Hej
I morgon fyller lillpojken 5 år så idag får vi åka till Fao Rai och beställa en tårta, han måste ju ha ett litet barnkalas för kompisarna, pojken trivs fantastiskt bra här i byn, han har massor av vänner, dom klättrar i träd, plockar frukt, åker Rod Thai, fångar ödlor, badar, cyklar, rider på elefanter, fångar hönor, leker med hundarna, klappar kor och bufflar, han springer gärna och oftast barfota som dom andra barnen och har fått riktigt hårda fotsulor, detta till frugans oro eftersom det kan finnas glasbitar, taggar, vassa stenar och pinnar på marken.
Han klarar språket jättebra och han får massor av beröm av alla människor vi möter för detta, han växlar mellan Svenska, Thai eller Lao beroende på hur man tilltalar honom, frugan pratar ju medvetet i princip bara Thai med honom både i Sverige och Thailand, jag och alla andra han träffar i Sverige pratar ju Svenska med honom liksom på hans svenska dagis, i byn pratar alla bara Lao med honom tre månader om året och detta har inneburit att han nu är tre språkig, han håller nu på och lär sig det Thailändska alabetet, här ligger han lite efter sina jämnåriga Thailändska kamrater i byns förskola, men det går framåt även med detta och jag tror att han kommer att fixa även det, för han blir arg om han inte kan lika mycket som dom andra i klassen, och då övar han hemma med mamma.
Vad det gäller barnens säkerhet här i byn så skulle nog dom flesta Svenskar få spader, inget uppfyller väl våra nuvarande Svenska säkerhetskrav, men själv tycker jag att det påminner mycket om hur det var i min egen barndom på 60 talet, så jag oroar mig inte så mycket, det gäller att se till att dom inte leker på vägen bara och ha lite koll på vad dom hittar på, han får t.ex inte gå till byns damm ensam innan han kan simma ordentligt och jag känner mig säker på honom, och jag tror att hans barndom här kommer att prägla och påverka honom för resten av livet.
Granntjejen Jokk är fortfarande den bästa kompis han vet och dessa två tillbringar nästan hela dagarna tillsammans både i skolan och på fritiden, nu har han ju ett eget täcke i skolan, men fröken berättar att dom båda sover middag tillsammans ändå, men ibland leker dom 5-10 barn tillsammans och då är det ett himla liv, och några timmar varje kväll blir det oftast med en av morbrödernas 10 årige son som heter That, då brukar dom cykla omkring med belysning på cyklarna i byn, se på cartoon och äta kvällsmat tillsammans, en glass eller lite godis blir det också ibland.
Just kontakten med djuren, naturen och människorna här är nog något som han kommer att ha nytta av hela livet och inte minst då språket, vi pratade med en tant i Ban Soem som har en resurang, hon berättade att hennes ena dotter är gift med en Tysk, men barnen kan inte Thai eller Lao så hon kan bara titta på dom och krama dom, hon tyckte att detta var väldigt tråkigt och hon tyckte att det var fantastiskt att vår son pratade med henne utan minsta problem, så en rekommendation till alla med Thai-Svenska barn är absolut att lära dom båda språken.
Mvh Isan Lover