Våld föder våld.
Att med militären och den irriterade folkmobbens hjälp försöka bryta upp demonstrationerna,
och att myndigheterna sedan under stadsbornas jubel forslar ut de röda förlorarna från Bangkok,
blir nog bara en kortvarig Pyrrhus-seger, som smakar mer än den hjälper.
Militär och polis kan aldrig med våld framtvinga en varaktig foglighet och respekt
för den aktuella regeringen, precis som en förälder inte kan slå ett
barn till framtida lydnad och respekt.
Det beteendet har bara en motsatt verkan i det långa loppet.
Används ännu mer våld för att få slut på demonstrationerna
så är jag ganska övertygad om att kampen, sabotagen, hoten och våldet
bara kommer att flytta ut från huvudstaden, och sedan sprida sig till
ett så pass stort område att ingen myndighet i världen kan kontrollera
allt och alla som vill jävlas med den sittande makten.
Isaan, och dess röda politiska fästen kan mycket väl utveckla sig till
nya ”Pattani-områden” i form av mer gerillaliknande motstånd.
Då har snart regeringen en ny osynlig fiende att brottas med.
Att klara av att föra ett tvåfrontskrig kräver nog lite för mycket
av en redan splittrad militärmakt och en regeringskoalition
där de politiska parterna har olika agendor.
Förhandlingar om bl.a. en konstitutionsändring och ett nyval
är ett måste för att landet inte ytterligare ska splitras upp
i olika fraktioner som mer eller mindre hatar varandra.
Redan för ett par år sedan kunde man i den Thailändska pressen
läsa om frustrerade ungdomar på den centrala och nordöstra landsbygden
som nattetid roade sig med att kasta stenar på bilar och bussar som färdades från Bangkok.
Fördjupas de rödas hat och hämndbegär mot vad de kallar makteliten och Bangkokfolket
så kan detta resultera i att det på landsbygden blir mycket farligt att t.ex. färdas
i bilar med registreringsskyltar från Bangkok.
Dessvärre tror jag att de som då attackerar bilarna och dess passagerare
inte kommer att nöja sig med att kasta stenar.
Det kan alltså bli fler laglösa landskap i Thailand.