Dotter eller sambo?

Tack för orden. Det stämmer rätt bra med vad jag tror. Jag vet att min dotter testar mig hela tiden, dock så är ju jag hennes pappa och har fått hennes respekt samt förtroende, hon vet att när jag säger ifrån på riktigt då är det vad som gäller.

Min sambo varken orkar eller vill försöka få samma respekt och förtroende, hon säger att min dotter får väl klara sig själv då. det är inte hennes sak att behöva bry sig.

Visst tycker jag också att blod är tjockare än vatten men man frågar sig ju hur mycket krav är det rimligt att ställa på sambo respektive dotter? Svårt att veta hur mycket man ska driva det hela och om det någonsin kommer att fungera.

Du verkar inte stå på din sambos sida när dom bråkar snarare försöker medla. På detta vis så har du underbyggt din sambos ställning där din dotter kan husera och bete som hon vill mot din sambo. Och din dotter verkar veta detta och har helt enkelt klämt sig emllan er därför att du tar din dotterns ställning i bråken.

Du säger din dotter respekterar dig? I mina ögon verkar hon smöra för dig för att få dig på din sida emot din sambo. Så gör ju alla barn för att få sin vilja igenom om ena parten säger nej eller inte kommer överns med barnet. Ni båda är föräldrar och dottern skall visa båda samma respekt.

Men för att komma till slutklämmen, Verkar på mig som det är du som inte längre älskar din sambo och letar efter anledningar att göra slut. Om du älskar henne så hittar du lösningar för att sambon och dottern skall kunna fungera ihop.

Hur det än går så önskar jag dig lycka till, Inte lätt att vara i en inklämd situtaion som din och det kommer inte bli bättre med tiden om du inte gör nått åt att.

Jag kan bara tänka mig vad min sambo skulle göra ifall jag hade en dotter som hon inte gillade...

Hon skulle antagligen skickat henne till släkten i Issan och tvingat henne att gå i söndagsskolan i by templet.

Synen på barnuppfostran varierar, men du kanske skulle försöka få henne att jobba på en förskola eller nåt din sambo så hon får se skillnaden på svenska barn och thailändska.

Jag hoppas att det löser sig för er alla. Jag skulle nog koncentrerat mig på att få ut min sambo på arbetsmarknaden så hon slipper gå hemma och bråka med dottern. Det finns instegsjobb, det är bara att gå till arbetsförmedlingen så har hon jobb inom 3 månader skulle jag tippa, det tog min sambo 2 månader från att hon landade i Sverige tills hon var ute och jobbade. Visserligen inget höjdar jobb men det duger.

Ronoh -

Du har helt rätt i att arbete och egen lön oftast leder till ökad frihet och välmåga.

Kliver man bara ner från sina höga hästar så finns det jobb att få - detta är ingen "klyscha"!

Inte några skrytjobb kanske, men pengar luktar ju som bekant inte nämnvärt, så det är väl bara att hugga i för att få till en positiv förändring i livet. Även min sambo fick revidera sina initiala jobbönskemål och istället ta det som fanns att utföra på den svenska arbetsmarknaden när hon flyttade hit till Göteborg.

Jag har inget emot att vara lite av en coach åt min sambo, men jag ställer inte upp på att agera "sugar daddy" för att hon ska kunna ägna dagarna åt pedikyr och navelskådning. Det har hon i och för sig aldrig varit intresserad av.

De första 3 åren i Sverige så hade frugan tre olika arbeten vid sidan av sina svenskstudier.

1. Städerska hos företaget ISS.

2. Frukostvärdinna på ett hotell i Göteborg.

3. Kvälls och helgjobb på en närbutik i Göteborg.

Det var inte jag som tvingade henne till allt detta knegande, jag fick snarare bromsa hennes arbetsiver. Allt detta jobbande berodde på att hon hade kvar cirka 200 000 kr från ett banklån i Thailand.

Eftersom jag då var ensamförälder till en tonårig son som inte var helt gratis i sin livsföring, så ville hon inte vältra över hela det ekonomiska ansvaret på mig. Därför valde hon att jobba så mycket som möjligt för att få bort sina egna skulder så snabbt som möjligt. Allt externt jobbande medverkade också till att vi inte ”nötte och klev på varandra” i bostaden, och att hon arbetade gjorde nog även sitt till att sonen och hon inte fick möjlighet att reta sig på varandra.

Numera är de dock bästisar, och de kom även överens om att hon skulle göra en vuxen adoption av honom när han hade fyllt 18 år (han är 19 år nu). Även han jobbar extra på ett transportbolag vid sidan av sina studier på Handelshögskolan.

Efter två i Sverige var hon helt skuldfri i Thailand, och hon gick då ner till två jobb. Ett heltidsjobb som matsalsansvarig hos en bank och ett värdetransportbolag som delar lokaler. Hon behöll även det gamla extrajobbet som frukostvärdinna på hotellet under vissa helger.

Jag antar att hon inte fortsätter att jobba så mycket för att slippa undan från att umgås med mig, för då hade det nog varit bekvämare för henne att flytta ut till ett eget boende och då slippa att behöva pyssla om mig på lediga stunder.

Du verkar inte stå på din sambos sida när dom bråkar snarare försöker medla. På detta vis så har du underbyggt din sambos ställning där din dotter kan husera och bete som hon vill mot din sambo. Och din dotter verkar veta detta och har helt enkelt klämt sig emllan er därför att du tar din dotterns ställning i bråken.

Du säger din dotter respekterar dig? I mina ögon verkar hon smöra för dig för att få dig på din sida emot din sambo. Så gör ju alla barn för att få sin vilja igenom om ena parten säger nej eller inte kommer överns med barnet. Ni båda är föräldrar och dottern skall visa båda samma respekt.

Men för att komma till slutklämmen, Verkar på mig som det är du som inte längre älskar din sambo och letar efter anledningar att göra slut. Om du älskar henne så hittar du lösningar för att sambon och dottern skall kunna fungera ihop.

Hur det än går så önskar jag dig lycka till, Inte lätt att vara i en inklämd situtaion som din och det kommer inte bli bättre med tiden om du inte gör nått åt att.

Hej och tack för råden.

Nja att jag älskar henne finns inget tvivel om. Min dotter och min sambo gillade varandra verkligen mycket till för några månader sedan. Min sambo HAR förändrats (vem gör inte det?) samtidigt som givetvis dottern förändras men det ska ju gå att anpassa sig mot varandra eller hur?

Jag har försökt snacka med min sambo nu ikväll vilket var lika givande som att dricka saltvatten.Hon är 100% stenhård på att min dotter är vuxen nog att klara sig själv nu. Jag håller med att hon ska klara det mesta själv men försöker förklara att det är omtanke och kärlek samt respekt som hon vill ha, inte någon som gör saker åt henne. Men det får jag tyvärr inte in i sambon.

Min sambo vill bara prata om vem som gör fel medans jag försökte prata om att vi ska hitta en lösning på problemet oavsett vems fel det är.

Hitta ett sätt att göra slut? Nej det behöver jag inte hitta, om jag slutar tycka om henne, har inga problem att säga vad jag vill och tycker.

Klart hon vill ha jobb, det är väl jag som varit slö/trög för jag trodde ingen ville/kunde anställa någon som inte kan svenska så bra än. Prata kan hon men inget läsa eller skriva tyvärr.

Ska ringa a-förmedlingen på måndag och höra efter. Ett jobb skulle dock inte lösa det här, dottern och sambon nöter inte på varandra då jag bara har barnen varannan vecka och båda går ju i skolan om dagarna.

Helt ärligt så har jag sett att "kärleken" från sambon till dottern försvunnit. Om det sedan beror på att hon ser mitt ex i henne har jag inte en aning om. Träffar dock väldigt sällan exet ens.

Tack dock för alla goa råd och tankar, det hjälper mycket så man inte fastnar i samma tankegångar hela tiden.