Hej
Nar vi vantade pa avg. inrikes flyg till Udon Thani i november fick vi se hur sjukvarden pa Suvan fungerade, bakom min rygg hordes konstiga ljud och nar jag vande mig om fick jag syn pa en man i sextioars aldern som krampade i hela kroppen och ramlade ner pa golvet, frugan som ju ar nyutbildad skoterska och en engelsman var snabbt framme och tog hand om mannen, personalen vid gaten sag vad som hande och forskte lamna platsen genom en dorr, men en man han stoppa dom och begarde ambulans och lakare till platsen, minuterna gick men ingen ringde, jag gick fram och patalade annu en gang att manne maste ha hjalp fort for han andas knappast, da ringde dom, frugan och engelsmannen hade fatt igang andningen och kunde nu lagga mannen i framstupa sidolage, han var inte kontaktbar, av hans Thailandska fru fick vi veta att han var Tysk och hade haft sana har anfall tidigare, jag fragade om han hade nagon medecin med sig, men det hade han inte enligt frun, sa det var bara att halla igang andningen och vanta pa ambulans, och det tog ca 15-20 minuter innan en lakare kom till platsen, vilket ar en alldeles for lang tid pa en flygplats, han skulle kunna ha avlidit, utan frugan och engelsmannen undrar jag hur detta hade slutat, personalen vid gaten tittade aldrig till mannen under hela denna tid och engagerade sig inte alls, mycket marklight tycker jag, Suvan ar uppenbarligen ingen bra plats att bli sjuk pa.
I ovrigt ar riset skordat och vi ska salja det i morgon, vi har utlovats 13 000 baht per ton, det ska bli kul att se om vi verkligen kommer att fa det, cassavan har vi ocksa skordat, det tog fem dagar, vihade lite otur eftersom priset sjonk ifran 4 baht till 2.5 baht och innan vi var fardiga var priset nere i 2 baht, men vi gick runt, men vinsten blev inte vad vi hade hoppats pa, men sa ar det att vara bonde, det var valdigt varmt och jobbigt att skorda cassavan, ingen skugga och en klarbla himmel, jag svettades kopiost och fick avbryta for dopp i dammen, det var 32 grader i skuggan och nast intill olidligt i solen, forst brande vi hela faltet pa 15 rai, det holl pa att sluta i en mindre skogsbrand, sedan plojde vi upp cassavan med en rot thai, sedan hackades rotknolarna loss, plosamlades i hogar och sedan hoggs knolarna loss ifran stammen med en machete, mycket tungt och hart arbete, frugan vill aldrig gora det mer, men for mig var det en erfarenhet och inte minst motion for hela kroppen.
Lillpojken gar i byns kommunala forskola som vanligt, det ar tredje vintern nu som han gar dar, och han gillar det verkligen, dom sjunger, tecknar, ser pa cartoon, lar sig alfabet, spelar fotboll och klattrar i trad, vi lamnar honom 08.30 och hamtar honom 14.00,dom far gratis mat pa skolan och mjolk, dom brukar sova middag kl 13.00.
Var by ar som jag meddelade tidigare numera en rod by, vilket innebar att man har organiserat sig for att ta tillvara pa byns rattigheter och for att utveckla den pa bast mojliga satt, man ska aven forsvara demokratin om den hotas, i ovrigt ar byn sig lik, lite mer hus och nya bilar bara.
Just nu ar jag i Fao Rai, vi har en ledig dag, frugan ar och klipper sig och jag passade pa att besoka ett internetcafe, vi har inte fatt igang datorn i huset annu, jag far aterkomma med lite mer langre fram.
Mvh Isan lover
