Tycker den inledande frågeställningen är intressant, kanske det finns övercurlade thaiflickvänner där ute? Själv har jag dock snarare irriterats mer över den andra sidan, nämligen att en del av frugans thaivänninor inte får någon som helst hjälp av sin man i sin första kontakten med myndigheter, ingen hjälp med hemläxorna i svenska, får gå ensam till sjukhuset, arbetsförmedlingen osv. Min fru har flera ggr behövt följa med som stöd till thaivänninor som inte fått det stödet av sina män
Nu är det ju länge sen min fru kom till Sverige och hon är i princip helt försvenskad vid det här laget och klarar allt helt själv. Något som varit (mitt alldeles egna outtalade) långsiktiga mål allt sen hon kom till Sverige och anledningen till att jag ekonomiskt sponsrat 7 års studier med svensk universitetsexamen som slutmål.
Numer klarar hon föräldramötena för barnen, myndighets- och vårdkontakter för sig, för våra barn och sina mer okunniga vänner mm. Hon har svenskt körkort vid det här laget så det är slut på allt tröttsamt skjutsande hit och dit. När hon tar sin examen om ett drygt halvår och får ett fast jobb inom det hon är utbildad för (vilket nog inte blir svårt, vimlar av jobb) så är målet nått och hon är 100% självständig.
Fast annat var det när hon var nyanländ. Då behövde hon inte bara hjälp med myndighetskontakter, hon behövde hjälp med så små saker som att veta hur man klär sig i vårt klimat, hur man använder en elspis, styr en duschblandare osv. Kommer ihåg att det t o m tog ett par, tre månader innan hon tordes gå och handla själv trots att jag tjatade.
Var med henne första dagen till SFI:n, var med henne första besöket på arbetsförmedlingen, första besöket på vårdcentralen, fixade allt med hennes a-kassa, fackanslutning försäkringskassa, skatteverk, csn osv av ren självbevarelsedrift. Är som bekant mycket viktigt vad man säger, gör eller skriver till myndiheter som betalar ut ersättningar och för att man inte ska gå miste om något man har rätt till så måste man helt enkelt hjälpa till i början. Reglerna är nog snåriga för vanliga svenska ungdomar utan arbetslivserfarenheter så i de fallen är det nödvändigt att curla även egna barn, svenska okunniga vänner eller unga arbetskollegor utan erfarenhet.
Hade dock inte kunnat tänka mig att fortsätta göra allt för min fru och våra barn, vad gäller myndighets-, vård- , skolkontakter osv i resten av mitt liv, som många män med thailändsk fru tyvärr tvingas göra så därför känns den ekonomiska uppoffring vi gjort för att ändra det förhållandet värt varenda öre, sett i backspegeln.
Vi har fått snåla, köra gamla bilar, bo enklare än vi behöver, avstå statusprylar osv för att frugan ska kunna utbilda sig här i Sverige men snart är målet som sagt nått och frukten kan skördas.
Behöver inte själv längre ta alla föräldramöten, utvecklingssamtal, läxläsning, vårdkontakter, skjuts till träningar osv för barnen, allt detta klarar frugan lika bra eller bättre än mig själv. Men framförallt så klarar hon av allt som handlar om henne helt själv, hon har massor av egna svenska vänninor, ett socialt skyddsnät, känner vår kultur, har ett eget sparkapital samt utbildning och kunskap om hur allt i samhället hänger ihop.
Hon är helt oberoende av mig framöver.. men det tog ett himla tag att nå dit och det hade inte gått utan mina uppoffringar. Så att curla är väl egentligen inte fel, bara man har som gemensamt mål att curlandet ska minska eller upphöra med tiden.
Själv talar och förstår jag thai och har massor av erfarenhet av Thailand men nog får frugan curla oss genom alla myndighets- vårdkontakter etc när vi är i Thailand. Skulle bli mycket besvärligt, närmast omöjligt, utan hennes kultur- och områdesspecifika kunskaper och hjälp.