On 2017-05-22 at 04:13, skrev stefan5300:
Har en god vän som bor i närheten av Buriram.
För 8-10 år sedan så köpte han 15 rai rismark i byn där han bor av en släkting till hans fru när den var i pengaknipa. För runt ett halvår sedan kom släktingen som fått hyfsad ekonomi och ville köpa tillbaka rismarken för samma belopp som kompisen betalade för den, det ville inte kompisen då han inte är i behov av pengarna och vill behålla marken.
Efter ett tag fick kompisen en stämning hemskickad till sig, då hade släktingen stämt honom inför tinget för de skulle minsann köpa tillbaka marken, för det hade någon berättat att så kan man göra.
Kompisen och hans fru vann givetvis rättegången och släktingen är utfattig igen, hur jäkla dum kan man bli.
Jag misstror inte dig eller din vän på något vis, men kan det inte vara så som att från början att de inte köpte marken, utan endast lånade ut pengar till släktingen med marken som pant för ett visst antal år, och senare enl det ev kontrakt som gjorde upp så övergick marken i deras ägo då skulden inte betalades tillbaka?
Det är ju ett ganska vanligt att man gör så, men nu senare har släktingen pengar och tycker att denne har rätt att få marken tillbaka(vilket jag givetvis inte tycker)?
Vi lånar ju ut lite ibland med detta förfarande, ingen ränta men vi brukar marken vi har i pant under tiden de har på sig att betala tillbaka, hittills har vi fått pengarna tillbaka och ingen mark har skrivits över på oss.
Det är ju lite svårt att förstå sig på de thailändska dokumenten, därför undrar jag om det inte kan gått till så?
