Idag har Amnesty International ett viktigt meddelande till Abhisit och hans regering.
Det gäller de mänskliga rättigheterna för invånarna i Thailand.
De gulas välutbildade Messias, dvs Abhisit,
bör nu skämmas inför hela världen!
Universitet han studerade vid i England känner sig nog inte särskilt stolta över Abhisit nu.
Amnesty rapporterar bla att politiska fångar nu misshandlas i fängelserna i Thailand.
http://www.amnesty.o...tely-2010-09-30
Du har alltså verkligen levt under en sten dessa 6 år i Thailand. 
Fångar misshandlas i fängelserna varje dag i Thailand och man skiter i om de är politiska eller inte.
Dessa fångar ses desutom inte såsom politiska utan som snarare som mordbrännare och terrorister.
Om det är rätt eller fel kan det tvistas länge eftersom vissa helt klart är politiska och vissa inte.
Vad gäller själva kritiken, och kraven, Amnesty kommer med så är det naturligtvis helt rätt att komma med dessa.
Och denna passus tycker jag är det centrala i Amnestys skrift.
Amnesty International said it recognizes that significant violence and unrest have on several occasions characterized
Thailand's ongoing political crisis, including the violent disruption of the ASEAN Summit in April 2009; and "Red Shirt"
protests in March-May 2010 that resulted in clashes in which 91 people were killed.
However, the government’s response to such situations must conform to Thailand’s international obligations.
Thailändsk hantering är, enligt min mening, oftast baserad i att sopa problem under mattan och nu när det inte
längre protesteras på gatan, eller bränns ner shoppingcentran, så återgår folk till viktigare vardagliga problem.
Så som t.ex vilken filmstjärna som är nygravid med någon okänd etc.
Sådana saker som internationella skyldigheter är inte så viktiga då och vaddå... grabbarna överdriver.. "lite stryk har väl aldrig skadat någon"? 
Om man har vilja att visa att man ser allvarligt på att följa internationella konventioner så bör man naturligtvis göra allt
för att hantera dessa saker på ett ansvarsfullt och förtroendegivande sätt nu. Frågan är dock om man klarar det.
Jag är pessimist och tror inte att man gör det.
Men man ska nog ha klart för sig att det här är ett problem som förföljt Thailand sedan urminnes tider och genomsyrar det
Thailändska samhället. Inte att se som ett försvar för Abhisit, eller någon annan, men att mena att detta är något nytt och
Abhisits fel indikerar nog att det är dags att byta sten.
Han ärvde dessa problem och nu återstår det att se om han är man nog att hantera dem.
Och det är jag numera, tyvärr, allt mer osäker på att han verkligen är.