Har för mig att detta varit uppe för flera år sedan, men kan inget hitta så jag startar en nu tråd.
Jag har många bekanta bland Thailändarna i Sverige och Thailändare är ju Buddhister.
De flesta Thailändare i Sverige är ju kvinnor gifta/sambo med Svenska män.
Jag har sett en företeelse jag inte tycker är förenligt med vad dopet står för.
Ibland låter dessa föräldrar döpa sina barn i Svenska Kyrka. Jag är övertygad om att många av dessa Buddhistiska mammor inte förstår dopets innebörd. Hon kanske tror att det bara är en namngivningsceremoni utan ytterligare förpliktelser. Hon kanske förstår vad det innebär och vill innerst inne inte gå med på något dop för sitt barn, men trycket från den Svenska delen av släkten är så stort att hon för att undvika bråk och osämja spelar med utan att protestera.
Hon har naturligtvis Buddhistmunkens välkomnande av ett barn i sinnet och jämställer den med ett dop. Munken blåser på barnets panna. På så sätt överför han karma till barnet. En ”lycka till i livet ceremoni” utan ytterligare förpliktelser. Munken ger utan krav på att få något tillbaka, sedan är det inte mera med det.
Dopet är ”inträdesbiljetten” till Svenska Kyrkan, kyrkan förväntar sig att barnet uppfostras till Kristen.
Borde det inte vara så att ett krav är att bägge föräldrarna är Kristna för att ett barn skall kunna döpas? Dopet skall ju föregås av ett samtal med föräldrarna. Borde inte då prästen förvissa sig om att det är den innersta viljan hos föräldrarna att barnet skall döpas, ana ”ugglor i mossen” om mamma är Buddhist?
Frågade en gång en Thailändska som hade döpt sitt barn om hon nu skulle uppfostra barnet Kristet och om hon förstod vad dopet innebar. ”Det blir väl inget speciellt efter detta, jag fortsätter som vanligt.”
Vad händer när barnet vuxit upp och börjar jobba och inkomstskatt skall börja betalas. Får barnet något meddelande om att det är medlem i Svenska Kyrkan och att kyrkoavgift skall börja dras på lönen? (Detta blir ju aktuellt först om några år, än så länge är ju alla betalande medlemmar ett arv från statskyrkotiden.) Jag tror inte Thailändska mammor är så medvetna om detta, att dopet innebär medlemskap i Kyrkan och att det kommer att synas på skatten den dag barnet vuxit upp och börjar jobba.
Min åsikt är att barn från ”tvåreligionäktenskap” inte skall döpas. De ärligaste både mot barnet och Kyrkan är att vänta tills de blir så vuxna att de själva kan välja. Om svensk pappa, påhejad av farmor, vill ”tvinga” fram ett dop så är det inte förenligt men dopets innebörd.