"Kära dagbok,
Har precis fyllt femtio, och min fru (kära älskling) överraskade mig med en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Orsaken var lite svårt att förstå. Jag är ju fortfarande i kanonform, jag spelade trots allt fotboll och ishockey när jag var 20. Men jag tror inte att det är skadligt utan det kan vara roligt att få röra på sig lite.
Följande dag ringde jag till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare. Jag fastnade för Linda, en snygg tjej på sådär 26 ˆ 30 år som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för badkläder. Det Linda som är anledningen till att jag skriver det här. Hon ville att jag skriver dagbok för att hålla koll på mina framsteg. På måndag gäller det ...
Måndag:
Jag gick upp klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade på mig vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda, hon är suverän! Hon är blond, hon har fantastiska blåa ögon och ett charmerande leende och sensuell sätt att röra sig.
Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna, det första jag fick göra var att springa på löpbandet. Efter fem minuter kontrollerade Linda min puls, hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte förstod, var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars, en ex fotbolls- och hockeylirare och allt!
När jag gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållit in den ända sen jag mötte henne i receptionen. Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, jag tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer att bli en FANTASTISK vecka!
Tisdag:
Det var lita jobbigt att komma upp. Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma igång, men till slut var jag utanför dörren och på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg och lyfta upp en tung järnstång. Du! - sedan la hon vikter på den också! Efter skrotlyft skulle jag upp på löpbanden igen, mina ben kändes som spaghetti, men jag klarade en hel kilometer! Leendet jag fick av Linda när jag klev av löpbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!
Onsdag:
Det värkte i hela kroppen från topp till tå. Jag försökte borsta tänderna men det gick inte, enda sättet som var möjligt, var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna. Jag hasade mig till bilen för att åka till träningsläger och Linda. Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade bilen på en handikapparkering vid träningsanläggningen. Idag var Linda lite okänslig, hon påstod att mina skrik och stön störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att hennes röst är lite för hurtfrisk för sådana här tidiga morgnar, och när hon skriker åt mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande. Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbanden, så jag fick ta trappmaskinen istället. Vem katten har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen??? Linda sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller liknande. Hon snackade en massa annat skit också.
Torsdag:
Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimasch som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppar avslöjade henne allt. Jag kunde inte rå mig för att jag var en halvtimma försenad - det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna! Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort, passade jag på att gömma mig i herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.
Fredag:
Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, anorektiska lilla träningsfjolla. Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den. Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps. VADDÅ! JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där (%&##%€& hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen). Jag är säker på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan - hon måste ha fått en hedersbetygelse i grenen "tillfoga smärta". Löpbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.
Lördag:
Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, med det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg jag kom åt, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på ryskt tv i elva timmar.
Söndag:
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban!) nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning."
Sensmoral: Jag bör upphöra med att stirra efter dessa hurtiga, smala, sensuella tonårsdamer kring 20 ˆ 30 år, ty deras vampyrleende är till för att snärja mig i fördärvliga ting som leder det svaga könet till förtappelse!
