Efter att ha snokat runt på gamla boplatser, vandrat på halvt igenvuxna stigar och ödetomter så hade vi hamnat nästan nere i Takiab. Dags för ett vätskestopp och det finns ju där nere i byn i form av "Blå Bordet".
När vi anlände till Blå Bordet så blev det en iskall eller två.
Bäst vi satt där så brummade det till och precis bredvid sjappet stannade en Tuk-Tuk som såg ut att vara på rymmen från Isaan.
En riktig bonnataxi fastän väldigt modern!
Kisen som körde var en västerlänning och efter att han hade varit inne i affären och handlat så frågade han om han möjligen fick lov att slå sig ner vid vårt bord. Svaret var givetvis jakande för finns det bara platser kvar så är det klart att man får sätta sig.
Det visade sig vara en glad dansk och det var kul att träna på det danska språket igen. Jodå, jag har jobbat i Danmark en gång i forntiden.
Jag frågade lite om Tuk-Tuken och dansken var väldigt stolt över den och sade att han hade köpt den i Udon Thani och fraktat den ner till Hua Hin. Han berättade stolt att det var en Hondamotor i kärran och det var jag lite skeptisk till fast man vet ju aldrig riktigt, det kan ju finnas någon tillverkare som har monterat en äkta Hondamotor i en sådan där.
Jag tog mig en närmare titt på rovan och visst sjutton var det en rova utav märket Lifan eller vad det nu var för märke på motorn.
Det var ju inte något som jag påtalade för dansken. Ville han tro att det det var en tvättäkta Hondamotor så ville inte jag ta den villfarelsen ur honom