Finns en massa goda exempel som du själv känner till om du orkar tänka efter. Om jag exakt visste hur man kommunicerar just det skulle jag kunna bli härskare över hela klotet. Men, jag vet att det flesta röda röda är medvetna om hur fula deras ledare är. De bara väljer att blunda eftersom de anser alternativen vara värre. Frågan blir varför det inte växer fram osjälviska ledare som har utveckling och demokrati högst på agendan.
Uppmuntrande att du anser mig förenkla tillvaron då alla jag känner anklagar mig för det omvända. : )
Sanningen är nog att sådana, ärliga personer, har sämre chanser än en snöboll i helvetet att ta sig ända till politikertoppen. Tyvärr så tar det nog minst ett par generationer till innan vi kan se en demokrati värd namnet i Thailand. Hela samhällssystemet är ju, ända från botten till toppen, uppbyggt på korruption och svågerpolitik och att vända det systemet över en natt är omöjligt.
Nä, det är små steg i taget som gäller och det första åt rätt håll skulle väl vara om armén slutade upp med sina ständiga militärkupper.
Intressant också att du tyckte att Abhist framstod som en svag ledare för precis samma intryck fick jag. Kanske han innerst inne hade ganska bra kvalitéer men han hade nog tyvärr inte tillräcklig makt att förändra något egentligen. Tror nog han var ganska fastlåst av diverse underbordetöverenskommelser han inte kunde bryta och detsamma gäller nog de flesta thailändska politiker. Om jag kliar din rygg så kliar du min liksom. De som har hjälpt en till makten förväntar sig gentjänster och delad makt. Får känslan av att Abhisit blev utsedd av den egentliga makten att föra deras talan samt vara deras perfekta ansikte utåt samtidigt som han gjorde det dom sa åt honom att göra. Ungerfär samma status som Yingluck har just nu mao.
Thaksin å andra sidan satt nog på en hel del personlig makt, antagligen så mycket att det till slut blev ohälsosamt för honom när den gängse maktordningen blev hotad. Att han hade grabbnävarna i syltburken var nog inte alls det stora skälet till militärkuppen utan att den traditionella maktstrukturen riskerades.
Som sagt, jag är pessimistisk angående snara politiska förändringar i Thailand. Den demokratiska utvecklingen kommer att ta tid, precis som det gjorde i våra västerländska demokratier en gång i tiden.