Nog satsas det mer på infrastruktur i Thailand och Vietnam, för att inte nämna Kina, än det görs i Sverige. Fast det är ju tämligen naturligt; Thailand idag har i realiteten inte ens ett järnvägsnät och närapå 100% av alla godstransporter sker på vägar till höga kostnader både räknat i människoliv och i pengar. Dessutom är det länder med betydligt större folkmängd och befolkningsdensitet; att räkna hem en investering på ett snabbtåg i Sverige blir inte lätt. Det är också enklare och smidigare att bygga nytt på underutnyttjad mark än att fixa till något existerande; jag är precis hemkommen från Sverige och bara en så enkel grej som att utöka spåren mellan Stockholm C och Stockholm S är en enorm operation (och många väskor att kånka upp och ned för icke-fungerande rulltrappor).
Det jag dock håller med om är att det tar alldeles för lång tid att komma till beslut, och även att färdigställa, dessa projekt i Sverige och övriga västvärlden. Investeringarna är enorma och ska vägas mot andra behov och sedan ska alla möjliga och omöjliga instanser få komma in med sina korrigeringar och visar det sig då att en relativt ovanlig fläckig brungroda kommer skiljas från sin favoritpöl så kan lätt projektet behöva ritas om till en kostnad på ett par hundra miljoner kronor och ytterligare 5 års försening.
Thailand, Vietnam och Kina är alla diktaturer helt utan några checks & balances och det är dessvärre en fördel när det kommer till att snabbt kunna sjösätta megaprojekt; att ett par miljoner kineser fick lämna sina byar för att sättas i små betongbunkrar när Three Gorges Dam byggdes blir då bara som de berömda äggen som måste kläckas för att göra en omelett. Kommer nog bli 10,000-tals thailändare som får ge upp mark de suttit på i generationer också. Förhoppningsvis till det bättre för Thailand i stort men troligen också till mångas stora förtret och givetvis med de vanliga 30% som försvinner i diverse fickor.
Någon var inne på att vi svenskar har en tendens att klaga och vara negativa. Jag hörde senaste veckan ganska få klagomål på ämnen det ofta klagas på här på MPR men ett klagomål var konstant; "Fan vad varmt det är". Lite lustigt när jag de sju senaste somrarna hört "Fan vad kallt det är". Undrar om det är 24.4 eller 24.5 grader som är den enda acceptabla sommartemperaturen i Sverige?