Drömmen gick i tusen bitar

Våren 2003 gjorde jag vad många drömmer om, jag landade i Thailand och skrev på papprena för en bar. Drömmen var att driva denna bar samt leva på den. Inget som man blir miljonär på, men ett lugnt och behagligt liv.

Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig, det gick i 180 mest hela tiden. Hundratals bekymmer som skulle lösas, och ingenting funkar på samma sätt där som här. Överlevde drygt ett år därnere innan jag landade luspank i Sverige igen. Fick paradoxalt nog till och med skicka ner mer pengar i januari, mitt i högsässongen pga att jag hade nästan alla tjejer utlösta på longtime då. Och i januari får man inte tag på några nya samt utan tjejer så inga gäster. Nu ångrar jag ändå inte mitt år därnere med baren, lärde mig massor och skulle inte vilja ha det ogjort, men...

Vad som förvånar mig är att när någon som har eller haft verksamhet i Thailand skriver på forumen så är allt så rosenrött. Detta trots att dom antingen vill sälja sin verksamhet eller har gått på röven till slut dom med. Är det så svårt att erkänna att man misslyckats? Business i Thailand är ingen barnlek.

Tack för din berättelse Farang!

Jag har, precis som många andra här på forumet, tankar eller kanske snarare fantasier om att någon gång kunna starta upp något i Thailand. Min inställning till detta är ungefär som din, dvs att rörelsen inte behöver generera miljoner utan bara tillräckligt för att min fru och jag ska kunna försörja oss utan att samtidigt jobba ihjäl oss. Bar är dock inget för mig eftersom jag misstänker att det är ett mycket påfrestande klimat både på individ- och relationsnivå.

Det vore mycket intressant om du ville beskriva några typiska problem som du upplevde återkommande och som du tror kan generaliseras även på andra typer av rörelser.

Hej Farang.

Håller med dig det är ingen dans på rosor, har själv en rörelse i Thailand. Man skänner sig förföljd av myndigheterna, har hållt på i snart tre år nu. Och lättare blir det ej fram igenom, men man får se hur det blir.

M.V.H  Maitan

Quote

Personalen, glöm allt vad arbetsmoral heter. Dom kommer om dom känner för det, och känner dom inte för det så kommer dom inte. Dom meddelar inte heller om dom tänker sluta vid nästa lön. Detta gäller inte bara barer, har träffat både restaurang och hotellägare med samma problem.

Quote

Lustigt nog hade jag bara ett skatteärende som myndigheterna jagade mig för under tiden därnere. Eller rättare sagt, dom påstod att dom hade sökt mig. Var lätt löst när dom ringde. Fast jag hade sånna där 49/51% farang/thaipapper så var kanske därför det gick lätt?

Vad var det egentligen som gick i tusen bitar? Var det drömmen om Baren / rörelsen, eller var det indirekt drömmen om Thailand som företagsvänligt land? Varför öppna en Bar i Thailand? Hade det inte varit lättare i Sverige? Själv är jag okunnig i det här med att driva bar - inget för mig, men berätta gärna mera.

Quote

Vad var det egentligen som gick i tusen bitar? Var det drömmen om Baren / rörelsen, eller var det indirekt drömmen om Thailand som företagsvänligt land? Varför öppna en Bar i Thailand? Hade det inte varit lättare i Sverige? Själv är jag okunnig i det här med att driva bar - inget för mig, men berätta gärna mera.

Drömmen om ett liv i Thailand gick i krasch. Sitter ju i Sverige igen sen sommaren 2004 istället för i Thailand som jag numera bara besöker som turist 

Hej Farang

Det är bra att du tar upp det här, för det är säkert många som har tankar om att starta något liknande.

Jag känner själv ingen som har tjänat pengar på en bar i Thailand.

Och det ser man också på omsättningen av barägare, inte sällan är det nya ägare efter ett år eller två.

Om det gick så bra som en del säger varför skulle dom då sälja sin bar?

Mvh Isan Lover

Halloj IL.

Det jag kan skriva om gäller bara Pattis. Där är det i stort sätt omöjligt att överleva på en bar som farang. Vet om att det ser lite olika ut på andra ställen, men tror inte det är lätt där heller. Kenta på soi Eric i Patong har ju till exempel levt på sin bar väldigt länge. Nu ryktas det om att han som har kontraktet på gatan och hyr ut kontrakten till barerna måste förlänga för det håller på att gå ut. Priset skall tydligen vara runt 5 miljoner i euro på fem år. Stämmer detta så landar dom miljonerna på hyra och keymoney för barägarna, samt att han som har kontraktet på gatan tänker tjäna med ränta tillbaka sina i svenska pengar räknat runt 55 millar. Funderar på om det ens finns så många beer Chang för att täcka upp det där, så blir nog många fantastiskt lönsamma barer till salu på den gatan snart.

Ja, du har helt rätt. Går baren/businessen med vinst så säljs den inte.

Tjena Farang, vad hette din bar i Pattaya. Jag har ju varit där till och från sen 1999, kanske jag har besökt den några gånger, och var låg den.

MVH

Sakaeo

Som farang så riktigt skriver, så är det ingen barnlek att driva bar i Pattaya.  Jag gjorde det i tio månader från våren -88 till våren -89.

Mycket problem, mycket öl och sprit, att stänga 05.00 ibland, och sen gå upp igen och göra en inventering 08.00, för att se så damerna inte hade stoppat för mycket i fickan, ja det är inget drömliv.

Att dricka är man ju tvungen till, det är ju så förbaskat svårt och tråkigt annars att sitta och lyssna på fyllon. Samma tugg hela tiden.

Och sen tjäna fem baht i timmen eller tio kanske, nej, mycket sämre liv går inte att hitta. Sen när man hör idag hur bra barerna går, men ser att det kanske sitter en farang och dricker en öl, då undrar jag, liksom farang, varför ljuger barägarna? Det är väl inget att skäms för att man har gått på knäna med en bar? Och det är ett fåtal barer som går bra idag, resten är förlustbarer, sen får ägarna säga vad dom vill. Att få in 10000 baht i månaden i vinst, kan en farang inte leva på här.

Jag behövde inte åka tillbaka till Sverige, jag startade upp annan verksamhet som gick bra under några år.  Numera driver jag verksamhet i ett annat land i Asien, men bor kvar i Pattaya och Isaan.

Jag hade tur, jag kunde sälja baren efter tio månader, förlusten inskränkte sig till 100000 baht, men då hade ju nästan ett år gått på kontraktet också.

När man sen berättar för någon hur barlivet är, så tror dom inte på vad man säger. Så jag har nu slutat att varna folk, det är lika bra att låta dom gå på en mina, dom är ju ändå övertygade om att man ljuger.

Sen undrar jag varför så många faranger är så blåögda. Färskt exempel från i går: min fru och jag går på tonys gym på third road tidigt på morgnarna. Mitt över gatan finns bl.a. en atm-maskin. I går morse stannade  det en grisbil utanför, ur snubblade en farang, inte helt nykter, tillsammans med tre galanta damer. Allihop gick fram till atm:en, farangen tog ut en del pengar, och damerna stod och kollade över axeln på honom, för att få se koden. Inte nog med det, sen lämnade dumskallen kortet till en av dom galanta, började hångla med en av dom andra, och den som fått kortet gick naturligtvis fram och tog ut pengar. Efetr en stund knalalde allihop iväg bort mot foodmarknaden som Tony har.

Undrar om farangen saknar sitt kort idag? Hur jävla dum och blåögd och naiv får man bli egentligen?

Det är ju nästan så man tror att det var en svensk…haha.

men damerna här säger att svenskar och norrmän är lättast att lura, dom som luras mest är damerna, som god tvåa kommer advokaterna.

Möljis

Måste instämma i med farang

Jag hade en karaokebar i Korat (köpte av en pank tjej som jobbat i Pattaya 21 000 baht)

Den var rätt sliten efter hennes fester så det var bara att rusta upp den, men när den var klar och vi öppna igen så drog den i 3500 - 5000 baht om dagen

(sedan måste man räkna bort inköpen som var på ungefär hälften).

Den var menningen att jag skulle ha om jag skulle flytta ner men under tiden var det menningen att tjejen skulle sköta den, och visst funkade det när jag var nere men efter en månad när jag åkt hem så började tjejen med madamefasoner och börja ta in mer tjejer tror vi hade 5-6 st utöver dom vanliga.

Och så många gäster hade vi inte, sedan vart det en hel del festande så så det lilla den drog in räckte inte till så man fick skicka ner pengar till hyra och sånt.

Då bestämde jag att det var bara att sälja baren, jag hade den bara i ett år och la ut den för försäljning 40 000 baht (ville bara ha tillbaka vad jag lagt ut) då ringde en kille och sa att han ville ha den och fråga ner jag skulle ner så vi bestämde att han skulle med då men det roliga var att han trodde att det svenska pengar tills jag sa till han att det handla om baht.

Sedan berätta han om sin tjej att han träffat henne i Pattaya och hon kom från Korat och vill att hon skulle ha nåt att göra, men tre dagar innan vi åker ner så ringer min tjej och säger att grannen vill e köpa baren för 45 000 baht och jag sa till min tjej att jag har lovat bort den till en kille.

Så jag gick och fundera lite och tänkte nä så illa vill jag inte killen att han ska köpa baren till sin tjej för att få samma visa som mig, så jag ringde upp han och berätta om hur det var att ha en bar och visst får du köpa den men jag har varnat dig han tacka mig och skulle tänka på saken.

Dagen efter ringer han mig och avstår köpet (klokt beslut) varpå jag ringer tjejen och säger att grannen kan köpa den (han har kvar den än).

Killen och jag möttes upp på arlanda för han hade ju bokat resa som mig, jag berätta hur det var med baren lite mer ingående och han skulle inte köpa nån bar men skulle på nåt annat istället men om han köpte nåt vet jag ej då jag har tappat bort hans nummer.

När jag sedan kommer till korat för att kolla in vår nya lgh (hon hade ju 40 000 baht) men jag kom så hade hon redan inrett lgh för pengarna men inte för allt för det ville hon ha på banken sa hon mendom pengarna är borta sedan länge och jag vet inte hur fort dom tog slut men det brann i shoppingtarmen.

Mvh

Nerike

Quote

Den hette Toppen Bar och låg i (felstavat men lärde mig aldrig namnet) Sangwaichai bararea mitt emot 7-Eleven på Second Road/soi Honey Inn brevid soi 10/Second Road. Har du varit där? Låg insides strax utanför tatueraren

Farang. Var det där inne possy bar låg oxå. 200 meter från Diana in på väster sida.

Det området är väl rivet nu? Står väl ett nytt complex där nu?

MVH

Sakaeo

Quote

Inte soi Diana Inn, hörnet soi 10/Second Road från Beach Road sett.

Kopierar mig själv från en annan tråd

En verksamhet som går bra är nästan aldrig till salu, och skall man sälja är detta till enorma överpriser, jag har sett exempel på försäljningspris som är 50 gånger årsvinsten plus inventarier.

När det gäller verksamheter, typ bar, restaurang och hotell, drivna av faranger är dessa nästan alltid till salu efter något år eller så. Det är ytters få faranger som kan försörja sig på en sådan verksamhet och detta upptäcker de efter ett tag.

Att verksamheten de har inte går så bra återspeglar sig dock inte i det försäljningspris som de begär.

Nä de skall minst ha vad de själva betalade plus ränta på pengarna, och detta har de tidigare många gånger lyckats få.

Det kommer hela tiden nya Faranger som fått Thailandsfeber och bestämts sig för att flytta ner.

Dessa vill så hemsk gärna driva en verksamhet i LOS, men de vet tyvärr så lite om hur man gör.

Därför köper man en redan fungerande(tror man) verksamhet av någon annan farang och tar därmed över något som aldrig genererat vinst. Man gör dessutom detta till ett överpris.

Det är många som fått känna på hur det är när man vill mer än man vet.

Men precis som du skrev Farang, så går baren alltid kanon bra tills just den dagen man lägger ner.

Har aldrig hört någon barägare säga att det gå skitdåligt, nä det gäller att hålla skenet uppe, kanske kan man hitta någon ovetande köpare.

Har ingen statistik att stödja mig på men en uppskattning är att det är 9/10 faranger som startar någon av dessa verksamheter som inom något eller några år får packa ihop och flytta tillbaka till Svedala.

De faranger som lyckas med sina barer, hotell och restauranger i Los är uteslutande de som hade tillräckligt mycket pengar att KÖPA fastigheten de bedriver verksamheten i. Med tillräckligt mycket pengar talar vi numera om miljonbelopp i kronor. Rätt läge är A och O.

Man kan vara hur duktig som helst, och lyckas driva upp en verksamhet med god lönsamhet.

Äger man inte fastigheten kommer dock snart ägaren att chockhöja hyran eller helt sonika ta över verksamheten själv. Hur vanligt som helst.