Hör ifrån min familj att många är oroade för vad som händer när inte"HAN" finns som stabiliserande faktor. Hur mycket jag än ogillar Thaksins gäng så måste militären trots allt ställas under den parlamentiska makten även om det skulle betyda (värsta scenariot) att Thaksin och hans tillkommande springpojke finns vid makten.
Det finns nog många som är oroande och det på goda grunder. Givetvis ska militären underordna sig den politiska makten som i sin tur underordnar sig folkets vilja. Om militären ägnar sig åt det den ska finns det spelar det ingen roll vem som har makten. Nu är ju den thailändska militärapparaten mer intresserad av status quo och affärer än det den egentligen ska syssla med. Alltför många har fått makt och pengar genom att leka generaler och frågan blir väl hur dessa förhåller sig till ändrade förutsättningar.
Man kan ju också diskuterar vad som är stabilt och inte. De som nu anses, av många, vara stabilt bygger på ett förhållande mellan militär och "stabilisatorn". Den senare skapades av militären (Fältmarsalk Sarit för att vara mer exakt) för att tjäna just deras syften. De har liksom inte haft någon anledning att klaga på samarbetet. Tvärtom.
Långvarig och hållbar stabilitet byggs av fungerande system, inte av enskilda personer. Det kräver också en vilja och kunskap att se igenom oheliga allianser, något som tyvärr lyser med sin frånvaro i dagens Thailand.