringar som skall göras. Kondensvatten från våra AC’n droppar rakt ner på tvättmannens kunder så det skall monteras PVC-rör för vattnet att rinna i. Det sol och regnskydd som sattes upp i förra veckan måste även det åtgärdas och förlängas ut mot gatan. Det ena efter det andra…
Mötet med SKYPE uppkopplingen gick kanonbra. Via SKYPE talade vi med varandra, tre personer i Sverige och jag i Korat. Bra förbindelse, inga fördröjningar i tal och bild, kanon alltså…
Sedan tillbaka till lägenheten för att invänta att hantverkarna skulle bli klara för dagen med det de höll på med, just nu var det rören från AC’n.
Vid 18:00-tiden var de klara och Tuk och jag kunde göra lite av vårt eget… En Tuktuk tog oss till Klang1, sedan promenad till banken och apoteket för inköp av mediciner till Sverige.
Under färden mot Klang1 förberedde sig Korat och människorna för det stads cykel lopp som skulle gå av stapeln på kvällen… Avspärrningar sattes upp och poliser stod utkommenderade på strategiska ställen, gatukorsningar och liknande… Då apoteket var avklarat gick vi så via ”Night Bazar” och ett klockinköp till ”Ches Andy”, en restaurang som drevs av en schweizare.
Totalt var där åtta faranger med respektive Thaidam/fru. Tuk och jag valde vårrullar som förrätt, sedan valde Tuk kycklingspett. Jag föll för deras ”Gordon Blue” som enligt utsago skulle vara ”outstanding”. Stor var den… täckte nästan hela tallriken, smakade bra också, men om den var värd 590 Bath vet jag inte…
Då vi var mätta och belåtna skulle vi så försöka ta oss hemåt… med alla avspärrningar och folksamlingar tog det oss en bra promenad innan vi vid IT-city kund få en Tuktuk förare som kunde slita sig från cykeltävlingarna och transportera oss hem. Vi somnade runt 22:45.
12 februari
Upp som vanligt 07:15 för att snart skulle fönsterkillarna komma och montera glas på kortsidorna av balkongen, samt om-montera de fasadfönster som är monterade så att de inte går att tvätta… Sitter alltså nu och skriver och väntar… klockan är 10:08…Nu närmar det sig då fönsterkillarna skall vara klara. Tuks bror har kommit för att kolla att de fixar köksskåpen i hans kök. Klockan är nu 11:52.
Efter att fönsterkillarna stuckit har vi till 15:00 på oss för ”egen” tid. Tuk planerar att vara med Phipai, Min plan är att få en sista bodyscrub med tillhörande oljemassage, det har blivit dåligt med kroppsbehandlingar dessa tre veckor. Får se om det går i lås.
Tuk följde med till massage shopen och var mig behjälplig med språket, en nyöppnad salong nära Tuks fars hus där Tuk skulle träffa Phipai. Två timmar senare var jag mer än nöjd med den behandling jag fått av den massös som tog hand om mig … både med scrub och massage. Finns salongen kvar nästa tripp blir det ett återbesök. Tuk var inte hemma då jag kom tillbaka, så jag började med packning och förberedelser inför avresedagen i morgon. Middagen denna sista kväll i Korat avnjöts på restaurangen som ligger in bakom Tesco Lotus. Jag provade bland annat en Hawaii pizza…
Kvällen blev ganska sen innan vi trötta kunde möta våra respektive kuddar… runt midnatt…
13 februari
Samma tid som tidigare väckte mobilen oss… frukost och morgonrutiner som vanligt förstås… Mycket att stå i... innan vi kunde lämna lägenheten stängd och tillbommad för de närmaste 6 månaderna. Vi räknade med att komma tillbaka i augusti… Lunchen åts på stenbordsrestaurangen mittemot… Tuktuk till buss stationen… en seg bussresa... tog över fyra timmar den här gången.
Vid Morshit fick vi vänta nog en fyrtiofem minuter innan vi kunde packa in oss i en taxi till Suvarnabuhmi flygplats. Taxin var skruttig… Föraren föll låg hastighet och det ställde till en del för den bakomvarande trafiken… Vid ett tillfälle på motorvägen stannade han plötsligt för att gå ut och fylla på kylarvatten, motorn kokade… Vi kom i alla fall fram till flygplatsen och kunde checka in våra väskor.
Kvällens middag blev avnjuten på S & P… mycket bra mat och gott… kan verkligen rekommenderas.
Så var det slut för denna gången… återresan händelselös och jag kunde till och med sova flera timmar... Bilen var varm och go då vi kom till långtidsparkeringen…
Slut.
