En liten rese rapport 2012-2013.

Äntligen lite semester

Vad mycket otrevliga djur ni verkar ha. Själv har jag bara sett en orm och en skorpion på 10 år i våran by

Trevlig tråd.

I "min" by i Chiang Rai finns det inga läskiga skorpioner och spindlar säger min fru. Jag har heller inte sett några. Ormar finns det gott om men jag har bara sett en död som nån djävel la i min säng när jag sov. Djäklar vad rädd jag blev när jag vaknade och bonnläpparna bara skrattade. Ormen grillades sedan och åts till stor förnöjelse av de som gillar orm.

Inte ofta man tackar nej till ett "nyp" i sängen, men det blev nobben när en brun skorpion hade fått för sig att testa min säng, som tur va såg jag den innan jag kröp ner, hade kunnat bli ett smärtsamt tetatet av det mötet!

Nu bor den i skorpionhimlen!

Vi får tacka för dina berättelser. Kommer bilderna när du har kommit hem

Ja verkligen fängslande berättelser, men iaf. jag hoppas att få läsa lite om vad du tycker om Koh Chang.

Hej

Ja det ska bli skönt med en liten tur till havet för familjen, själv kommer jag nog att sakna byn redan efter några nätter borta som vanligt, men vi stöter väl på något internetcafe så jag kan beskriva hur vi har det.

Och jag vet faktiskt inte varför vi har så mycket otrevliga kryp och ormar här, men en anledning är nog att byn ser lite annorlunda ut än många andra genom att husen ligger utspridda och inte är koncentrerade till en homogen by, man odlar gummi i princip på var enda ledig plätt, även på det som normalt skulle ha varit hustomter i andra byar, men jag upplevde nog att vi hade precis lika mycket kryp och ormar hos min exfru i Phetchabun på åttiotalet, där var det också till att skaka ur stövlar, skor och kolla kläderna innan man tog på sig dom, kolla under täcket o.s.v, stora giftiga spindlar på toaletten, och ormar i princip överallt t.ex runt huset, i farmen och speciellt vid floden, där var det nog egentligen mer än vi har här nu.

 Igår var Belgaren, hans fru, jag och frugan ute och besökte samtliga våra fyra farmer, vi paddlade i vår kanot och hade det trevligt, han var ledsen över att jag ska åka hem och längtar redan till att jag ska komma tillbaka, vi kommer riktigt bra överens, när klockan började bli framåt 5 fick frugan få såna där onda aningar som bara Thailändare kan få och hon tjatade att hon ville hem till pojken fort, vi åkte hem och fann honom tillsammans med den 12 årige släktingen That och allt var bra med dom, så fort vi kom hem försvann That, och efter en timma kom släkten och ropade att han hade tagit pappas moped och kört omkull och nu var på den lokala läkarstationen, frugan sa direkt att det var tur att vi kom hem i tid, hon kände på sig att något skulle hända.

Efter några timmar kom pojken hem och man utförde Anemistiska cermonier över honom, där man försöker få andarna i balans, man lade honom på ett stort träbord och eldade under med träkol, det blev en glödande bädd av kol ca 1x2 m stor, ovanpå bordet lade man speciella helande löv i lager på lager och täckte detta med en filt, sedan la man pojken på detta och täckte honom med ett täcke, nu var kl 9 på kvällen och det var mörkt,släkt, grannar och hundar samlades runt  sängen och man läste lite ramsor över honom, höll honom i handen och turades om att sitta brevid honom, han blev jättevarm under täcket och tittade ut ibland, han hade skrapsår på armar och ben men i övrigt verkade det ha gått ganska bra ändå, han hade tagit nyckeln till moppen i ett obevakat ögonblick under dagen ifrån en storebror och bara väntat på tillfälle att ge sig ut på en tur, körde fort och tappade kontrollen på grusvägen, denna pojk var med förra året när tre stycken barn vurpade med en moppe, och då var även vår son med, den här gången klarade han sig tack vare frugans onda aningar.

Idag blir det till att packa ned allt i huset och städa innan avresan kl 17.30, och jag ska hinna med att ge hunden en spruta också, han har fått någon klåda i pälsen och det finns det bra botemedel mot.

Vi hörs väl igen om några dagar.

Mvh Isan Lover

Hur långt är det mellan Udon Thani och Ban Dung? Jag och en kille på 20 år som är fosterhemsplacerad hos oss skall till Ban Dung den 4-mars. Vi flyger till Udon Thani.

Hur långt är det mellan Udon Thani och Ban Dung? Jag och en kille på 20 år som är fosterhemsplacerad hos oss skall till Ban Dung den 4-mars. Vi flyger till Udon Thani.

Kanske kan vara till någon hjälp

http://distancecalculator.globefeed.com/Thailand_Distance_Calculator.asp

Ha det

Hur långt är det mellan Udon Thani och Ban Dung? Jag och en kille på 20 år som är fosterhemsplacerad hos oss skall till Ban Dung den 4-mars. Vi flyger till Udon Thani.

Tror att det är runt 80 km.

Hur långt är det mellan Udon Thani och Ban Dung? Jag och en kille på 20 år som är fosterhemsplacerad hos oss skall till Ban Dung den 4-mars. Vi flyger till Udon Thani.

Hej

Ca 1,5 timma med bil.

Mvh Isan lover

Hej

Sista dagen i byn blev vår hund Kafä vaccinerad mot Rabies och fick en spruta mot den klåda han hade börjat få i pälsen, detta gjorde vi i Fao Rai och det kostade bara ca 200 baht, vi gjorde det samma med två av svärfars hundar, Kafä gav inte ett ljud ifrån sig och reagerade nästan inte alls, men svärfars två mindre hundar kämpade emot och försökte bita vetrinären som var lite orolig för att bli biten, så svärfar fick ta ett ordentligt tag i öronen på hundarna under tiden han gav dom sprutorna, jag köpte även lite torrfoder till hundarna där.

Resan till Rayong med buss gick bra, några få stopp på vägen bara, sedan tog vi en minibuss ifrån Rayong till Trat, och denna gick bara 10 minuter efter att vi anlände till Rayong, i Trat blev vi avsläppta vid en liten station där man sålde både färje biljetter och transporterade folk till denna, chauffören här körde som om han hade stulit bilen och hade polisen efter sig, pojken tyckte det var roligt och ropade racerbil, men själv tyckte både jag, frugan och övriga passagerare att det var onödigt att satsa så hårt i kurvor och vid möten, det var nästan bara utlänningar på denna turen, så det märktes att vi närmade oss en turistort.

På Koh Chang tog vi oss långt söderut på ön med dom Taxi liknande pick ups som transporterade folk på ön, även denna chaufför körde som en galning trots att vägen var en av dom krokigaste och mest branta jag har åkt på, man blev lite orolig när man såg alla skador på dom räcken som fanns längs vägen, väl framme fanns det gott om lediga bungalows trots att det var fredag och många kom till ön, dom flesta låg på 500-800 baht med AC och varmvatten belägna på stranden, men jag märkte att det var väldigt många Rastafaris, hippies och ungdomar som var tauerade ifrån topp till tå, det fanns även många överåriga hippieliknandeturister i 45-65 års åldern med hästsvans och Bali inspirerad klädsel, och man skyltade med Fullmoon Party och liknande så jag misstänkte att det skulle bli livat fram på natten.

Vi tog en bungalow på Sunset Hut direkt på den tyvär lite steniga stranden, men med ett fantastiskt läge med palmer och solnedgången som utsikt ifrån den lilla altanen och vågorna som sakta rullade in mot stranden och gav ett härligt ljud, men personalen på stället var inte speciellt serviceminded utan verkade t.o.m lite ointreserade av gästerna, och dom försökte lura på oss en moppe som knappt gick att starta för 200 baht per dag, när dom väl fick igång den så stannade den efter 50m, jag skulle aldrig i livet hyra den och köra med familjen i dom branta backarna, så det blev till att leta upp en annan uthyrare och här fick vi en helt ny scooter för 150 baht, han sa att han normalt tar 200-250 baht, den gick perfekt.

Framåt kvällen började den enformiga Techno musiken dunka och det blev till att försöka somna in till denna, på morgonen var vi tämligen ensamma, alla sov förmodligen efter en lång hård natt, vi tog moppen och åkte en tur, käkade frukost och åt Durian på ett litet ställe som mest verkade vara till för Thailändare, besökte piren med alla affärer och stränderna här längst söderut som var väldigt fina, vi åkte upp i bergen och träffade på Rastafarie liknande Thailändare som bodde med en massa hundar där, dom rökte Joints tillsammans med en Japan som verkade väldigt hög, dom erbjöd mig att vara med och röka gratis, men eftersom jag inte ens röker cigaretter tackade jag nej, frugan fattade aldrig vad det var dom rökade utan trodde att det var vanliga cigaretter, men dom var väldigt trevliga och gästvänliga, han som höll i det hela hade nästan midjelångt hår och var tatuerad över hela kroppen, han sålde till turisterna och telefonen ringde med jämna mellanrum, vi satte oss hos dom och drack några läsk medan pojken lekte med deras hundar.

Något som slog mig var att det var så många Ryska turister här och att så många resturanger hade menyer på Ryska, jag såg 4-5 ställen med Svenska flaggor på men besökte inget av dessa, det var också många Fransk, Spansk, Italiensk och Amerikansk talande turister på ön och en del Svenskar, både turisterna, klädseln, musiken och byggnaderna påminde mycket om den som finns på Bali, men det verkade vara mer barnfamiljer och mindre droger på norra delen av ön, vi valde ju den södra och hamnade mitt i Full Moon gänget, hade vi vetat det så hade vi nog valt en annan plats så att pojken kunde träffat mer utländska barn, men han tog kontakt med alla Thailändska barn vi träffade och lekte med dom och deras hundar.

Prismässigt var ju det mesta naturligtvis dyrare här på ön och det var svårare att pruta till sig det "rätta" priset, men folk var ändå förvånansvärt artiga, trevliga och hjälpsamma med tanke på hur många turister dom tar hand om på ett år, så intrycket var positivt, det enda som förvånade mig var den liberala inställningen till droger, det påminde mycket om den som är på Koh Phangan, Vang Vien och Bali och detta attraherar ju en viss sorts besökare ifrån hela världen, men man kan ju undra hur detta går ihop med den pågående kampanjen mot droger, här måste nog både lokala politiker och poliser vara inblandade, men man har lyckats bevara många av dom stora träden på ön som forfarande består av vad som måste kallas djungel och det ska dom ha en eloge för.

Efter Koh Chang reste vi till Chantaburi med en ny minibuss, här var det meningen att vi skulle träffa en avlägsen släkting till frugan, den fattiga tjej som frugan under en tid betalde skolgång för i byn tidigare, hon är numera 16 år och gift med en 35 årig frukt plantageägare i området, men det visade sig att hon hade rymt och var försvunnen, varken hennes man eller egna släkt visste var hon finns, både jag och frugan var skeptiska till att hon skulle gifta sig så tidigt och befarade att det inte skulle gå så bra, men vi träffade henne förra året när hon besökte oss i byn och då var allt bra sa hon, vi får avvakta och se hur dettta löser sig, hoppas inget har hänt henne bara.

Chantaburi gillade jag skarpt, här var folk ännu mer hjälpsamma, artiga och intreserade av oss än på ön, man kände sig verkligen välkommen, ingen gjorde minsta antydan till att köra upp priser trots att vi var första gångs besökare här, vi tog in på ett hyfsat hotell som heter New Travel Lodge, ett Kinesiskt hotell i utkanten av stan, med en fin jättefin pool anläggning, bra frukost buffe och jätte trevlig personal för 1000 baht, en taxi (Mazda) transport till centrum kostade 60 baht.

Själva Chantaburi är som ett stort kinatown, nästan allt är kinesiskt, mat, musik, skyltar och språk, det finns gott om turistmål i området, både i centrum och utanför stan, nära till fina stränder, jag kände direkt att vi kunde ha hoppat över Koh Chang och åkt hit direkt, här fanns allt, både stad, stränder, vattenfall, höga berg, nationalparker, m.m, så ett besök till i Chantaburi är inte alls uteslutet om jag hamnar i närheten igen, vi hann även med ett besök hos en MPR medlem i området Chan2011, han bodde idylliskt ute bland fruktodlingarna några mil ifrån staden, tack till honom för inbjudan dit och hoppas att han och frun kommer till oss i Isaan på besök någon gång.

Sedan forsatte vi till Sak Kaeo med buss, här mötte en av frugans f.d studiekamrater ifrån Udon Thani upp, hon är numera lärare där och gift med en Thailändare som är chef över universteten i ett ganska stort område, dom spekulerar i mark och fastigheter i området och tjänar bra, hon propsade på att vi inte skulle bo på hotell utan hos dom, så det fick bli så, dom bodde fint i ett nyrenoverat och tillbyggt hus som dom hade köpt på en Exekutiv auktion, det var nära till en Sport Club där pojken kunde bada och det fanns sevärdheter i området som ett berg med apor, en miljon fladdermöss och vi besökte Indochina marknaden på gränsen till Kambodja, denna marknad var lite utöver det vanliga, ett enormt utbud, till fantastiska priser, mycket piratkopior och verkligen billigt, men allt har ju en baksida och det var alla fattiga barn som tiggde, jag gav dom inte pengar, men när jag och pojken satt och åt glass kom det fram ett tiotal barn och pratade med pojken, dom bjöd jag på riktig vaniljglass till deras förtjusning.

Frugans kompis ordnade även en transport till Suvan åt oss direkt ifrån Sak Kaeo med en minibuss, det var en man ifrån Bung Kan som skulle till Pattaya med en tom buss, så han körde en liten omväg med oss till Suvan, så vi hade hela bussen själva och kunde ligga i sätena, vårt flyg gick ju kl 09.10 på morgonen så vi fick åka mitt i natten, allt klaffade perfekt och vi kom fram hyfsat utvilade i god tid, Finnair var ganska ok men maten får inga extra plus och man var snåla med alkoholen, så trots kort restid och fina plan är jag tveksam till att välja dom nästa gång.

Nu är vi hemma och det är -8 grader, inget vidare och på måndag börjar både frugan och jag att jobba igen, sånt är livet.

Mvh Isan lover  

Hej

 

Sista dagen i byn blev vår hund Kafä vaccinerad mot Rabies och fick en spruta mot den klåda han hade börjat få i pälsen, detta gjorde vi i Fao Rai och det kostade bara ca 200 baht, vi gjorde det samma med två av svärfars hundar, Kafä gav inte ett ljud ifrån sig och reagerade nästan inte alls, men svärfars två mindre hundar kämpade emot och försökte bita vetrinären som var lite orolig för att bli biten, så svärfar fick ta ett ordentligt tag i öronen på hundarna under tiden han gav dom sprutorna, jag köpte även lite torrfoder till hundarna där.

 

Resan till Rayong med buss gick bra, några få stopp på vägen bara, sedan tog vi en minibuss ifrån Rayong till Trat, och denna gick bara 10 minuter efter att vi anlände till Rayong, i Trat blev vi avsläppta vid en liten station där man sålde både färje biljetter och transporterade folk till denna, chauffören här körde som om han hade stulit bilen och hade polisen efter sig, pojken tyckte det var roligt och ropade racerbil, men själv tyckte både jag, frugan och övriga passagerare att det var onödigt att satsa så hårt i kurvor och vid möten, det var nästan bara utlänningar på denna turen, så det märktes att vi närmade oss en turistort.

 

På Koh Chang tog vi oss långt söderut på ön med dom Taxi liknande pick ups som transporterade folk på ön, även denna chaufför körde som en galning trots att vägen var en av dom krokigaste och mest branta jag har åkt på, man blev lite orolig när man såg alla skador på dom räcken som fanns längs vägen, väl framme fanns det gott om lediga bungalows trots att det var fredag och många kom till ön, dom flesta låg på 500-800 baht med AC och varmvatten belägna på stranden, men jag märkte att det var väldigt många Rastafaris, hippies och ungdomar som var tauerade ifrån topp till tå, det fanns även många överåriga hippieliknandeturister i 45-65 års åldern med hästsvans och Bali inspirerad klädsel, och man skyltade med Fullmoon Party och liknande så jag misstänkte att det skulle bli livat fram på natten.

 

Vi tog en bungalow på Sunset Hut direkt på den tyvär lite steniga stranden, men med ett fantastiskt läge med palmer och solnedgången som utsikt ifrån den lilla altanen och vågorna som sakta rullade in mot stranden och gav ett härligt ljud, men personalen på stället var inte speciellt serviceminded utan verkade t.o.m lite ointreserade av gästerna, och dom försökte lura på oss en moppe som knappt gick att starta för 200 baht per dag, när dom väl fick igång den så stannade den efter 50m, jag skulle aldrig i livet hyra den och köra med familjen i dom branta backarna, så det blev till att leta upp en annan uthyrare och här fick vi en helt ny scooter för 150 baht, han sa att han normalt tar 200-250 baht, den gick perfekt.

 

Framåt kvällen började den enformiga Techno musiken dunka och det blev till att försöka somna in till denna, på morgonen var vi tämligen ensamma, alla sov förmodligen efter en lång hård natt, vi tog moppen och åkte en tur, käkade frukost och åt Durian på ett litet ställe som mest verkade vara till för Thailändare, besökte piren med alla affärer och stränderna här längst söderut som var väldigt fina, vi åkte upp i bergen och träffade på Rastafarie liknande Thailändare som bodde med en massa hundar där, dom rökte Joints tillsammans med en Japan som verkade väldigt hög, dom erbjöd mig att vara med och röka gratis, men eftersom jag inte ens röker cigaretter tackade jag nej, frugan fattade aldrig vad det var dom rökade utan trodde att det var vanliga cigaretter, men dom var väldigt trevliga och gästvänliga, han som höll i det hela hade nästan midjelångt hår och var tatuerad över hela kroppen, han sålde till turisterna och telefonen ringde med jämna mellanrum, vi satte oss hos dom och drack några läsk medan pojken lekte med deras hundar.

 

Något som slog mig var att det var så många Ryska turister här och att så många resturanger hade menyer på Ryska, jag såg 4-5 ställen med Svenska flaggor på men besökte inget av dessa, det var också många Fransk, Spansk, Italiensk och Amerikansk talande turister på ön och en del Svenskar, både turisterna, klädseln, musiken och byggnaderna påminde mycket om den som finns på Bali, men det verkade vara mer barnfamiljer och mindre droger på norra delen av ön, vi valde ju den södra och hamnade mitt i Full Moon gänget, hade vi vetat det så hade vi nog valt en annan plats så att pojken kunde träffat mer utländska barn, men han tog kontakt med alla Thailändska barn vi träffade och lekte med dom och deras hundar.

 

Prismässigt var ju det mesta naturligtvis dyrare här på ön och det var svårare att pruta till sig det "rätta" priset, men folk var ändå förvånansvärt artiga, trevliga och hjälpsamma med tanke på hur många turister dom tar hand om på ett år, så intrycket var positivt, det enda som förvånade mig var den liberala inställningen till droger, det påminde mycket om den som är på Koh Phangan, Vang Vien och Bali och detta attraherar ju en viss sorts besökare ifrån hela världen, men man kan ju undra hur detta går ihop med den pågående kampanjen mot droger, här måste nog både lokala politiker och poliser vara inblandade, men man har lyckats bevara många av dom stora träden på ön som forfarande består av vad som måste kallas djungel och det ska dom ha en eloge för.

 

Efter Koh Chang reste vi till Chantaburi med en ny minibuss, här var det meningen att vi skulle träffa en avlägsen släkting till frugan, den fattiga tjej som frugan under en tid betalde skolgång för i byn tidigare, hon är numera 16 år och gift med en 35 årig frukt plantageägare i området, men det visade sig att hon hade rymt och var försvunnen, varken hennes man eller egna släkt visste var hon finns, både jag och frugan var skeptiska till att hon skulle gifta sig så tidigt och befarade att det inte skulle gå så bra, men vi träffade henne förra året när hon besökte oss i byn och då var allt bra sa hon, vi får avvakta och se hur dettta löser sig, hoppas inget har hänt henne bara.

 

Chantaburi gillade jag skarpt, här var folk ännu mer hjälpsamma, artiga och intreserade av oss än på ön, man kände sig verkligen välkommen, ingen gjorde minsta antydan till att köra upp priser trots att vi var första gångs besökare här, vi tog in på ett hyfsat hotell som heter New Travel Lodge, ett Kinesiskt hotell i utkanten av stan, med en fin jättefin pool anläggning, bra frukost buffe och jätte trevlig personal för 1000 baht, en taxi (Mazda) transport till centrum kostade 60 baht.

 

Själva Chantaburi är som ett stort kinatown, nästan allt är kinesiskt, mat, musik, skyltar och språk, det finns gott om turistmål i området, både i centrum och utanför stan, nära till fina stränder, jag kände direkt att vi kunde ha hoppat över Koh Chang och åkt hit direkt, här fanns allt, både stad, stränder, vattenfall, höga berg, nationalparker, m.m, så ett besök till i Chantaburi är inte alls uteslutet om jag hamnar i närheten igen, vi hann även med ett besök hos en MPR medlem i området Chan2011, han bodde idylliskt ute bland fruktodlingarna några mil ifrån staden, tack till honom för inbjudan dit och hoppas att han och frun kommer till oss i Isaan på besök någon gång.

 

Sedan forsatte vi till Sak Kaeo med buss, här mötte en av frugans f.d studiekamrater ifrån Udon Thani upp, hon är numera lärare där och gift med en Thailändare som är chef över universteten i ett ganska stort område, dom spekulerar i mark och fastigheter i området och tjänar bra, hon propsade på att vi inte skulle bo på hotell utan hos dom, så det fick bli så, dom bodde fint i ett nyrenoverat och tillbyggt hus som dom hade köpt på en Exekutiv auktion, det var nära till en Sport Club där pojken kunde bada och det fanns sevärdheter i området som ett berg med apor, en miljon fladdermöss och vi besökte Indochina marknaden på gränsen till Kambodja, denna marknad var lite utöver det vanliga, ett enormt utbud, till fantastiska priser, mycket piratkopior och verkligen billigt, men allt har ju en baksida och det var alla fattiga barn som tiggde, jag gav dom inte pengar, men när jag och pojken satt och åt glass kom det fram ett tiotal barn och pratade med pojken, dom bjöd jag på riktig vaniljglass till deras förtjusning.

 

Frugans kompis ordnade även en transport till Suvan åt oss direkt ifrån Sak Kaeo med en minibuss, det var en man ifrån Bung Kan som skulle till Pattaya med en tom buss, så han körde en liten omväg med oss till Suvan, så vi hade hela bussen själva och kunde ligga i sätena, vårt flyg gick ju kl 09.10 på morgonen så vi fick åka mitt i natten, allt klaffade perfekt och vi kom fram hyfsat utvilade i god tid, Finnair var ganska ok men maten får inga extra plus och man var snåla med alkoholen, så trots kort restid och fina plan är jag tveksam till att välja dom nästa gång.

 

Nu är vi hemma och det är -8 grader, inget vidare och på måndag börjar både frugan och jag att jobba igen, sånt är livet.

 

Mvh Isan lover  

Tack för en målande berättelse,du är beviset att det finns kanon storys utan bilder

vh jrk

IL,

Tack för en verkligt intressant tråd. Har följt den varje dag. 

/SA

Tack för en målande berättelse,du är beviset att det finns kanon storys utan bilder

 

vh jrk

Håller med...en "målande" beskrivning av livet i "riktiga" Thailand!

Hej

Tack ska ni ha för att ni har funnit det läsbart, lite bilder ska jag se om frugan kan fixa till nu i efterskott.

Mvh isan lover