17 timmar sedan, skrev Chan2014:
IL,
Det smärtar mej när jag läser det du skriver, din hund hållning är under all kritik, du är inte ett dugg bättre än Thailändarna med deras usla sätt att se på hundar, vet inte varför du skriver detta, om du vill ännu en gång visa dej på styva linan och visa att du är minsann lika primitiv inföding som dina vänner där uppe i byn, du borde fan skämmas.
Chan2014
Hej
Jag vill inte bevisa någonting, jag beskriver bara verkligheten.
Hundar i byarna lever ett liv som är helt annorlunda än i ex.vis Sverige, så är det och det finns nog fördelar med båda och det bästa hade kanske varit en kombination av dom båda sätten.
Vi skaffade inte denna hund som valp, denna hund föddes i Korat och innehades av en morbror där, när han flyttade tillbaka till byn tog han den med sig, min numera döde svärfar ville ha hunden av honom och fick den, men svärfar var väldigt dålig på att ta hand om hundar, han brukade alltid ha 3-5 st och någon av dom dog varje år, han gav dom för lite mat, struntade i att vaccinera dom o.s.v.
Han brukade lämna en av dom hemma hos oss när vi bor i byn, det är bra för säkerheten tycker han, så vi har haft några av hans hundar hos oss genom åren, minns speciellt en som hette Top och också kom ifrån Korat, den var stor och stark precis som Kafä (kanske släkt) och kom via samma morbror till byn, han blev en riktigt god vän som aldrig vek ifrån min sida, men en gång när vi kom till byn var han borta, vi fick senare reda på att svärfars dåvarande kvinna hade bytt honom mot en hink i den bil som åker runt i byarna och byter till sig hundar som ska bli mat, hon tyckte att han åt för mycket och misstänkte att han hade ätit upp en kyckling, tragiskt öde för en fin och snäll hund som precis som Kafä sprang runt i byn helt orädd och ofta var i slagsmål om tikar.
Åter till Kafä som alltså tillhörde svärfar och det är en lite speciell historia med honom, svärfar fick aldrig någon riktig kontakt med honom och en gång när vi var i en grannby några mil bort så hoppade hunden inte upp på flaket till hans pick-up, då körde han iväg ändå, vi sa till honom att stanna och ta upp hunden, men han sa att han kan gott få springa hem, det var alldeles mörkt och hunden hade aldrig varit i denna by tidigare, när vi kom hem gick timmarna och ingen hund kom, till slut tog jag på mig varma kläder och tog moppen mitt i natten och åkte ut och letade efter Kafä, jag började i den by vi hade besökt och körde mot vår by, jag stannade och ropade här och där, körde in på småvägar till gummifarmer och liknande, det var totalt becksvart och det var bara strålkastaren på moppen som gav ett lys, efter mycket letande såg jag något brunt inne i en eucalyptus skog, stannade och ropade men ingen kom fram, så jag körde in på en liten väg och ställde mig och då kom Kafä fram, han såg bedrövlig ut, fullt med kardborrar i hela pälsen och han verkade rädd, han blev glad av att se mig och viftade på svansen, sen körde jag hemåt så sakta att hunden kunde följa med.
Sen den dagen blev vi väldigt goda vänner och fann varandra, svärfar struntade i hunden som han tyckte var dum, men vi gav den mat och lät den ersätta Top som vår vakthund, vi vaccinerade den och såg till att han blev av med sin skabb o.s.v, han blev en riktigt fin hund och han litar till 100% på mig, följer mig överallt, lyder blixtsnabbt och uppför sig exemplariskt, vi har försökt ordna ett bra hem till honom när vi är i Sverige för han vägrade bo hos svärfar, så först lät vi min vän Belgaren med familj i en grannby ta hand om honom när vi åkte till Sverige, det gick bra några veckor sen stack han därifrån och hem till vår by igen, nästa år körde vi honom till vår anställde på frugans största farm några mil ifrån byn, det gick bra så länge jag kom dit dagligen, men efter ett tag smet han därifrån också och tro det eller ej så tog han sig hela vägen hem till oss igen.
Så vi har försökt ordna det bra för honom, men han vill vara "hemma" och det verkar inte gå att stoppa, så nu ger vi frugans lillebror pengar till mat och vi köpte sprutor och vaccin innan vi åkte til Sverige, så nu får hunden bo hos oss (han har ett hål i staketet på baksidan) ligga på altanen och vandra fritt i byn precis som vanligt, hade han blivit kvar hos svärfar hade nog varit död precis som hans andra hundar, jag tror faktiskt att vi gör vårt bästa för honom i den situation som råder, jag tror inte att en hund som har strövat fritt i 7 år blir lycklig om den skulle hägnas in eller bindas fast så vi låter honom göra lite som han vill och är van med.
Om detta är rätt eller fel kan man ju förstås diskutera, men den många av hundarna i byn har det nog t.o.m värre än honom.
Hade det varit lätt att ordna så hade han gärna fått följa med oss fram och tillbaka mellan Sverige och Thailand.
Med vänlig hälsning isan lover