Burma efter Nargis-jobb för en kvinnotidning.

Som frilansade journalist dyker det ibland upp jobb från de mest oväntade håll, under 2006 var jag i Australien under 3 veckor för att bland annat göra research för en resguide och lite andra reportage-hur som helst hamnade jag då på någon sort lokal förlagsfest i Melbourne där det fanns en del att äta och dricka-lokalt vin är gott och jag pratade med massor med folk och hade fickorna fulla med visitkort när jag vaknade upp med en viss huvudvärk dagen efter.

Nåväl, slutförde arbetet och återvände till Bangkok och tänkte inte mycket mer på den där festen i Melbourne.

Så runt jultid 2008 fick jag ett mail från en tjej som hette Trish-som tydligen jag hade träffat på den där förlagsfesten. Hon var fotograf. Hon undrade om jag kunde tänka mig att göra ett jobb tillsammans med henne ifrån Burma med fokus på cyklonen Nargis och hur långt man hade kommit med återuppbyggnaden. Efter lite ytterligare planerade så tyckte jag att det nog var en bra idé och ett par av de här uppslagen Trish föreslog att reportagen nog skulle funka i Sverige också.

Att resa till Burma är inte så lätt-särskilt inte om thailands UD stämplat in att man är journalist i passet. Så att söka visum på Burmas ambassad i Bangkok var uteslutet. Som tur är får man som svensk ha 2 pass som båda är gällande och alltså har två olika passnummer. Jag har två och ett som är "rent" från olika komprometterande stämplar. men då jag är belagd med reseförbud in i Burma på mitt pass som mitt thailändska visumet finns i och det faktum att man blir igenkänd på ambassaden i Bangkok gjorde att jag fick aktivera en god vän i Singapore, Karen, jag skickade mitt "rena" pass till henne och hon ansökte om visum för mig på Burmas ambassad i Singapore. Det funkade och FEDEX levererade hem ett pass med turistvisum till Burma hem till mig på en vecka.

Jag skulle möta upp Trish på Suvvan, ska ärligt erkänna att jag inte hade en aning om hur hon såg ut. Träffade ju mycket folk på den där festen och var ju som sagt inte helt nykter då...

Men vi träffades vid Bangkok Airways desk ochj snackade oss samman. Vi åkte som ett backpackerpar-visserligen var vi båda lite överåriga för det men va fan fjun backpackersen lämnar ju inte bermuda-triangeln Khao San-Koppan-Trekking i Chaing mai frivilligt så det skulle nog funka med två något överåriga backpackers.

När vi landade i Yangoon så blev jag lite förvånad, sist jag varit där 2005 så var det en mikroskopisk flygplats av 1950-tals modell-nu hade man en ny skinande utrikesterminal! Vi kom igenom både immigration och security utan några större problem-jag åkte ju ur Thailand på mitt "journalist"pass och in i Burma på mitt "rena" pass och blev lite nojig över om de skulle reagera på att jag inte hade någon utresestämpel från Thailand i mitt pass. Storyn vi enades om var att jag åkte direkt från Singapore och inte gått igenom immigration i Bangkok. Men vi behövde inte den-blev snabbt skickade igenom.

Delad taxi med lite andra backpacker/bohemer till Bogyoke Aung San´s marknad i Yangoon där vi skulle äta och ordna ett ställe att bo på

Mobiltelefoner och simkort kan man inte köpa hur som helst i Burma-tänk vad som skulle kunna hända ifall folket fritt skulle kunna tillgodogöra sig information? Så man får köa vid sådana här "telefonkiosker" där man betalar för att ringa över en landlina. Vi bokade ett rum på Okinawa guesthouse.

Noterar att Zlatan är känd i Burma också..

Konstaterar att detta "Great Drinking Water" förmodligen inte exporteras-iallafall inte till Israel!

Ner i den här gränden precis vid Sule pagoda låg vårt guesthouse-man bor inte alltid på 5-stjärninga hotell och eftersom vi åkte lite incognito så passade Okinawa Guesthouse utmärkt. Kan varmt rekommendera det, 12 USD för ett AC rum för 2 pax inklusive burmesisk frukost och centralt läge i Yangon.

Så här såg rummet ut-helt okej faktiskt.

Medan Trish var inne i rummet och duschade av sig resdammet så dök den här processionen upp och jag fick rycka tag i min fickkamera för att bränna av lite bilder. Frågade innehavarinnan på Okinawa guesthouse vad det var för något och hon sade att det var en sorts muslimsk högtid för att hylla de döda-det var så jag uppfattade det iallafall. Det finns en ganska stor muslimsk minoritet i Burma, särskilt i gränstrakterna mot Bangladesh men även i Yangoon. De förföljs här precis som i många andra länder och det känns som om mycket av misstron mot muslimer bygger på okunskap om deras religion, traditioner och seder.

Nu var det dags för mig att byta om och blaska av mig innan vi skulle ta itu med arbetet.

Fortsättning följer...

Glömde du att tala om hur hon såg ut eller..??

Glömde du att tala om hur hon såg ut eller..??

Vem?

Ta det lungt, det kommer fler bilder ikväll...

Kan någon moderator vara så vänlig att flytta tråden till nightlife, då?

När jag var klar och vi skulle gå ut för att träffa vår guide som Okinawa guesthouse hade tipsat oss om satt Trish redan på verandan och pratade med en liten kille, hmmm, nog fan lät guiden äldre i telefonen?

Det visade dig att kille hette Boe och var föräldralös-föräldralös och föräldralös-hans mamma hade gett sig av till Thailand för att jobba för 4 år sedan och han hade inte hört något från henne på lång tid så kanske var hon inte i livet. Han lämnades till sin mormor men hon hade dött under cyklonen Nargis härjningar i Yangoon och eftrsom hon kände innehavarna till Okinawa guesthouse sedan innan tog de hand om Boe tills hans mamma skulle återvända.

Boe var en oerhört charmig 10-åring som tycket om att jobba och fixa till gästerna på Okinawa Guesthouse. Han klagade lite över att han var tvungen att gå till skolan på dagarna men både jag och Trish predikade för honom om hur viktigt det var med utbildning och att det var det han måste prioritera. Det blev ett par öl på verandan och lite läsk till Boe innan guiden dök upp. Vi gick igenom morgondagen och bestämde att vi skulle mötas i receptionen vid 08,00 dagen efter.

Sule pagoda-mitt i natten. Ström av fortfarande ransonerat i Burma under denna tiden trots att det var 10 månader sedan cyklonen slog till. Men Burmas generaler exporterar sitt kraftöverskott till grannländerna-bland annat Thailand som jag har för mig får 40% av sin energi från Burma. Så det kanske inte är konstigt att thailändska politiker är försiktiga när det gäller att kritisera Burma och dess regim, strömkranen kan ju snabbt slås av...

Så hur löser Burmeserna det faktum att de bara har ström 6-8 timmar per dygn? Genom sådana här dieselaggregat som trottoarerna i Yangoon är belamrade med. det är nästa inga bilar på vägarna kvällstid men det låter som värsta trafikstockningen när alla aggregaten dundrar igång.

Kvällsmaten avnjöts på ABC music pub, romantiskt med levande ljus på bordet? Ingalunda, det var en ren besparingsåtgärd så att dieseln i aggregatet skulle räcka längre. Juntan levererar ju all diesel och har givetvis sett till att höja priset nu när efterfråga stigit.

Det var inte många gäster-den här mannen jobbade för en amerikansk hjälporganisation och hade precis fått besök av sin flickvän från USA.

Men på det hela taget var nattlivet lugnt-man behövde inte tränga sig fram till baren precis...

Efter lite mat och ytterligare några tiger beer så bar det av hemåt-det skulle bli en lång dag imorgon...

Ny dag nya utmaningar-idag skulle vi försöka ta oss till det av cyklonen Nargis hårdast drabbade området som låg mitt ute i floden Irrawaddy´s deltalandskap. Men det var inte så lätt-västerlänningar fick inte resa över floden hur som helst utan man va tvungen att betala 1 dollar i "skatt" men vår guide sade att det varit mycket svårt att göra det de senaste månaderna eftersom den normalt sett mutvillige tjänstemannen i luckan numera oftast hade några beväpnade militärer närvarande för att se till att han inte släppte igenom några västerlänningar "av misstag" till andra sidan.

Nåväl, vi gick igenom Yangoon ner mot hamnen. på plats vid kontoret gick guiden in för att scouta läget. Han kom ut och var bekymrad, han såg på killen i luckan att det inte var läge för att åka över just idag och guiden föreslog att vi skulle vänta. Alternativet var att prova lite senare men då riskerade v att inte hinna tillbaka till Yangoon innan kvällen. Åter till Okinawa guesthouse för lite brainstorming.

Det var då ja kom på snilleblixten-Claes Nordström!

Vem är det kan man undra... Claes är läkarstudenten som hoppade av och startade en skola i Yangoon. Vi åker och besöker honom istället om vi nu inte kan åka in i deltat idag. Jag hade haft kontakt med honom tidigare och han hade lovat mig att få besöka skolan när jag var i Yangoon. Först gällde det att få tag på honom-eftersom ingen har mobiltelefon i Burma vad det svårt men på mailen fick jag ta på honom och det visade sig att han var i Vietnam för tillfället men att det inte skulle vara några problem att besöka skolan. Vi fick adressen och stegade iväg till Bogyoke Aung San market för att få tag i en bil som kunde köra oss.

Trish tog täten och man noterar hur mycket folk som inte verkar ha något att göra-några officiella arbetslöshetssiffror som är trovärdiga finns inte att tillgå men det sägs att "Saffransrevolutionen" år 2007 bland annat utlöstes av att militärjuntan bränt så mycket pengar på att bygga sin nya huvudstad Naypithaw att landet i princip var bankrutt. Bland annat fick det till följd att priserna på bussresor inom Yangoon steg till 18 Kyat per resa och tjänade man bara 25 kyat per dag på sitt jobb var det ju en ren förlustaffär att åka iväg till jobbet om det låg långt borta.

Bogyoke Aung San Market till vänster-ett problem för Juntan är den personkult de skapat över Aung San som var den som ledde Burma mot självständighet gentemot England efter andra världskriget. Särskilt märkligt blev det i "The New Light of Myanmar" som militärens officiella "Pravda" heter att å ena sidan hylla Aung San och å andra sidan bespotta hans dotter Aung San Suu Kuyi.

Vi hittade en bil, 5 dollar ville han ha för besväret att köra oss dit och hem så vi slog till. I ett typiskt burmesiskt hus med vävda väggar hittade vi till slut skolan "Growing Together" och alla dess elever.

Det var mycket sång och lek bland barnen och de verkade alla vara glada över att få den chansen att lära sig. Skolan kostade officiellt pengar att gå i men de föräldrar som inte hade råd slapp betala för att deras barn gick i skolan. Men som lärarinnan sade att det är en fråga om stolthet att kunna betala för sig så de som inte har råd med månadsavgiften betalar det som de kan. Notera farangkvinnan i bakgrunden. Det är en tjej från Tyskland som träffade en Burmesisk affärsman i Tyskland och blev störtförälskad. Hon flyttade helt sonika till Yangoon för att kunna vara med sin kärlek. Något som inte föll i helt god jord hos hennes tyske ex-man då hon tog med deras gemensamma son till Yangoon och Burma.

Det är klart att besök av två faranger med kameror har man ju inte varje dag så det är svårt att koncentrera sig...

Fortsättning följer.

Mycket intressant läsning...De flesta av min nya Thailändska familj bor i Roi-et och de har Burmesiskt påbrå och besöker Burma från och till. Har fått hålla tand för tunga många gånger när jag fått höra att de skall semestra/besöka Burma...i min värld ett land som jag aldrig skulle besöka/stödja pga det odemokratiska styret där...å andra sidan förstår jag också att ju fler influenser från människor utifrån snabbar på Burmesernas önskan efter förändringar...ser fram emot nästa inlägg från dig...keep up the good work!

Mycket intressant läsning...De flesta av min nya Thailändska familj bor i Roi-et och de har Burmesiskt påbrå och besöker Burma från och till. Har fått hålla tand för tunga många gånger när jag fått höra att de skall semestra/besöka Burma...i min värld ett land som jag aldrig skulle besöka/stödja pga det odemokratiska styret där...å andra sidan förstår jag också att ju fler influenser från människor utifrån snabbar på Burmesernas önskan efter förändringar...ser fram emot nästa inlägg från dig...keep up the good work!

Just det där att besöka Burma eller inte är en svår moralisk nöt att knäcka, å ena sidan så behöver de få in information utifrån, å andra sidan är det omöjligt att inte iallafall indirekt stödja militären om man besöker Burma. Visum och utresetillstånd betalas ju i kontanta USD och hamnar ju nog mestadels på deras privata konton.. Är man resvan, påläst och genuint intresserad så tycker jag att man ska överväga ett besök-det är förmodligen det vackraste landet jag har rest i, de vänligaste människorna och den vackraste naturen.

Sen finns det ju listor på hotell och transportmedel man ska undvika för att inte stötta generalerna. Så man kan besöka landet och i bästa fall bara ge 30 USD till generalerna.

Sule pagoda-mitt i natten. Ström av fortfarande ransonerat i Burma under denna tiden trots att det var 10 månader sedan cyklonen slog till. Men Burmas generaler exporterar sitt kraftöverskott till grannländerna-bland annat Thailand som jag har för mig får 40% av sin energi från Burma. Så det kanske inte är konstigt att thailändska politiker är försiktiga när det gäller att kritisera Burma och dess regim, strömkranen kan ju snabbt slås av...

Jag undrar om du jobbar för Aftonbladet för att de också har hört eller har för sig.

För övrigt så har jag också varit i Burma. Det är mycket fattig land och fattiga människor men det var absolut inte farligt på något sätt

dessutom så turister behövs i Burma för att vanligt folk kan få lite inkomster av turister. Allt går inte till juntan.

Man kan lite jmf med Kina som sakta men säkert tvingas till eftergifter med mer öppenhet även om det sitter långt inne.Har många vänner som besöker Kina i arbetet men också de som enbart turistar där. Själv är jag den typen som bojkottar många länder tex Turkiet men noterar att min bror med familj reser dit utan någon närmre reflexion. Kanske dax även för mig att bli en trojan och söndra inifrån.

Jag undrar om du jobbar för Aftonbladet för att de också har hört eller har för sig.

För övrigt så har jag också varit i Burma. Det är mycket fattig land och fattiga människor men det var absolut inte farligt på något sätt

dessutom så turister behövs i Burma för att vanligt folk kan få lite inkomster av turister. Allt går inte till juntan.

Jag vet att Thailand får stora delar av sin energi från Myanmar/Burma men exakt hur mycket som kommer därifrån just nu vet jag inte, då var det ungefär 40% som kom från Myanmar/Burma.

Jag undrar om du jobbar för Aftonbladet för att de också har hört eller har för sig.

För övrigt så har jag också varit i Burma. Det är mycket fattig land och fattiga människor men det var absolut inte farligt på något sätt

dessutom så turister behövs i Burma för att vanligt folk kan få lite inkomster av turister. Allt går inte till juntan.

Glömde tillägga att det totala import av energi från alla andra länder till Thailand ligger på ca 40 % Ca 56 % av den summan är olja som importeras och avänds för energiframställning.

Jag vet att Thailand får stora delar av sin energi från Myanmar/Burma men exakt hur mycket som kommer därifrån just nu vet jag inte, då var det ungefär 40% som kom från Myanmar/Burma.

Är det inte så att Burma exporterar 40 % av sin energiproduktion just till Thailand??

enligt InfoBurmaNews så exporterar Burma ca 45 % av sin energiproduktion till ett värde av $ 6600000000

Jag har varit o jobbat på Yadana platformen som levererar 90% till Thailand. Var där efter Nargis, har nånstans video klipp fran själva stormen. Från helikoptern kunde man se hur ris falten var översvämmade.

Som tidigare nämts s¨ e Burmeser mycket trevliga, jobbar för övrigt med en hel del Burmeser då o då. Rekommenderat resmål!

Bild på trasiga stair ways från en av Yadanas remote well heads, även mer an 10m över normal havs niva fanns tydliga spår av orkanen