[size=5]Tja många av Er gubbs verkar ju ha fått till det bra med Era fruar och svärföräldrar och där finns land och mark i familjen. [/size][size=5]Jag själv är gift och boendes i Isaan, och mina svärföräldrar äger inte en endaste centimo. Har alltid varit de mest fattiga och alltid tillhört den mest fattiga delen av Thailands befolkning.[/size]
[size=5]De får därför åka omkring och bo hos sina barn, och det måste ju vara ett skittråkigt öde, vad jag själv gör är att jag ger 1.500 baht per månad till var och en av mamman och pappan, de bor inte längre ihop. Och med det så hoppas jag att de skall kuna käka hyggligt om de då lägger ihop den pension som de får på stackars rötna 500 baht per månad.[/size]
[size=5]Vad det gäller mark, så är det inte så likriktat som man kan tro när man läser vad ni killar skriver, alltså om marken och försäljningen av densamma. [/size][size=5]Här strax utanför Chaiyaphum, så exploateras det och röjs och byggs å det vådligaste, de bygger precis som om det inte finns en morgondag till synes.[/size]
[size=5]Jag har bott här nu i 4 år, och allting är förändrat. De tankar som jag har är därför som så. Thai säljer mark som de aldrig gjort förut. Många många av dom kommer att bita sig i arslet är jag rädd. De ser värdet stiga något gruvligt på den gamla familjemarken, och de kan bara inte låta bli att sälja av marken. Vilken thai kan stå emot typ 300.000 baht, vem kan stå emot kanske 700.000 baht och vilken thai kan stå emot kanske 3 miljoner baht när det gäller anbud som de får hela tiden av andra thai och bolag som vill bygga.[/size]
[size=5]Thai tar pengarna i en väldigt hög utsträckning, sedan så tänker de väl att de kan leva på detta resten av sin tid här på jorden. problemet för thai verkar det som, är ju att de har den inställningen, att när någon får pengar i släkten, så skall den delas mellan många händer. Alltså händer som inte alls har med saken att göra. Detta innebär att thai har väldigt svårt att få dessa pengar att bestå någon längre stund. Ty när festandet och delandet är över efter ett tag, så sitter där familjen i värsta fall med NOLL mark och inga pengar och inget ris på bordet.[/size]
[size=5]DET är också en sanning i Thailand nu i dessa berusande tider för en urfattig befolkning...[/size]
[size=5]Uncen[/size]
Hej
Kan bara instämma med dina synpunkter i detta inlägg, och all heder till dig för att du är med och tar ansvar för svärföräldrarnas försörjning, och du har helt rätt i att många numera tyvär säljer av sin mark, pengarna lockar men det är ungefär som att pissa i byxorna på vintern, först blir det varmt men sedan ändå kallare, och det var intresant att höra att det är en likdan byggboom och utvckling hos dig som vi har upplevt dom senaste 10 åren, och det går verkligen fort, t.o.m mycket fortare än vad dom flesta svenskar på typ det här forumet verkar förstå, om man skulle ha varit borta ifrån byn ca 5-10 år skulle man nog inte känna igen sig om man kom hem nu.
Enligt mig finns det några olika sätt som man resonerar på och hanterar mark just nu, personer som min svärfar som inte kan läsa eller skriva och som absolut inte kan tänka sig att avyttra en endaste markbit utom familjen, det är och har varit hans möjlighet att bilda familj och försörja sig och han är nästan barnsligt glad för varje bit mark som barnen nu köper.
Sedan har du dom som lockas av dom pengar man nu får för marken och som dras till alla nya kapitalvaror och det moderna livet och säljer, och som i bästa fall köper ny mark, bil, traktor eller hus för pengarna och har någonting kvar, men många gör precis som du skrev och lever gott ett tag och är sedan ruinerade, dessa tvingas lämna byn och resa till Bangkok eller Korat alternativt jobba för små pengar som daglönare och säsongsarbetare hos dom som fortfarande äger mark, och inget av dessa alternativ är bra enligt mig.
Vi har ju släktigar som har sålt sin mark och för dom flesta har det varit negativt, bara en familj har lyckats starta ett lönsamt företag i Bangkok efter försäljning och utflyttning, dom tjänar nu så bra att dom nu köper mark i Isaan och har byggt ett nytt stort hus med falangstandard, men dom är verkligen ett undantag.
Dom flesta hsom har sålt ångrar sig idag och hade klarat sig bättre om dom hade behållit sin mark, men nu har dom ingen som helst möjlighet att köpa någon mark igen och inte heller en bostad, dom får bo i Bangkoks slum, under broar. längs klonger i skjul alternativt i hyresbaracker och det dom tjänar räcker bara till mat för dagen och knappast något mer, med andra ord lever dom bedrövliga liv.
Sen har vi den kategori som vi själva och några av frugans morbröder tillhör, dom har inte sålt utan jobbat hårt både med sin mark och med säsongsarbete, detta har gjort att dom istället har kunnat köpa mark och utöka sina inkomster, dessa har det nu väldigt bra, nya bilar, hus och stadiga inkomster ifrån gummiträd och annat dom odlar, dom öppnar affärer, resturanger m.m
Dom lever nu ett liv som dom aldrig har varit i närheten av tidigare och dom kan nu anställa en del av sina utflyttade och marklösa släktingar som nu kan flytta hem igen, och dom tillåts tjäna såpass bra att dom kommer att kunna köpa mark igen, för Thailändarna hjälper faktiskt varandra väldigt mycket inom släkten, t.ex en familj kanske har haft en nudelservering men behöver inte den längre eftersom ikomsterna ifrån gummit är så stora, då kan dom låta en hemmflyttande släkting ta över den och få möjlighet att tjäna pengar, man kan anställa sina släktingar som byggjobbare, gummitappare eller ta hand om risodlingen som man själv kanske inte hinner med nu när gummiträden tar så mycket tid.
Och du har helt rätt i att det är berusande tider för befolkningen på landet som enligt mig numera består både av fattiga och om inte rika så i vart fall välmående bönder.
Mvh Isan Lover
?
