Burma efter Nargis-jobb för en kvinnotidning.

Grym tråd! Oxå sugen på Burma. Finns det där någon trevlig strand att rekommendera? Eller kan man inte åka runt hur man vill? De har ju en jävla kust så ngn stilig strand måste de väl ha?

Skickat från en halvfet helgalkis.

Napali beach, riktigt trevlig strand otroligt lite folk.

Både backpacker och lyxställen.

Generellt är det ganska dyrt i Burma, ovikta och felfria dollar är det som gäller tyvärr, dom gånger man kan betala med "chat" Kyat så är det löjligt billigt.

Första stället kostade 30 us dollar natten. Jag, frugan och hur många råttor"fast man gillar ju gnagare " som helst delade på det boendet.

Vi flyttade omgående in i ett lyxigare ställe där det skulle kosta 110 dollar natten men vi prutade ner det till 90 dollar.Vi var i Burma 2 veckor ungefär. Gillade Inle lake uppe i bergen som bara den.

Påverkade militärer i Rangoon drog ner intrycket för den staden.

Människorna är otroligt trevliga och pratar generellt mycket bra engelska.

Vi undvek alla varianter av statligt ägda prylar.

Gick inte in i pagodor eller parker med inträde. Åkte med det privata yangoon air. Bodde i mindre guesthouse och man växlade svart.

Tack för nyttiga upplysningar.

Trevligt att du vill sondera terängen hu det är med möjligheten att få titta in på skolan.

Nu när jag fått en e-postadress så frågar jag naturligtvis innan så jag inte tränger mig på om det är olämpligt.

Enligt en som rest mycket i Asien, och arbetar på en resebyrå i Sverige, så är ägaren till Yangoon air en storskojare.

Han har tjänat storkovan på droghandel och allsköns skummraskaffärer så det flygbolaget skall man undvika.Tyvärr så har man inget val när det gäller inrikesflyg

born41.

Kollade i dag på flyg BKK - Yangoon och fick ett pris med Max-air på 7000 kronor.för en biljett i November.

Air Asia kan man inte boka så långt i förväg.Ett troligt pris med dom är 1000kr.

Det där med att växla pengar tycker jag liknar Polen på 1980-talet.

7000 SEK för en biljett BKK-Yangoon? Då måste det vara billigare att boka hela paketet med Thai Air från Sverige via Bangkok till Yangoon.

Det statliga inrikesbolaget Myanmar Air ska man undvika, inte bara för att det är statligt utan de har en av de värsta ratings när det gäller säkerhet.

De flesta med pengar i Burma har tjänat dem på ohederligt vis. Tåg är ett trevligt sätt att resa på, visserligen får staten en del av pengarna där också men en klart mindre del än om man flyger. Privata bussar och bilar går att ordna hos de flesta guesthouses-även för längre färder i landet..

Tillgång och efterfrågan styr det mesta i Burma, finns det bara ett fåtal hotell på orten så kostar det mer men man får mindre för sina dollar.

Efter drygt 2 timmars skumpande i taxin kom vi till slut fram till den by mitt ute i Irrawaddy deltat som vi skulle besöka.

Basen för den lokala taxistationen visar stolt upp sin son för oss medan vi väntar på moppetaxin som ska ta oss vidare ut på landsbygden.

Mycket trafik på vägarna men inte så mycket motorfordon ännu.

Belagda vägar är inget som existerar härute och man är snart täckt i ett tjockt lager av damm.

Min moppetaxi var en kinesikstbyggd kopia på Honda Wave, här kallad "Kenda" och min chaufför fick stanna och fylla på ur sin medhavda reservdunk, de kör på en blandning av lågoktanig bensin och vatten för att spara pengar. Då får man räkna med motorstopp då och då..

UNICEF är en av de få organistaioner som tilläts hjälpa till under eget namn efter cyklonen, allting annat var i juntans namn eller övermålat. Lite parodiskt blev det ju dock då man såg en grön presenning märkt med US Aid där loggan målats över med mörkt grån färg, bara loggan målades över för att spara färg så det var ingen större konst att se vem som hade skänkt sakerna...

Efter 25 minuters skumpande bakpå "Kendan" så var vi framm i byn vi skulle hälsa på först.

Den här killen Jolental hade förlorat hela sin familj under cyklonen och han återfanns av byborna först tre dagar senare begravd under en massa bråte. Efter denna horribla upplevelse hade Jolental slutat att prata, han hörde och förstod men pratade inte längre. Han hade behövt proffessionell hjälp för att komma över traumat men sådan hjälp finns inte att tillgå där och knappast i Yangoon heller.

De andra barnen lekte dock gärna med Jolental och var både glada och pratsamma men Jolental var mestadels deprimerad.

Till slut lyckades dock Trish att få honom och dra lite på smilbanden...

Byn påminde mest om ett gigantsikt upplag för gammalt byggskrot, buddha figuren höll man dock på att renovera.

Byggskrot överallt, fast i deras ögon var det ju inte skrot utan det var ju det enda material de hade tillgång till för att återuppbygga sina hem med.

Trish och jag fortsatte sedan till nästa by där de hade en skola vi skulle besöka.

Denna tråden har jag missat,trevligt med berättande bildtrådar.Väntar på mer!

Tack för en Intressant tråd! keep on going!

Officiellt får du 6,51 Kyat för 1 USD, men ingen växlar till den officiella kursen.

På svarta marknaden-i princip alla privatpersoner- så får du 750-800 kyat idag. När jag åkte var det runt 1200 kyat för 1 usd.

Bankomater känner jag inte till några, thaibaht funkar på vissa ställen som i gränstrakterna men inte i övriga landet. I princip är det USD som gäller, ta med dollar i mindre valörer.

Det är inte bara att störta in på skolan, skicka ett mail till dem först och berätta om dina planer att besöka dem så får du instruktioner. Ha gärna med dig saker som de kan behöva.

http://www.go-mad.or...gtogether.shtml

Jag ska dit i mars, ska kolla upp hur det ligger till då, lovar att meddela i denna tråd.

När jag klickade på din länk ovan så gick antivirusprogrammet in och varnade för TROJANSK HÄST.

born41

När jag klickade på din länk ovan så gick antivirusprogrammet in och varnade för TROJANSK HÄST.

born41

Hmm, jag märkte det. Trycket på tillbaka ett par gånger så kom jag in ändå? Prova www.go-mad.org

[size=4]Tack för att dela ... Bra jobbat!![/size]

[size=6] [/size]

Ut på vägen igen och man stöter på mer lokala cykeltaxiförare än man möter motorcykel taxi i Burma.

Efter 10 minuter är vi framme vid skolan-som bestod av en bambuställning med presenningar runt

Lärarinnan berättade att det gick 160 elever i skolan i 3 skift men frånvaron var hög då de flesta var tvungna att hjälpa till hemma framför att gå i skolan.

UNICEF hade sponsrat bänkarna.

Iväg till nästa by, massvis med skräp låg de vid de flesta vägkanter. Renhållning är inget som fungerar i Burma.

Härinne begravdes de flesta av byns offer för cyklonen i massgravar, totalt 217 personer omkom i byn. Ursäkta för de snea bilden, försökte säga till moppeföraren att stanna så att jag kunde plåta men han uppfattade det som om att jag ville att han skulle köra fortare. Vilket han gjorde så att Kendan lät som en plågad katt...

Det är inte Route 66 precis men en hyfsat stor väg. För att vara i Burma alltså...

Många träd rycktes upp från sina rötter och det skulle behövas en rejäl återplantering för att förhidra den flygande sanden som yrde runt överallt.

En ny by höll på att byggas som ersättning för den by som legat där innan men som helt spolats bort, en Malaysisk hjälporganisation stod bakom projektet.

Man byggde även ett stabilt "Community centre" där byborna skulle kunna samlas i säkerhet i händelse av en ny cyklon med medföljande höga vattenstånd .

Vi stannade ett par timmar i byn och fick en hel del intressanta berättelser, mer om det senare.

Grymt bra tråd MC, frånvaron av bilar är förbluffande på landsbygden. Oxkärror fanns ju också som ett transportmedel...

Den mest intresanta tråd hittills under mina fyra år som läsare på MPR, tack

Unicef stod för dricksvattnet till byn-annars var ju den här byn ett hjälpprojekt från Malaysia-helt utan motkrav för byborna.

En mindre skola fanns här med klart blygare elever, rädslan för att prata med västerlänningar är fortfarande stor i Burma

Utedass var det som gällde ifall man var nödig.

Lite som ett svenskt "miljonprogram" radades dassen upp bakom husen.

Huvudgatan i byn

Man blandar bruk för det gemensamma "commuity centret" för hand givetvis, betongblandare funkar dåligt i en by utan el

Bottenvåningen saknade fortfarande brädbeläggning så det var att balansera sig fram

Ringliga trappor och stegar tog oss upp till toppen.

Utsikten över "miljonprogrammet"

På väg till nästa by så noterade vi att inte alla har fått någon hjälp, enligt guiden var någon i familjen sjuk (HIV positiv tror jag) och de hade därför jagats ur byn och bodde nu under den här presseningen. Sorgligt men sant att sådan okunskap ska finnas i dagens värld...

Kommer ett par delar till...

Tack MaiChai, mycket intressant.

har varit i Burma några gånger men då bara i den lilla staden i södra

mitt emot Ranong vad den nu hette och på Andaman Club.

Phuket18.5