Hej
Din fru och du själv verkar till stor del ha gjort precis samma sak som oss, vi byggde ju också i byn och trivs med släkten, men det är tyvärr många av frugans kompisar som vänder både by och släkt ryggen när dom kommer upp sig.
Självklart kan det vara så enkelt att dom som utbildar sig "får bättre kunskaper om felaktigheter i samhället" men jag tror även att det till viss del handlar om status att vara gul och på så sätt visa att man hör hemma i medelklassen, man skaffar ett hus i stan, två bilar, anställer kanske hushållerska, barnskötare och trädgårdsmästare.
Man kan inte heller utesluta ett visst mått av egoism där dom välutbildade anser sig vara berättigade till ett bättre liv än dom outbildade i byn och att dom som inte utbildar sig flyttar till stan är både lata, dumma och får skylla sig själva.
Med vänlig hälsning isan lover
Din inställning tror jag stämmer ganska bra in om man tillhör dom som stannade kvar i byn istället för att satsa.
Jag tror också många vill visa att det gick bra för dom och det kan spegla sig i att det visas upp lite mer ekonomiska muskler då det är det som ger status i många småbyar.
Men att de skaffar hus i stan är väl inget konstigt, det är ju där de bor och jobbar samt planerar sina barn att växa upp. Alla thailändare vill ha eget hus och då vore det väl konstigt att inte skaffa det där man planerar sin fortsättning. Inte heller konstigt att de skaffar maid, hur ska föräldrarna annars kunna jobba mer än heltid som många måste göra för att kunna få ihop lån, skola för sina barn, bil etc?
Du har ju tidigare ansett byalunket vara bättre än det stressiga citylivet, här medger du att det generellt är så för de flesta som stannar kvar i byn att citylivet är bättre?
Jag tror också att det är så de flesta i byn ser det. Många ser bara den glattiga ytan med mer pengar, bil, att de utbildade inte vill ta hand om sina barn, städa sina hus etc och verkar inte vilja ta till sig att det kräver en jävla massa jobb och stress för att klara sig på en lite högre nivå.
Är det inte så att många i byn förväntar sig att en hel del av den förbättrade ekonomin bör delas med de som stannade kvar, önskemål om moppeköp, hjälp med diverse kostnader och lån anses vara något som de med pengar gott kan hjälpa till med trots att de kämpar som fan för att hålla huvudet över vattenytan för sig själva och de närmaste. Detta önskande om lån, diverse hjälp från kända och okända tror jag driver många att hålla sig borta från byn, inte någon illvilja eller att man skulle se sig som finare. Självbevarelsedrift helt enkelt.
Du vet ju också att om inte de som anses ha mer pengar hjälper till ekonomiskt med allehanda projekt / hjälp snabbt får en stämpel på sig att vara "Keeniaow", dvs snåla vilket är fult att vara i Thailand och då särskilt på landsbygden.
/ SatanG