Det var dåligt väder i Son La. Regn av och till nästan varje dag. Tillika blåsigt och kallt. Efter fem dagar bestämde jag mig för att åka vidare till Hanoi. Sista dagen i Son La blev emellertid annorlunda. Inte vad vädret beträffar, men.
Staden har ,trots sin litenhet, ett stort universitet. Ungdomar kommer hit ganska långväga ifrån för att studera. I sådana här kaserner bor de mera välbärgade eleverna.
Den här sista dagen hade jag letat mig ner i universitetsområdet för att hitta någonstans att äta. Jag hade en teori, att på ett sådant här ställe kanske det kunde finnas en restaurang med meny på engelska - men icke. Plötsligt var det någon som ropade bakom mig:
- Hello! What are you doing here?
Det visade sig vara Uyen, som studerade för att bli engelskalärare. Jag förklarade, att jag letade efter någonstans att äta lunch, men att jag hade problem med språket.
- You eat with me, sa hon och drog iväg med mig i vimlet.
Vi sprang runt i flera olika gatustånd och köpte olika slags varma rätter och ris i plastpåsar. När inköpen var klara skulle vi gå hem dit Uyen bodde och äta med hennes kompisar.
Så snart vi var framme förstod jag att jag hamnat bland de fattigare eleverna. Deras rum var inte större än ca 10 kvm och liknade mera en jordkällare. På vägarna hade man klistrat upp tidningsurklipp och affischer. Möblemanget bestod av en säng, ett litet bord, en stol och en bokhylla. El fanns indraget, men inget vatten. Toa och dusch fanns i ett bås ute på gården och var gemensamt. Vi möttes av den här tjejen som satt och kokade vatten.
- Now we eat, sa Uyen och dukade upp. Hennes kompisar lät sig väl smaka samtidigt som de intervjuade mig på knackig engelska.
- Typiskt Uyen, sa de. She is crazy...You must be the only tourist in town and of course she found you...hahaha.
Tyvärr var deras lunchrast snart slut och de måste återvända till sina lektioner, men jag lovade att komma tillbaka på kvällen. När jag ville betala för maten sa Uyen:
- No, not my style, och vägrade bestämt att ta emot några pengar.
Så på kvällen gick jag tillbaka till den påvra bostaden. Nu lastad med frukt, kakor, choklad, popcorn och drycker. De drack inte öl så det fick bli olika varianter på vietnamesisk läsk i stället.
Den kvällen blev min särklassigt bästa i Vietnam. Sällsynt trevliga ungdomar!
