1 timme sedan, skrev stefan5300:
Varför skulle de vara omöjligt, du tror väl inte att jag skulle sluta lyssna på bra västerlänsk musik, för att i stället börja lyssna på Isaanmusik, se thailändska filmer när man kan se västerländska filmer, byta ut västerländska kryddor mot chilli eller att sluta stå i kö och vänta på sin tur som många thailändare har svårt för, det var lite jag kom på i en hast.
Visst man kan kanske inte ha några större krav, förutom då de är folk på vår tomt eller i vårt hus, har sagt till flera ta upp cigarettfimpar och annat skräp de slängt på tomten när de varit på besök, till frugan stora förtret
Nu skiljer det kanske väldigt mycket från plats till plats. Men jag tycker inte att någon thailändare har ansett att jag ska släppa mina västerländska vanor och istället gå all in i rollen som thailändare. Ibland så blir jag till och med irriterad på att de ska anpassa t.ex mat till att bli västerländsk bara för att vara mig till lags. De vet inte ett skit om hur västerländsk mat ska smaka, likt förbaskat försöker de många ggr att servera något de tycker är västerländskt. Det tycks finnas hur många uppfattningar som helst för vad de anser är västerländskt. Väldigt irriterande, men jag kan inte skälla ut dom för att de gör en massa felaktiga antaganden om vad en falang vill ha. I de allra flesta fall menar de väl.
Naturligtvis gör jag mycket anpassningar till dom, men man behöver inte köpa allt, som att äta med fingrarna t.ex. Jag brukar utnyttja privilegiet att vara falang för att just slippa äta ur samma tallrikar som de övriga. Först och främst se till att få egna bestick och en egen tallrik. Nu när man blivit upp till åren så kan man skylla på att man är så orörlig så att det är svårt att sträcka sig. Det finns alltid sätt att få det man vill utan att vara oartig eller påstridig. Nu menar jag inte att du har problem med detta, utan jag tar det som exempel på hur man kan lösa saker på ett smidigt sätt. Vill man inte vara smidig får man väl acceptera att man blir betraktad som en drummel!
Första tiden jag var uppe i byn visste ju alla vem jag var efter några dagar. Så fort man gick någonstans för att köpa något eller bara röra på sig så skulle alla bjuda på sprit. Ofta lao kao som de drack ur ett glas som gick runt. Svågern var en inbiten lao kao drickare på den tiden, så jag visste ju vad dom drack för fotogenblandning. Numera nykterist efter att djävulsdrycken sabbat levern. Ofta sa jag att jag kommer tillbaka eller att jag var ute i något ärende som jag skulle utföra. Ibland stannade jag bara och pratade med dom en stund. Om de var så fulla att de var experter på engelska var det ju ingen mening att stanna. Men det var ett bra sätt att få tiden att gå. Första tiden så hade man inte så mycket för sig. Jag var intresserad av att träna min thailändska och snappa upp nya ord. Var sällskapet rätt och jag var på humör så brukade jag köpa en öl och sitta och dricka tillsammans med dom. Ville man ha flera så skickade man smågrabbarna att köpa. Ibland så skickade thailändarna smågrabbarna efter mera sprit eller dricka och då köpte de ofta en öl till mig också. Då var det ju bara att återgälda sen, inte konstigare än att om man är ute ett gäng så tar man till kompisarna också.
Vissa gäng upptäckte man att man skulle undvika, kanske bara snacka med dom en kort stund. Efter en stund blev det tjatigt med allt kom och drick. Många kunde vara ganska påstridiga att man skulle sätta sig ner även om man inte hade lust. För att inte visa hur irriterad jag blev på dom när de inte kunde ta ett nej för ett nej började jag ett experiment.
Thailändarna ute i byarna dricker oftast inte efter att ha ätit ris. Ville jag inte dricka så var det lättaste sättet att inte komma i diskutioner om hurvida jag skulle dricka eller inte bara att ta till en nödlögn. Sa man dom magiska orden "Kin kao laeo", så var allt trugande att man skulle dricka borta. Att dricka på fastande mage känns för mig inte helt bra. Att jag ska måsta ta till mig deras seder i detta fall kändes inte bra. Fast det var djäkligt bekvämt, bara säga de magiska orden så var allt tjat om drickande borta. Även om det tillkom folk senare som ifrågasatte varför jag inte drack, så behövde jag aldrig upprepa mig med de magiska orden. Det var alltid någon som förklarade det självklara, att jag minsann hade ätit ris redan.
Skulle jag inte kunna få dessa thailändare att acceptera att jag inte drack på fastande mage. En förklaringskampanj om en farangs dryckesvanor (dryckesregler) satte igång. Efter mycket om och men visste thailändarna i grannskapet om att farang inte drack på fastande mage. Kom det folk som inte visste detta, förklarade de upplysta thailändarna för de okunniga om västerlänningens helt vansinniga dryckesvanor. Men det accepterades.
En ny period i experimentet inleddes. Vad skulle thailändarna anse om jag alternerade mellan dessa självklarheter. Ibland sa jag bara att jag hade ätit ris och drack inte därför. Helt enligt god byased accepterades detta. När jag sa att jag inte hade ätit mat och därför inte kunde dricka accepterades detta likaväl. Hurtillvida de ansåg att farang ting-tong eller om de accepterade att jag ibland verkade ha thailogik och ibland västerländskt tänkande gjorde jag inga större försök att reda ut. Jag kom fram till att thailogiken i detta avseende var överlägset det västerländska tänkandet. I varje fall när mitt syfte var att slippa diskutioner om att sätta mig ner och dricka. Thailändarna överlistade snart mitt västerländska uppförande och kom ibland fram med en ristallrik, när jag sa "yang mai kin kao"
