Tack NoBuzz
Om Abhisit känner att mycket av det som pågår i Thailand , på den högsta politiska nivån, inte stämmer med hans åsikter eller hans personliga moral, varför inte avgå som ansvarig PM?
Han har alltid möjlighet att i framtiden komma tillbaka i ett nyval, där han för väljarna kan redovisa vad han står för.
Om det i själva verket är generalerna som styr Thailand nu, så är Abhisit bara en marionett
och borde naturligtvis avgå, tycker jag.
Tja, det där är väldigt svårt att svara på utan att hänge sig till gissningar och allehanda spekulation.
Och utan att läsa in på tok för mycket slutsatser i saker och ting, vilket du gör.
Jag tror att livet som PM är betydligt mer komplicerat. och innefattar en mängd fler frågor, än de simpla val du framför.
Och om jag ska gissa på anledningen till varför han inte avgår, trots att allt inte är som han vill, är att han kanske
känner sig göra mer nytta för utvecklingen i landet som PM än utanför PM-skapet.
Men jag vet naturligtvis inte och det är egentligen en icke-fråga för mig då jag inte delar din fetishism inför hans PMskap.
Vad gäller ditt insnöande på generaler så har jag inget svar där heller. För mig representerar den simpla tankegången
i bästa fall en sagoskildring från svunna tider och därför blir den närmast löjlig att svara på.
Hur svarar man t.ex på frågan "hur kan Kalle vara så stark - han är ju bara en anka?", när barnen frågar?
Om man säger att "Kalle finns inte på riktigt" - och barnen ändå inte tror på det så är man i en omöjlig sits eftersom
man faktiskt inte kan bevisa något i fråga om Kalle.
För mig gäller att Thailand styrs av ett antal "starka män" - varav en del har militär anknytning. Landet har kanske flest
generaler i hela världen proportionellt sett till sin befolkning och närstan var man är en general känns det som.
De släkter/familjer som delar den yttersta makten gör det av ekonomiska intressen - inte militära eller annat.
Även militärens inköp kantas av allehanda korruption och man vill ha kontroll över dess affärer.
I din bild av Thailand däremot så verkar allt mycket enklare. Man har de goda (de röda) mot de onda (de gula) där
de röda vill ha frihet och demokrati och de gula vill förslava etc.
Jag delar inte den uppfattningen och tycker istället att den är ytterst naiv och verklighetsfrånvänd.
Och jag tror också att en person som ska försöka möta dessa problem, oavsett vem denne är, möter
dessa bäst genom att befinna sig i ett läge där man kan agera. Inte genom att avsäga sig PMskap i trots.
För det är bara, i bästa fall, barnsligt.