---
I Thailand vill man dö bland sina nära och kära.
När man har legat på sjukhuset och märker att tiden snart är kommen vill man komma hem. Att dö i sitt hem bland sina nära och kära är en viktig del av slutskedet.
Att dö ensamt är hemskt.
När min förre dettas mormor var svårsjuk ville hon inte att någon skulle komma och se henne i det tillståndet. Exets mamma ville inte att exet skulle åka och hälsa på mormor. Men jag lyckades övertala honom att han skulle åka och hälsa på sin mormor.
Thailändare tycker att man får gamlangjai - hjärtkraft/uppmuntran av att få besök av sina nära och kära. Att inte lida av sjukdomen i ensamhet är hemskt.
Han åkte och hälsade på mormor. Hon var jätteglad. Om jag minns rätt så hann exet och systern stoppa om mormor innan de åkte hem.
Morgonen därpå hittade sjukvårdspersonalen som kom hem till henne att hon var död.
Exet tackade mig för att jag hjälpte honom att fatta rätt beslut.
---
På landet behåller man kistan i hemmet och har ceremoni i 3, 5 eller 7 dagar.
Det finns alltid folk dygnet runt. Den döde ska inte behöva vara ensam.
Grannarna som har tid tillbringar sin tid på begravningshemmet.
Man hjälper till att lagar mat, att diska, att servera och sånt.
Värden bjuder på mat och dricka alla de dagarna ceremonin pågår.
På kvällarna kommer munkar och ber en bön. Äldre personer brukar sitta och lyssna på.
När man kommer till begravningshemmet brukar man gå och knacka på kistan och hälsa på den döde. Man tänder också rökelser. Alla hjälps åt att det alltid finns rökelser tända. Kanske som någon slags kommunikation mellan två världar.
Vid varje måltid fixar man en bricka med mat till den döde. Brickan ställs bredvid kistan.
Kistan ligger centrum av ceremonin. Man dekorerar kistan med guld och silver papper. Man har blommor och blinkande små lampor runt kistan.
För att den döde inte ska lämnas ensam måste det finnas folk som är vaken på nätterna.
För att få folk att kunna sitta uppe så länge tillåts spel som normalt är olagligt.
På begravningar kan man spela kort, tärningar och andra spel om pengar.
Det sätts upp tält. Det lagas och serveras mat. Det spelas hög musik. Ibland normal musik, ibland festmusik och ibland begravningsmusik. Begravningslåten heter ธรณีกรรแสง moder jorden gråter. Den är hjärtskärande. Jag gråter varje gång jag hör den.
Har thailändare inga känslor? Är de glada på begravningar?
Nej - det tror jag inte. Sorgen är nog den samma över hela världen men sättet att uttrycka sin sorg är olika i olika kulturer.
Thailändare tror att det inte är bra att låta tårarna droppa på den döde. Han/hon kommer att bli orolig för sina nära och kära som är i så stor sorg. Då kan han/hon inte lämna den här världen i frid för att komma till den andliga världen.
Så det är inte så konstigt att man se anhöriga vara upptagna med det praktiska som hör till begravningen och inte gråter.
---
Sen är det dags för kremation.
Förr i tiden valde man ibland att bygga upp en provisorisk kremetorium på sin mark eller sin risfällt. Nu brukar det enbart ske i tempelområdet.
Munkarna ber böner. Innan man kremerar öppnar man kistan för att folk ska få ta farväl för näst sista gången. Man häller kokossaft - vatten som finns i kokosnöten - på den döde och önskar henne/honom vila i frid.
Innan man börjar tända brukar man lägga ดอกไม้จัน Chann-blommor på kistan eller i eldstaden. Chann-blommor är konstgjorda blommor. Förr i tiden var de gjorda av ett speciellt träslag som luktade gott. Men nu används annan sorts trä eller papper.
Sen bränner man...
Vid det här skedet brukar all sorg som man hållit tillbak få komma ut.
Folk gråter ut all sorg de har.
Själv fick jag inte var med på pappas begravning, men jag följde ceremonin via telefon. 
Jag bad de att spela in begravningen på videon efter som jag ej kunde närvara. Men hittills har jag aldrig haft kraft och mod att uppleva fars begravning.
---
Man brukar köpa tallrikar, skedar, tillbringare och sådana saker som den döde behöver i sitt nästa liv. De sakerna som man vill ge till den döde skänker man till tempel. Det är därför tempel har mycket köksgrejor. När folk ska ha fest kan de komma och låna saker från templet.
Vissa tillhörigheter till den döde kremerar man samtidigt.
---
Under kremationen kastar man lyckopengar i luften och barn och vuxna försöker fånga det - det ger lycka till de levande. Lyckopengar är små mynt som man lindar in i guld- och silverpapper.
---
Morgonen därpå kommer anhöriga till platsen och plockar askan. Askan brukar man förvara i en urna och bevarar i tempelområdet i vänta på en sista-farväl-ceremoni.
Man brukar bilda en kropp av askan som är kvar på marken.
Jag glömde säga att den döde har alltid huvudet mot väst. Väst heter dit solen går ned - symbol för döden.
Den här kroppen av askan har huvudet mot öst - symbol för nytt liv, ny dag, nytt ljus, ny sol...
Man lägger mynt/rökelser(minns ej) på 32 viktigaste punkter i kroppen. Vi säger att en icke handikappad person har 32 organ.
Detta symboliserar att den döde ska födas i en ny och hel kropp.
---
Sen brukar man gå till tempel och ger mat till munkarna. Kanske bara den dagen eller en hel vecka.
---
Efter 100 dagar har man 100-dagar-ceremoni.
---
Sedan väntar en sista farväl ceremoni. Det är inget bestämd tid om hur länge man får vänta.
Man väntar tills anhöriga har råd och kan samlas.
I vår familj tänkte vi fixa sista farväl ceremonin till farmor och far i år när min halvbror var färdig med studier. Men han fick göra lumpen. Så vi får vänta ytterligare två år till. Sen kan det bli knepigt eftersom fars fru vill ha något stort, medan jag vill ha något litet. Sen kommer hon och vår familj inte så bra överens.
Efter sista farväl ceremonin brukar man lägga urnan i en s.k. ธาตุ, thart, en pagoda liknande sak. Den ser ut om en stor konform av cement. På vissa ställen lägger man urnan i tempelmuren eller tempelbyggnads yttreväggar. Man brukar ha namn och eller bild av den döde på stället man lägger urnan i. Det motsvarar gravplats/gravsten.
---
På Songkran brukar man gå till gravplatsen och tänka på den döde. Eller om man inte har gjort det kan man ta fram urnan och hälla vatten blandat med parfym och blommor på asken.
---
Så var det med en thailändska begravning.
Sorgen verkar kanske inte så stor vid begravningen men den är utdragen.
Man minns den döde länge - och bearbetar sin sorg länge.
---
Min bästa väns far gick bort idag.
Blommorna som en annan vän bad mig att hjälpa till att fixa kom 5 min för sent.
---
R.I.P
Magrood
Respekt Magrood!
See you on the flipside 