Mina åsikter är väl att det bara är den mätte förunnat att inte mäta lycka i pengar .
Och att alla människor bör få födas med de tre okränkbara rättigheterna till liv, frihet och strävan efter lycka.
Utan lycka - inget liv.
Kan personligen inte klandra de som söker lycka, så länge metoden inte syftar till egen lycka på bekostnad av annans olycka.
Och om en mamma anser sig ha hittat frihet, trygghet och lycka och sedan vill hjälpa sin dotter till detsamma så ser
jag det mer som något naturligt än något som är dåligt.
Synd bara att mamman inte försökte erbjuda alternativa metoder för dottern att nå lycka och frihet.
Eller kunde bistå med pengar till t.ex en universitetsutbildning så att barnet kunde välja själv.
Men, om det slutgiltiga målet är trygghet och lycka - och dottern uppnår detta - så, slutet gott allting gott. Eller?
Undrar ibland vad jag själv skulle välja för väg här i livet om dyrkan av det manliga könet var som dagens dyrkan av det kvinnliga könet.
Kunde jag hänga ut slangen runt hörnet och få en hundring per slick så kanske mina ljumskar inte skulle vara lika stela som nu. 