Döden ...

Quote

Hallå där. i Östersjön har vi tillräckligt med föroreningar och undanber oss ytterliggare nedskräpning. Var vänlig att deponera er aska på en miljöstation!

Salig svärmor som skulle fyllt 81 denna månaden gick bort i maj ifjol.- Hon levde de sista 20 åren i Svedala med oss.- Kremerades i Ängelholm..askan förde vi till Chok-Chai, där hon gravsattes i tempelmuren enligt buddhistisk ceremoni. 

Tackar för att ni delar med er era tankar om döden och att ni uppskattar texten.

Jag har velat skriva om detta ämne länge man har inte haft kraft att göra det.

Det är ett känsligt ämne.

Inom buddhismen brukar en del säga att när man gå på begravning kan man försöka få sig en tankeställare. Livet är kort, man vet inte när den dagen kommer ... så ta tillvara livet...

Quote

Jag tar inte illa upp na ka. Det är intressant att lära sig om varandras seder och kulturer.

Det sägs att kokossaften är den renaste väskan. Vätskan sugs upp från marken genom rötter igenom trädstammen och sedan bildas det saft i själva kokosnöten.

Jag vet inte om det handlar om att tvätta den avlidne med den renaste väskan - eller om man menar att rensa det gamla för den avlidne för ett nytt liv.

---

Jag pratade med min man om att det är konstigt att folk i Thailand verkar kunna se att det är dags. Att man hinner kalla hem sina barn och nära anhöriga. Hur kan man veta det? Men det kanske är slumpen. Min kusin berättade för mig att farmor såg annorlunda ut de sista dagarna. Hon var inte lik sig själv. Man kunde ana det... jag vet inte. Jag har aldrig varit med något slutskede.

Det blir värre för barn som bor utomlands. Jag missade både fars och farmors bortgång fast släktingarna sa att jag skulle hem.

Där kom en kulturchock in.

Mitt ex tyckte att man kunde göra det och det och det för att rädda livet på den sjuke.

Men de i Thailand ville respektera den sjuke. Vill han/hon hem och vila i fred och fortsätt sin resa bland nära anhöriga så respekterar man det.

---

Själv vill jag inte leva om jag inte kan klara mig själv och är vid medvetande. Om folk försöker hålla mig kvar vid liv så är det inte för min skull. Det är mest för de levandes skull. Jag vill slippa lidandet så fort som möjligt.

Men det är svårt. Vi vill ju inte förlora någon vi älskar.

---

Sen har jag pratat med en god vän om användande av morfin eller smärtlindrande medicin. Som jag har förstått så försöker man i Sverige lindra smärtan så mycket som möjligt när man vet att det inte gå att rädda livet. Jag vet inte hur man gör i Thailand. Har inte hört talats om en sådan princip.

---

R.I.P.

Magrood

Magrood, fint skrivet!

Allihopa vet ju att döden är en del av livet!

Vi kommer alla en gång dö!

Mvh

Kimmo

Hej Magrood,

Tack för att du berättar och givetvis beklagar jag sorgen.

Du som faktiskt har lite extra självupplevda erfarenheter och kunskaper om det land alla skriver om här är nog en mycket bra "katalysator" i detta forum.

Kul att du skriver!

Mycket bra skrivet Magrood, intressant läsning och dom flesta av oss får en klarhet i hur det fungerar vilket alla gånger inte är så lätt att förstå för oss som har flickvänner som inte behärskar det svenska språket tillräckligt bra ( vilket jag tror är nästan allas tjejer). Jag fick då en klarare bild av det hela.

Tack

Tänkte lämna den här biten...

Men har man sagt a får man nog säga b också.

---

Som många kanske redan känner till så brukar man får ett kuvert med inbjudningskort till bröllopet.

Gästerna kommer till ceremonihemmet med det kuvert fast utan kort, men med pengar som bidrag för kostnaden för ceremonin.

---

För begravningsceremoni gör man samma sak dvs att man kommer med kuvertet och bidrag.

---

Inbjudningskort till begravningen brukar man slänga så fort som möjligt. Man ska inte spara det eftersom det är olycksbådande.

---

Maten som serveras på begravningen får inte vara trådaktig typ nudlar och sånt. Jag tror att man är rädd att trådarna ska dra med sig andra - alltså att fler kommer att dö inom kort.

---

Mvh

Magrood

Hemma i byn spelas ofta den där speciella begravningsmusiken hela nätterna igenom när någon har dött. Tycker själv den musiken är ganska rogivande så min nattsömn stör den inte alls förutom vid dom få tillfällen när jag vet att det är ett barn som har dött. Då påminns man om det hela tiden och tänker alldeles för mycket. brr!

Tack för den utförliga beskrivningen om VARFÖR allt sker som det gör vid en begravning. Där fyllde du igen ett par luckor i min egen kunskapsbank Magrood. 

Mycket gripande Magrood

Av flera anledningar, det var mors dag här igår, och i natt drömde jag om min mor.

Hon gick bort för ett drygt år sedan, i drömmen levde hon, men visste att hon skulle dö snart.

Hon var glad ändå, och vi hjälptes åt  med begravningsförberedelserna...

Det var en märklig dröm, min fru säger att min mor hälsade på mig, när jag sov.

Det var med blandade känslor jag vaknade upp, dels var jag glad för att Mamma hade varit det i drömmen, dels grät jag en liten tår av saknad...

MVH Tommy

Tack Magrood. Något av en kulturgärning på detta forum. Jag tänkte på just detta om döden och jordfästning i Thailand för drygt en vecka sedan då min fru fick höra ett hennes äldre kusin helt plötsligt hade avlidit en vecka tidigare, och redan hade blivit bränd.

Det tragikomiska i det hela var att kusinen som var 49år (?), och som en av få släktingar som var närvarande vid senaste avresan hade kommenterat svärmors hälsa. Svärmor hade ett par år tidigare fått ett par tumörer och inte alltid känt sig så bra. Kusinen hade då sagt till min fru att mamma ( svärmor ) nog inte kommer att leva mer än ett eller något år till så dålig som hon är.

Nu är kusinen borta, död. Den sista jag talade med i hembyn. tragiskt, medans sjuka svärmor och gammel-mormor på ca dryga 90 år lever vidare.

Vad jag undrar över angående en död i Thailand är om man ( vem ? ) tvättar den döde och klär honom/henne i fina kläder??

Även jag instämmer med ett tack...Magrood, för en tankevärd läsning av din berättelse.

Samtidigt vill jag berätta en egen historia :

Under tiden som min nuvarande fru var hos mig i sverige på besöksvisum, så insjuknade hennes far

i cancer. Hon fick reda på att det bara var en månad eller två kvar av hans liv.

Vi bokade om hennes biljett o hon åkte hem.

Hon ville ha med sig ett antal paket med huvudvärkstabletter.

2 veckor senare åkte jag ner, och då var hennes far extremt dålig.

Han låg utanför deras hus och mer eller mindre sov hela tiden.

Jag fick veta att han legat så i flera dagar, samt att huvudvärkstabletterna var till för honom, då

dessa hade hjälp min fru, när hon hade ont.

På inrådan av en nära falangvän så sa jag till hennes far att jag ville gifta mig med hans dotter, samt

att jag lovade att även ta hand om hans dotters 2 barn samt hans älskade hustru.

Det känders något dumt att tala med honom då han inte "varit kontaktbar" under en tid.

För första gången, på flera dagar satte han sig upp... o log mot mig, med slutna ögon.

Det kom tårar från hans kind, och han sa något ...men ingen förstod vad han sa.

En timme senare hade vi gift oss "by-mässigt" och jag var tvungen att åka därifrån.

Senare så dog han...med ett leende på läpparna, enligt dom som var där.

Detta har satt sina spår hos mig, och fått mig att inse, att det behövs inte så mycket för

att vara lycklig. Vare sig man lever eller är på väg att dö.

En som idag är mer ödmjuk än tidigare.

Tackar för er uppskattning och att ni delar med er.

Quote

Beklagar na ka.

När jag var liten såg jag att de tvättade de avlidne hemma. De kammade honom/henne och sedan bröt de sönder kammmen. För den ska inte användas igen av de levande.

Jag minns inte om de till och med vände på kläderna ut och in, eller om det bara är en myt.

Man försöker nog välja de finaste kläderna personen hade.

De sprutade in formalin också. För annars skulle det nog vara svårt att ha den avlidne hemma i kistan i 3-5 dagar.

Nu för tiden har vissa byar tillgång till en kista med kyl.

Min far pratade om det när farmor var sjuk. Han tyckte att han man kunde samla in pengar och köpa en sån för templet som folk i hela byn skulle kunna använda. Han tänkte nog att det skulle hinna bli färdigt innan det var dags för farmor. Men - han gick bort ett år förre farmor.

---

Eftersom jag lämnade byn när jag var tolv år så är de mesta minnena från typ 18-23 år sedan.

---

Mvh

Magrood

Quote

Tommy

Din berättelse berör mig verkligen.

Jag har trott i flera år att det bara var jag som hade sådana drömmar.

---

När min far gick bort hann jag inte komma till begravningen.

Vi skulle hinna till efter-begravning-ceremonin, den som man gjorde docka av askan och vände huvudet mot öst igen. Men mitt ex ville hellre sova kvar på hotellet i Bkk efter att vi landade.

Sen när vi kom fram till isaan ville han sova på morgonen eftersom han var så trött. Så jag missade den cerimonin även om vi bara var några kilometer bort från byn. 

---

Konsekvensen av det var att i ett helt år efter fars bortgång drömde jag om att han återuppstod.

Jag drömde att han var död, det var begravning - men han bara vaknade upp och levde igen. Han var inte död. Det var bara ett missförstånd.

Jag hade sådana drömmar om och om.

Men när det hade gått ett år. Drömde jag att jag var på begravningen. Åkte en tuk-tuk. Tuk-tuken bärgade en vagn med pappas kista. Han vaknade inte. Det dog på riktigt den gången.

---

Det var på sett och viss en lättnad att få de bekräftat även på "Subconscious" nivån.

Efter ett år slutade jag sörja min far. Annars hade klädde jag mig svart på fredagar eftersom det var på en fredag han dog.

---

Men jag vaknade med lycka i hjärtat när jag drömt om att far fortfarande levde.

---

Det var nog en bearbetningsprocess - som blev utdragen eftersom jag missade både begravningen och konkreta cerimonier.

---

---

När vi drömmer om de avlidna tror vi att de saknar någonting. De håller kontakt med oss via drömmen. (Eller om man tänker psykologiskt så är det nog vi levande som vill hålla kontakt med dem - och det sker via drömmar.)

Men i Thailand brukar man efter att man drömt om de avlidne fixa lite matbricka och lägga ut för dem. Eller gå till tempel och skänger mat/saker. För munkarna fungerar som en länk mellan den världsliga och den andliga världar.

Själv är jag dålig på att fixa mat till fars och farmors andar.

---

När jag kommer hem till byn brukar jag gå upp till buddha rummet där vi har bilder på kungar, buddastatyer och bilder på far och farmor. Jag tänder en rökelser och talar om för de att jag är hemma nu.

Ibland får jag sprit och cigarett av min faster som har en butik. Jag tänder rökelse, tänker på pappa. Tänder cigaretten och häller sprit i marken. Det var till honom.

Rökelse är en länk mellan de två världarna vi lever i.

---

När farmor levde brukade hon ta lite jord från marken och la den i mitt hår - på hjässen, när jag skulle åka tillbaks till skolan som låg på en annan stad. Hon bad moder jord att vakta mig på resan.

Nu när hon är borta är det ingen som gör så till mig längre...

---

Mvh

Magrood

Sprida askan i östersjön?- Då hamnar man väl i gott sällskap bland alla Nazikoryféer?    :bad: