fattiga svärföräldrar ?

Jag förstår Dinkels svärföräldrar, det är markägarens uppgift att förvalta sin egendom till nästa generation, så har många thailändare likväl som sina kollegor i andra länder blivit präglade (uppfostrade).

ALDRIG man säljer något av sin mark, då lever man hellre fattigt.

Skulle nu någon granne tänka annorlunda gäller det självklart att vara framme och förvärva även den egendomen, även om man riskerar att få svälta någon tid, ja så är tänkandet hos relativt många, än idag.

Allt detta gör man för sina barns bästa, tror man i alla fall.

Jag förstår Dinkels svärföräldrar, det är markägarens uppgift att förvalta sin egendom till nästa generation, så har många thailändare likväl som sina kollegor i andra länder blivit präglade (uppfostrade).

ALDRIG man säljer något av sin mark, då lever man hellre fattigt.

Skulle nu någon granne tänka annorlunda gäller det självklart att vara framme och förvärva även den egendomen, även om man riskerar att få svälta någon tid, ja så är tänkandet hos relativt många, än idag.

Allt detta gör man för sina barns bästa, tror man i alla fall.

Och de fattiga barnen gör i sin tur likadant som sina föräldrar.

Det var så idi*tin föddes

Ja jag har funderat mycket på detta alltså...

Jag vet inte exakt hur mycket mark svärfar och svärmor har, men en hel de har jag förstått.

Och precis som ni beskriver så håller man hårt på detta, och att sälja av finns inte på kartan. Och jag kan ju förstå till en vissa del att man inte vill bli av med mark, då det finns ett värde i att ha kvar den, men till saken hör den att min flickvän som är äldsta barnet fick sluta skolan väldigt tidigt för att man inte hade råd med den, och hon behövde istället jobba med familjens risskördar, alternativt jobba i Bangkok för att dra in pengar till familjen.

Gumman har tre yngre systrar, och även den näst äldsta syrran hade ingen chans till en riktig utbildning, utan blev bondmora efter grundskolan (hon gjorde ju också "misstaget" att bli på smällen vid 18-19 års-åldern = hemmafru).

Syster nummer 3 då, hade gått samma "öde" till mötes om inte en snygg och charmig farang klampat in och blandat sig i familjens affärer, och med ca en svensk tusenlapp i månaden kunde jag se till att hon fick 3-4 år extra i plugget.

För mig som inte har en tanke på att få tillbaks en enda krona av de pengarna, kändes det som den mest självklara investering jag gjort.

Så varför kan inte mor och far själva räkna på saken och inse att för en bit lerig åkermark kan man trygga, eller i alla fall förbättra, sina barns - och så även sin egen - framtid.

Jag kommer på mig själv att tänka "idi*ter, som inte kan planera långsiktigt"... men det går inte riktigt ihop med att man sparar mark som skall säljas först då jordens undergång står vid dörren.

denna bok utgiven första gången 1926 är fortfarande aktuell idag.

kanske finns den på thai.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186077392

denna bok utgiven första gången 1926 är fortfarande aktuell idag.

kanske finns den på thai.

http://www.adlibris.isbn=9186077392

gratis på bizbuildersUSA. http://bizbuildersusa.org/downloads.php

Ja jag har funderat mycket på detta alltså...

Jag vet inte exakt hur mycket mark svärfar och svärmor har, men en hel de har jag förstått.

Och precis som ni beskriver så håller man hårt på detta, och att sälja av finns inte på kartan. Och jag kan ju förstå till en vissa del att man inte vill bli av med mark, då det finns ett värde i att ha kvar den, men till saken hör den att min flickvän som är äldsta barnet fick sluta skolan väldigt tidigt för att man inte hade råd med den, och hon behövde istället jobba med familjens risskördar, alternativt jobba i Bangkok för att dra in pengar till familjen.

Gumman har tre yngre systrar, och även den näst äldsta syrran hade ingen chans till en riktig utbildning, utan blev bondmora efter grundskolan (hon gjorde ju också "misstaget" att bli på smällen vid 18-19 års-åldern = hemmafru).

Syster nummer 3 då, hade gått samma "öde" till mötes om inte en snygg och charmig farang klampat in och blandat sig i familjens affärer, och med ca en svensk tusenlapp i månaden kunde jag se till att hon fick 3-4 år extra i plugget.

För mig som inte har en tanke på att få tillbaks en enda krona av de pengarna, kändes det som den mest självklara investering jag gjort.

Så varför kan inte mor och far själva räkna på saken och inse att för en bit lerig åkermark kan man trygga, eller i alla fall förbättra, sina barns - och så även sin egen - framtid.

Jag kommer på mig själv att tänka "idi*ter, som inte kan planera långsiktigt"... men det går inte riktigt ihop med att man sparar mark som skall säljas först då jordens undergång står vid dörren.

Jag håller med och känner igen vad du skriver. Min fru (som är näst yngst av 4 systrar) fick tillsammans med sin lillasyster gå på universitet efter att den äldsta systern övertala föräldrarna att sälja lite mark och investera i utbildning.

Jag tycker att markpriserna är relativt höga i förhållande till avkastningen men troligtvis vet dessa outbildade bönder bara två (historiskt sett) bra investeringar och det är land och guld. Sen är en stor del av thailändarna konservativa inte direkt pigga på att lära sig nya saker. Att den huvudsakliga informationskanalen är TV med kanal 3,5 och 7 med deras såpor som första val gör ju inte att de vidgar vyerna ang. investeringsalternativ heller.

Som min morfar alltid sade,äga mark blir man inte fattig av bara av att köpa.

Tja...lade in en svensk 5 krona i svärmors urna innan den murades in

[size=5]_{Tja många av Er gubbs verkar ju ha fått till det bra med Era fruar och svärföräldrar och där finns land och mark i familjen.} [/size][size=5]_{Jag själv är gift och boendes i Isaan, och mina svärföräldrar äger inte en endaste centimo. Har alltid varit de mest fattiga och alltid tillhört den mest fattiga delen av Thailands befolkning.}[/size]

[size=5]_{De får därför åka omkring och bo hos sina barn, och det måste ju vara ett skittråkigt öde, vad jag själv gör är att jag ger 1.500 baht per månad till var och en av mamman och pappan, de bor inte längre ihop. Och med det så hoppas jag att de skall kuna käka hyggligt om de då lägger ihop den pension som de får på stackars rötna 500 baht per månad.}[/size]

[size=5]_{Vad det gäller mark, så är det inte så likriktat som man kan tro när man läser vad ni killar skriver, alltså om marken och försäljningen av densamma.} [/size][size=5]_{Här strax utanför Chaiyaphum, så exploateras det och röjs och byggs å det vådligaste, de bygger precis som om det inte finns en morgondag till synes.}[/size]

[size=5]_{Jag har bott här nu i 4 år, och allting är förändrat. De tankar som jag har är därför som så. Thai säljer mark som de aldrig gjort förut. Många många av dom kommer att bita sig i arslet är jag rädd. De ser värdet stiga något gruvligt på den gamla familjemarken, och de kan bara inte låta bli att sälja av marken. Vilken thai kan stå emot typ 300.000 baht, vem kan stå emot kanske 700.000 baht och vilken thai kan stå emot kanske 3 miljoner baht när det gäller anbud som de får hela tiden av andra thai och bolag som vill bygga.}[/size]

[size=5]_{Thai tar pengarna i en väldigt hög utsträckning, sedan så tänker de väl att de kan leva på detta resten av sin tid här på jorden. problemet för thai verkar det som, är ju att de har den inställningen, att när någon får pengar i släkten, så skall den delas mellan många händer. Alltså händer som inte alls har med saken att göra. Detta innebär att thai har väldigt svårt att få dessa pengar att bestå någon längre stund. Ty när festandet och delandet är över efter ett tag, så sitter där familjen i värsta fall med NOLL mark och inga pengar och inget ris på bordet.}[/size]

[size=5]_{DET är också en sanning i} Thailand _{nu i dessa berusande tider för en urfattig befolkning...}[/size]

[size=5]_Uncen[/size]

Bra tänkt och skrivet av Uncen!

Skulle just skriva om mina "urfattiga" svärföräldrar som enligt egen utsago inte har pengar till mat utan måste absolut ha ett par tusen titt o tätt, sina 10 RAI är dom rädda om, och tur va väl det för just i dagarna presenterade kommunen att det minsan skall byggas en stor rackarns skola mitt över lervägen, som nu blir betongväg, samt att det skall i denna skola även gå elever från andra delar av länet. Vips kom hustrun med lösningen på hela tjocka släktens problem, det skall öppnas typ närbutik och byggas små typ studentbostäder på hälften av de 10 RAI, resten kan farangen få bygga va fan han vill på för nu är det minsan slut på riseländet! Känns som man redan satt och räknade miljonerna! Thai o framförhållning, hoppsan då!

Är själv uppväxt i ett fattigt + omodernt hushåll, bära vatten in och ut, endast enkla eldstäder, det var helt underbart att få börja skolan, sitta på en riktig toastol + slippa torka ändan med tidningspapper.

Våra föräldrar hade en skogs och jordbruksfastighet som gick runt, men inte mycket mer. Allt detta tillsammans gjorde att mina syskon var måttligt intresserade av fastigheten och jag i min enfald köpte ut syskonen. Med åren har synen på mark förändrats radikalt i Sverige, har själv tillsammans med min fru (som också var uppväxt i ett VERKLIGT fattigt hem) lyckats förvärva lite mer mark, inte så mycket så vi kan försörja oss på det men ett litet bidrag till våra ordinarie arbetsinkomster blir det i alla fall + full fritidssysselsättning.

Vi lever sparsamt vilket gjort att vi nu på gamla dagar i princip kan unna oss det vi verkligen vill - och vad blir det förutom en tripp till Thailand (hem) varje år, jo vi fortsätter som vanligt, gnetar och ligger i. Ingen av oss kan tänka oss att stanna längre än någon - några månader, vi måste hem det finns så mycket som MÅSTE göras, trots att barnen mer än väl kan göra vad som behövs göras. Ja sån är man...

[size=5]_{Tja många av Er gubbs verkar ju ha fått till det bra med Era fruar och svärföräldrar och där finns land och mark i familjen.} [/size][size=5]_{Jag själv är gift och boendes i Isaan, och mina svärföräldrar äger inte en endaste centimo. Har alltid varit de mest fattiga och alltid tillhört den mest fattiga delen av Thailands befolkning.}[/size]

[size=5]_{De får därför åka omkring och bo hos sina barn, och det måste ju vara ett skittråkigt öde, vad jag själv gör är att jag ger 1.500 baht per månad till var och en av mamman och pappan, de bor inte längre ihop. Och med det så hoppas jag att de skall kuna käka hyggligt om de då lägger ihop den pension som de får på stackars rötna 500 baht per månad.}[/size]

[size=5]_{Vad det gäller mark, så är det inte så likriktat som man kan tro när man läser vad ni killar skriver, alltså om marken och försäljningen av densamma.} [/size][size=5]_{Här strax utanför Chaiyaphum, så exploateras det och röjs och byggs å det vådligaste, de bygger precis som om det inte finns en morgondag till synes.}[/size]

[size=5]_{Jag har bott här nu i 4 år, och allting är förändrat. De tankar som jag har är därför som så. Thai säljer mark som de aldrig gjort förut. Många många av dom kommer att bita sig i arslet är jag rädd. De ser värdet stiga något gruvligt på den gamla familjemarken, och de kan bara inte låta bli att sälja av marken. Vilken thai kan stå emot typ 300.000 baht, vem kan stå emot kanske 700.000 baht och vilken thai kan stå emot kanske 3 miljoner baht när det gäller anbud som de får hela tiden av andra thai och bolag som vill bygga.}[/size]

[size=5]_{Thai tar pengarna i en väldigt hög utsträckning, sedan så tänker de väl att de kan leva på detta resten av sin tid här på jorden. problemet för thai verkar det som, är ju att de har den inställningen, att när någon får pengar i släkten, så skall den delas mellan många händer. Alltså händer som inte alls har med saken att göra. Detta innebär att thai har väldigt svårt att få dessa pengar att bestå någon längre stund. Ty när festandet och delandet är över efter ett tag, så sitter där familjen i värsta fall med NOLL mark och inga pengar och inget ris på bordet.}[/size]

[size=5]_{DET är också en sanning i} Thailand _{nu i dessa berusande tider för en urfattig befolkning...}[/size]

[size=5]_Uncen[/size]

Min åsikt om detta är..hur ska jag uttrycka det...Som Nam Na.

Sedan skyller vi på Abhisit eller någon annan gul, eller Apple, eller varför inte SD, män, Google eller valfri syndabock som passar det politisktkorrekta segel oavsett vilket håll det blåser.

Min åsikt om detta är..hur ska jag uttrycka det...Som Nam Na.

Sedan skyller vi på Abhisit eller någon annan gul, eller Apple, eller varför inte SD, män, Google eller valfri syndabock som passar det politisktkorrekta segel oavsett vilket håll det blåser.

Det är lätt att skita när arselet är fullt! Det har inte alla andra, så passa på och skit rejält!

Har man inga skolor,lever i BanNok och ser en skärv sukta framför näsan är det nog lätt att som Uncem beskriver det, TRO att det ordnar sig, så nån SomNamNa skulle aldrig falla mig in att utbrista,möjligen åt någon häcklare som skiter på sig!

Bra tänkt och skrivet av Uncen!

Skulle just skriva om mina "urfattiga" svärföräldrar som enligt egen utsago inte har pengar till mat utan måste absolut ha ett par tusen titt o tätt, sina 10 RAI är dom rädda om, och tur va väl det för just i dagarna presenterade kommunen att det minsan skall byggas en stor rackarns skola mitt över lervägen, som nu blir betongväg, samt att det skall i denna skola även gå elever från andra delar av länet. Vips kom hustrun med lösningen på hela tjocka släktens problem, det skall öppnas typ närbutik och byggas små typ studentbostäder på hälften av de 10 RAI, resten kan farangen få bygga va fan han vill på för nu är det minsan slut på riseländet! Känns som man redan satt och räknade miljonerna! Thai o framförhållning, hoppsan då!

Det gäller att investera klokt. Dom investerar dina pengar i byggnationerna och så håvar dom in alla miljonerna dom tjänar. Du får vara tacksam att du får bygga vad du vill sedan!

Det är lätt att skita när arselet är fullt! Det har inte alla andra, så passa på och skit rejält!

Har man inga skolor,lever i BanNok och ser en skärv sukta framför näsan är det nog lätt att som Uncem beskriver det, TRO att det ordnar sig, så nån SomNamNa skulle aldrig falla mig in att utbrista,möjligen åt någon häcklare som skiter på sig!

Att supa och flasha med pengarna som många av dom gör när dom gjort sig en hacka, ja, då håller jag fast vid...som nam na