Man kan väl anta att c:a 20% av Thailands befolkning bor i stor-Bangkok (jag räknar på 70M människor och 14M i stor-Bangkok) Det betyder med IL "tror" att i princip finns det inga utanför storbangkok som har tillgång till Internet.
Det låter lite väl konservativt tycker jag. Min bedömning är att närmare 70% har möjlighet att använda Internet. Jag avser då inte att man har Internet-anslutna datorer i hemmet utan att man på olika sätt har möjlighet att använda Internet.
Kanske finns det officiell statistik kring detta?
Vad baserar du ditt "tror att det komemr röra sig om 20-30%..." på? Hur kom du fram till siffran?
Här håller jag med i princip, det finns stora möjligheter genom den mobila tekniken, dessvärre kan man se vilka som kommer i fråga redan i skolan, många ungdomar, tror faktiskt de flesta, har endast internet till att skaffa fler spel, inte ett skvatt intresse för utbildningsmöjligheten, och då talar jag inte om de 15% som bor i BKK utan de, möjligen, 25% som bor ute i provinserna där enbart mobilt Internet finns att tillgå.
Eftersom jag bedriver min tid i Udon så har jag på dessa år sett It-caféerna poppa upp som svampar till spelens förlovade värd, samt de faranger som inte har eget IT, Inte en vuxen Thailändare, och vad drar jag då för slutsats?
Jo, dessa ungdomars föräldrar har inte dator i hemmet.
De ungdomar som inte spelar har det inte eller .
Man säljer en jäkla massa datorer i Udon, bara 30-40% (gissning p.g. av begränsad umgängeskrets) av dessa kommer att anslutas till Internet. Det är helt enkelt för dyrt eller ointressant, (men dator ska man ha för att visa upp).
Så har vi den lilla skaran av familjer som har en priviligierad ställning där det finns åtminstånne någon som använder internet till mer än spel och att tanka ner musik.
Hur många, ingen aning, men särskilt många är dom inte.
Om inte Thailand väldigt snart tar tag i utbildningen kommer IT-leverantörerna att totalskita i stora delar av landet, no monney, no funnie. Och mobilnätet blir för dyrt. Man måste helt enkelt bidraga med nån form av utrustning, hur och hur mycket har jag ingen aning om, och jag tror inte det beror på lättja och att tappa ansiktet som gör att landsortsboende inte bryr sig utan tyvärr på resignans. För många har lovat runt och hållit tunnt.