Klart att det är en klasskamp. Om man som röd protesterar i syfte med att föra en klasskamp så är det en klasskamp, inget snack om den saken. Det hade ju varit lätt om det slutade där men det gör det ju inte för det är andra kamper på samma gång och på flera olika plan. Flera av dem är högst personliga och har inget med klass att göra.
En annan viktig förutom klasskampen är som jag ser det Thaksins utmaning mot de etablerade och den har tyvärr inget med socialism att göra även om många hemskt gärna vill det. Inte heller har den med demokrati, yttrandefrihet, männskliga rättiger och sånt. Istället är det en maktkamp som delvis går ut på att fylla det tomrum som med största sannolikhet redan nu uppstått iom att monarken har kastat in handuken. Vilket i sin tur leder till frågetecken inom militären. Vem kommer bäst att ta till vara deras intressen eller finns det tom personer även inom denna grupp som anser att det är tid att ta tre steg tillbaks och bara syssla med det som är deras egentliga uppgift?
Sedan har vi Abhisit som inte riktigt verkar ha förstått var han är när han så vackert pratar om demokrati. Han hör nog hemma här på MPR där vi tillsammans fantiserar om ett mer demokratiskt Thailand. För den utan tvekan största kampen, striden, problemet, kalla det vad du vill, är att hur man än vänder på det så är inte det här landet och dess befolkning moget för en demokrati av modernt snitt.
Men, säger en del, Sveriges väg till demokrati var ju heller inte spikrak och tog många år. Det stämmer men då fanns det heller inte mycket att jämföra med. Det finns det nu, så jämförelsen haltar en del. Men om man ska se något positivt med turbulensen och alla de problem som står hårt packad i kö och knackar på dörren - är att om folket någonsin ska bli intresserade av att själva påverka sina liv och göra Thailand till ett bättre ställe för alla krävs att somliga slutar sälja sina rättigheter för 200 baht och att andra börjar dela med sig av de privilegier de tidigare monopoliserat - så borde de ha chansen att inse att det är dags för en positiv förändring just nu.
För är det något som jag är säker på så är det att en stor förändring är på gång och att vi inom några år kommer att se ett helt annorlunda Thailand. Små förändringar i positiv rikting tycker jag finns när en regering och militären inte längre med våld kan vinna eftersom det thailändska folket inte längre tolererar det. Ett annat är att politikerna har märkt att det inte längre kan komma undan med vad som helst. De har ögonen på sig som aldrig förr.
Det som talar emot en sådan utveckling är när organisationer kidnappar demokratin, misshandlar den till oigenkänlighet och provocerar fram våldshandlingar som vi ser just nu. Då kan den tysta majoritet som tidigare ansett att demokrati kanske är en bra idé vända kappan och längta efter den gamla goda tiden när det var lugn och ro, alla visste sin plats och vid tveksamheter tar man bara till mai pen rai-attityden. Smutsigt på baksidan men fint och trevligt på framsidan och yta är väl som vi alla vet ovanligt viktigt i Thailand.
Ett ytterligare problem med det negativa scenariot är behovet av en person högst upp i pyramiden och den positionen måste fyllas av en person med hårda nypor alternativt ha sin egen Sarit eller Prem. Kandidaterna just nu ser allt annat än roliga ut.
Känns som jag seglade lite ur kurs där 
Sammanfattning - klasskampen finns 
