Är det inte allmänt vedertaget att CPI inte är lämplig som en mätare av korruptionstrender?
Med tanke på de marginella ändringar som skett under det senaste decenniet finns det knappast
förbättringar, värda namnet, som något parti kan ta till intäkt.
Är inte den korruption i Thailand som förekommer inom näringsliv och i människors kontakt
med myndigheter, ett betydligt större problem än den politiska korruptionen som jag
misstänker undersökningarnas resultat tas som uttryck för?
Hur kommer man t.ex. tillrätta med vardagskorruptionen när det i så många sammanhang ges utrymme för godtyckliga beslut
som i sin tur ger möjligheter för en tjänsteman att fritt besluta; det kan vara en lärare som sätter betyg,
en tjänsteman som skall meddela ett tillstånd eller en läkare som skall bestämma vilken patient som skall ges förtur.
Jag tror i alla fall varken det hjälper att hacka på Aphisit eller Yingluck 