Vietnam gör sitt bästa för att bli regionens nya, stora turistland. Kommer man att lyckas? Ja, att döma av mottagandet vi fick vid gränsen innan Dien Bien Phu så har man stora chanser. Byråkratin är påtagligt mindre nu än för några år sedan. Visserligen kan man inte få visum direkt vid inresa, men två visumfria veckor har man i alla fall och det går snabbt att få den nödvändiga stämpeln i passet. Inte heller behöver man fylla i något arrival card.
Inte nog med detta. Dessutom fick vi en förstklassig service av en mycket trevlig tjänsteman på stationen. Vi erbjöds växla in våra ev resterande laotiska kip till vietnamesiska dong. Kursen var helt OK. Sedan fick vi också suverän information och inkvartering i Dien Bien Phu. Vi fick veta när bussarna till Hanoi skulle avgå - om vi skulle vidare. Han gav även tips på sevärdheter.
Busstationen i Dien Bien Phu är inte stor, men den är livlig. Från mycket tidig morgon till sen kväll kommer och avgår bussar härifrån. Standarden på fordonen är hyfsad. Faktiskt finns sovbussar till Hanoi och då menar jag bussar med riktiga britsar. Man ligger alltså ner och kan förmodligen sova ganska skönt till skillnad mot den halvliggande ställning man erbjuds i andra långfärdsbussar.
Dien Bien Phu är en liten stad och ett Mecka för alla intresserade av krigshistoria. Det var här fransmännen fick rejält med däng den 6 maj 1954. Efter den betan gav de upp all vidare kolonisation av landet.
Den här vägen mot staden är vacker, men dammig. Observera det stora möbellasset.
Även om biltrafiken har ökat är det fortfarande mest mc och cyklar på vägarna. Här kommer några glada skolelever trampande.
Sådana här fordon ser man inte ofta numera, men på landsbygden i Vietnam är de inte helt ovanliga.
Fortsättning följer...







































