Hej
Som vanligt i förhållanden mellan en svensk och en thailändska dyker diskussionen om vad som kan eller snarare kommer att hända när man går isär, enligt mig är detta något som snarare riskerar att skada ett förhållande, och jag kan omöjligen tänka mig att planera för separation när ingen av oss har några sådana planer, här tänker jag och lever nog lite buddistiskt och osvenskt, jag tycker att inställningen Att inte gå runt och oroa sig för det som inte har hänt och kanske aldrig kommer att hända och att inte lägga energi på det som redan har hänt för det kan man ju inte påverka ändå är en bra tumregel, det passar mig men naturligtvis inte alla andra.
Och i allt snack om att allt går åt helvete och att man förlorar allt den dag man skiljer ifrån en Thailändska är ju inte alltid sant, jag har ju upplevt en ganska smärtfri sådan själv, jag var ju gift med en tjej ifrån Petchabun i nästan 10 år och vi hade inga äktenskapsförord eller liknande men det gick bra ändå, hon begärde inget av mina tillgångar hus på kusten, aktier, pengar eller liknande, det enda hon ville var att jag betalade avgiften för skillsmässan och så ville hon ha med sig lite möbler till en lägenhet bl.a en soffa hon själv hade köpt.
Hennes dåvarande Thailändska kompisar som förmodligen låg bakom separationen var i upplösningstillstånd när hon vägrade skinna mig, men hon sa att han har varit snäll mot mig och inte gjort något fel så varför ska jag förstöra för honom, kompisarna förklarade hur svensk lag såg ut och försökte övertala henne att ta dom 50% som hon hade rätt till men hon vägrade till deras besvikelse.
Sedan åkte vi till Strömstad för att lämna in papper på skilsmässan och där undrade dom om vi inte skulle ha en advokat o-s.v, vi svarade nej och sa att vi var överens och ville skilja oss, även denna dam påpekade frugans rättigheter, men hon svarade återigen att jag var en snäll och bra människa och att hon inte ville ställa till något för mig, tanten tog papperna och sa att vi nog borde åka runt och hålla kurser i skilsmässor för så här smärtfritt och enigt brukade det aldrig vara annars.
Vi skilde oss men har fortfarande kontakt med varandra och hon var den förste att möta och erbjuda min nuvarande fru hjälp och stöd när hon flyttade till sverige, och dom umgås fortfarande efter alla år, så denna skilsmässa kostade mig inte många tusenlappar och hade jag varit gift med en svenska hade jag nmed garanti blivit av med 50% av mina tillgångar, det har många av mina kompisar blivit, så Thailändskor kan faktiskt vara mindre giriga och generösare än sina svenska dito, så med min erfarenhet tycker jag inte att man kan uttala sig generellt om hur det kommer att gå om en Svensk och Thailändska skiljer sig.
Hennes familj i Thailand var mycket förbannade på henne och hon åkte inte hem på över tio år, och hennes pappa ville fortfarande att jag skulle ta över hans jordbruk som bestod av makam odlingar och risodlingar, dom erbjöd mig att bli gift med någon annan i släkten och ville att jag skulle bli kvar hos dom, men jag tackade nej, något arrangerat äktenskap ville jag inte vara med om, och jag kände att jag behövde lite tid ensam efter skilsmässan.
När jag sedan efter 4-5 år skulle gifta mig med min nuvarande fru åkte vi tillsammans till min gammla svärfar eftersom frugan ville ha reda på lite om mig, svärfar öste beröm över mig och förbannade sin dotter, och han erbjöd oss båda att flytta dit och ta hand om hans mark precis som han gjorde när jag var gift med hans dotter eftersom han funderade på att dra sig tillbaks, frugan blev nöjd med vad hon hörde och vi gifte oss, min gamle svärfar är numera död i AIDS sedan några år.
Mvh Isan Lover
Sådärja, nu har jag varnat osså, för det var ju det tråden handlade om från början? 
