Jag har också sett detta i Sverige ett antal gånger.
Men argumentet att han/hon "inte passar in" är ju ofta baserat på en diffus motvilja hos olika personalkategorier som skyller på varandra. Chefen säger att personalen inte vill och personalen består av en grupp individer där många har djupt rasistiska fördomar. Men beslutet är kollektivt och formuleras som "passar inte in i gänget (underförstått helsvenska Nissar och Ullor)".
Ge mig fan, att den inte passar in då. De ligger ju i definitionen om "att inte passa in".
Men det är ju bara en tidsfråga. Om du ser situationen i dynamiska utvecklingsföretag och i samhällen med en längre erfarenhet av kulturellt blandat personal anses detta lyckligtvis som en tillgång och cheferna övervakar noggrant att initiala problem med språk, gruppkemi etc inte utvecklas till "bromsklossar" som det tyvärr tycks fortfarande vara fallet i en del efterblivna företagsstrukturer i Sverige.
M.v.h.
//Singha711
Visst, det borde inte vara ett problem om kompetensen finns där.
Men nu tänkte jag främst i egenskap av programutvecklare på förmågan att förstå sina användares behov. Det är förvisso billigare att anlita exempelvis indiska programmerare än svenska... och det lockar väl många svenska företag. Det förutsätter dock att man på företaget har förmåga att producera kristallklara specifikationer... vilket inte alla har.
Jag har i många år jobbat som konsult åt ett stort svenskt företag. Man har väl ibland muttrat lite om att inhandla billigare konsulter från Indien, men det blev liksom aldrig något med det. Om jag kan sitta en timme med en typisk svensk användare och förstå ganska exakt vad han/hon vill ha (utan skriven kravspec), så blir det ändå smidigare än att en indier sitter 40 timmar med en slarvigt skriven kravspec.
Utan tvivel finns det indier som är betydligt skickligare på att programmera än vad jag är, men de kan inte kommunicera tillräckligt bra med sina svenska användare.
Herr Chang har talat.