Jag undrar om ni tycker att Buddhismen är viktigt i ert förhållande?
Får väl svara nej på den frågan. Är ateist och tror väl inte på nått högre väsen. Respekterar dock att tjejen är buddhist och hänger med till nått tempel ibland
Själv så har sovit i ett tempel och levit som en munk i 10 dygn, vilken upplevelse det var
Khun Lasse
De Thailändska folket har en blandning av terevada Buddhism och tron på olika slags andar.
Khun Lasse
Hemma hos oss så är det blandad tron, Frugan Thai, är kristen i sin tro , Jag är Buddist i min tro, Men det fungerar mega bra. Så det är inte så viktigt hemma hos oss. Hon var Buddhist förrut när hon levde i Thailand.
Att tro är inte fel
Khun Lasse
Ingen tro är fel, bara man inte skadar någon annan med sina handlingar. Levande Buddhor finns det många här på jorden, Människor som är "upplysta" (tror jag)
Khun Lasse
Vilka då?
/SatanG
Islam saknar mig veterligen det. Men du kanske kan den religionen bättre än mig och peka ut ett?
Jag är buddist och min man är ateist.
Jag märker ingen större skillnad mellan oss.
Vi har rätt så lika värderingar i stort sätt.
---
Det enda jag är lite bekymrad över för hans skull är hur han skulle kunna få tröst om jag går bort före honom.
Men jag har fått ett lugnande svar. Så det är lugnt nu.
---
När jag läste tråden tänkte jag på en artikel jag fick av en gammal god thai vän här som verkar mycket insats i buddismen.
Det är en intervju med Sulak Sivaraksa... :
När man ser till buddhismens etablering i väst och de institutioner som tillkommit, kan man se två grenar av buddhism. En konvertitgren och en asiatisk gren, och dessa grupper möts mycket sällan. Vad anser Sulak om denna utveckling?
"Jag menar att konvertiter mår bra av att vara måttliga. Det finns extremer bland västerländska buddhister, dels de som vill bli asiater och som ordagrant följer vad gurun säger, dels de som framhåller att som västerlänningar är de mer överlägsna. Västerländska buddhister behöver lära sig ödmjukhet och anspråklöshet, på samma sätt som de också behöver förhålla sig kritiska gentemot sin guru."
---
Det är intressant, tycker jag.
---
Jag har skrivit det tidigare att jag tycker att den kristnas "bemöt andra som du själv vill bli bemöt" är ungefär samma som den buddistiska "karma - att man får konsekvenser av sina handlingar".
---
Mvh
Magrood
Får väl svara nej på den frågan. Är ateist och tror väl inte på nått högre väsen. Respekterar dock att tjejen är buddhist och hänger med till nått tempel ibland
Får väl också beteckna mig som ateist, eller möjligen agnostiker. Högre väsen tror jag säkert det finns, däremot tror jag dessa väsen är ganska ointresserade av vad vi människor har för oss. Ungefär som att en människa skulle intressera sig för vad varje myra i en myrstack sysslar med...
Herr Chang har talat.
Hej Herr Chang
Att vara tvivlare eller agnostiker är vi nog alla mer eller mindre eftersom ingen riktigt kan ”veta” hur det står till med eventuella gudar och andra högre eller lägre väsen. Men att tro, ja det kan vi alla göra.
Jag har själv upplevt en del ”mysko” fennomen i Thailand även om det kanske inte har med någon Gud att göra. Jag vet inte om det finns extra gott om andar och spöken där eller om man är mer mottaglig i värmen?
Men efter min förra frus bortgång i Thailand 1992 så fick jag till slut kalla in en bra munk till bostaden för att få bort frugan som vägrade att acceptera faktum och ge sig av till templet för att få ro. Veckorna efter att hon avled for anden runt i huset och ställde till en massa ofog och hon skrämde upp både lillgrabben och hundarna, och till viss del även mig när jag i kvällsmörkret skulle vattna och sköta om trädgården, men jag blev nog mest arg över hennes osaliga ande.
Munken ordnade till slut med en utdrivande seans tillsammans med mig och grabben en kväll på övervåningen i huset, och vips på munkens befallning så blev det fart på jycken som var nere på bottenvåningen. Hunden vaknade till och skällde, och han tycktes jaga ut något från huset när han skällande sprang ut på den till synes tomma gatan. Det blev därefter mycket lugnt i huset, och grabben kunde somna gott igen efter den seansen. Inga mer mardrömmar och plötsliga uppvaknanden där han skrämd pekade ut det mörka rummet och sa "där är mamma, där är mamma".
Det hände en massa oförklarliga saker vid denna tid som jag ännu inte vet om jag är så pigg på att dela med mig av, men hur som helst så går inte allt man upplever att logiskt förklara.
Så det kanske finns något där ute. . . i alla fall ?
Hej Herr Chang
Att vara tvivlare eller agnostiker är vi nog alla mer eller mindre eftersom ingen riktigt kan ”veta” hur det står till med eventuella gudar och andra högre eller lägre väsen. Men att tro, ja det kan vi alla göra.
Jag har själv upplevt en del ”mysko” fennomen i Thailand även om det kanske inte har med någon Gud att göra. Jag vet inte om det finns extra gott om andar och spöken där eller om man är mer mottaglig i värmen?
Men efter min förra frus bortgång i Thailand 1992 så fick jag till slut kalla in en bra munk till bostaden för att få bort frugan som vägrade att acceptera faktum och ge sig av till templet för att få ro. Veckorna efter att hon avled for anden runt i huset och ställde till en massa ofog och hon skrämde upp både lillgrabben och hundarna, och till viss del även mig när jag i kvällsmörkret skulle vattna och sköta om trädgården, men jag blev nog mest arg över hennes osaliga ande.
Munken ordnade till slut med en utdrivande seans tillsammans med mig och grabben en kväll på övervåningen i huset, och vips på munkens befallning så blev det fart på jycken som var nere på bottenvåningen. Hunden vaknade till och skällde, och han tycktes jaga ut något från huset när han skällande sprang ut på den till synes tomma gatan. Det blev därefter mycket lugnt i huset, och grabben kunde somna gott igen efter den seansen. Inga mer mardrömmar och plötsliga uppvaknanden där han skrämd pekade ut det mörka rummet och sa "där är mamma, där är mamma".
Det hände en massa oförklarliga saker vid denna tid som jag ännu inte vet om jag är så pigg på att dela med mig av, men hur som helst så går inte allt man upplever att logiskt förklara.
Så det kanske finns något där ute. . . i alla fall ?
Intressant att höra det från en klok farang.
Ja, jag anser dig som en klok man faktiskt.
---
Jag minns när jag var runt 15 år. Bodde i ett 3-husbostadsområde nära havet.
En nybliven mamma var ensam hemma då hennes man var tvungen att åka bort.
Jag var också ensam hemma av någon anledning.
Vi bestämde att hon kunde komma och bo hus mig eftersom vi båda var rädda för spöken.
Hon hade stark tro att hennes lilla bebis blev störd av onda andar på nätterna speciellt under fullmånen.
Och den natten hade hon mer eller mindre väntat den obehagliga stunden.
Jag var skiträdd när jag hörde plåtarna börja skramla.
Vinden ven som bara det.
Trädens toppar svajade kraftigt.
Och helt plötsligt så GALLSKREK barnet som sjutton.
Jag vet inte om jag var mer rädd för spöken eller för barnets skrik.
---
Nu känns det ganska tryggt att inte ha "onda andar" som möjliga alternativ när lillen skriker.
Då gissar jag bara bland hunger, trötthet, bajs eller kiss, gaser i magen eller rastlöshet.
---
Det är en fördel med Sverige faktiskt.
Mina svenska föräldrar har lyckats övertala mig att det inte finns spöken i Sverige.
Men att gå ned i källaren mitt i natten känns fortfarande skrämmande för mig. och att vara i torkrummet mitt i natten också.
---
Mvh
Magrood
"Jag menar att konvertiter mår bra av att vara måttliga. Det finns extremer bland västerländska buddhister, dels de som vill bli asiater och som ordagrant följer vad gurun säger, dels de som framhåller att som västerlänningar är de mer överlägsna. Västerländska buddhister behöver lära sig ödmjukhet och anspråklöshet, på samma sätt som de också behöver förhålla sig kritiska gentemot sin guru."
Sulak är ju en ganska frispråkig herre och när det gäller ödmjukhet har ju det thailändska rättsväsendet en del synpunkter på vad han säger. Men jag tycker han har en ganska bra poäng här. Har märkt en hel del nyblivna farangbuddister som gärna pådyvlar andra sitt nya intresse, något som jag sällan sett thailändare göra.
Det finns en mycket bra svensk doktorsavhandling om relationen mellan munkar och lekmän. En frågeställning som tas upp är hur svårt en del faranger har med det faktum att skillnaden mellan vad buddismen förespråkar och hur de gemene thailändaren lever är så vitt skilda. Främst är det då det vilda konsumtionssamhället i relation till återhållsamhet som blir lite svår att hantera.
Det bästa med buddismen enligt mig är bristen på fanatiker men om fler faranger blir buddister så dröjer det väl inte så länge innan vi får se fler me sådana tendenser.
Avhandligen finns att läsa på nätet och heter De Villkorligt Frigivna.
http://www.anpere.net/2007/10.pdf
Abstraktet ser ut så här
Studien som föreligger är baserad på 14 månaders fältarbete i centrala-, norra- och
nordöstra Thailand. Dess fokus ligger på lekfolkets förväntningar och krav på den nutida
thailändska Theravada sanghan och hur dessa är relaterade till den ekonomiska kris som
Thailand genomgick 1997-2003. En intensiv diskussion rörande sanghans moraliska status
fördes under denna tid som också präglades av avslöjandet av den ena sex- och
pengamunken efter den andra.
Även om det finns tydliga variationer i lekfolkets preferenser vad det gäller buddhism,
kan ett par dygder utpekas som särskilt viktiga för munkens existensberättigande: att
kyskhetslöftet hålls samt att de pengar som munken får in i meritgöring inte används för
personlig vinning.
För att problematisera relationen mellan munkar och lekfolk i det nutida Thailand förs
ett resonemang om sfärer in som analytiskt redskap. Två separata men ändå intimt
sammanbundna sfärer kan sägas existera i det thailändska samhället:
• En kortsiktig sfär där vinstdrivning, individuell framgång, vitalitet och
konsumtion av lyxvaror inte bara tolereras utan även premieras.
• En långsiktig sfär som sysselsätter sig med reproduktionen av den sociala och
kosmiska ordningen.
Medan den långsiktiga sfären betraktas som moraliskt högtstående hålls den kortsiktiga för
moraliskt tveksam eller neutral. Men om vinster eller överflöd som skapas i den kortsiktiga
sfären (såsom mat, pengar eller andra förnödenheter) förs över till den långsiktiga medför
detta inte enbart en god handling utan även ett utbyte av kreativitet mellan sfärerna.
Utbytet förutsätter dock att sfärerna är separerade vilket innebär att beteenden som riskerar
att sudda ut distinktionen väcker anstöt hos majoriteten av buddhisterna.
För att uppnå en distinktion gentemot lekmannen utgör den thailändske munkens
genus mer eller mindre en negation av det manliga thailändska genuset. Detta innebär dock
att munken kommer farligt nära det kvinnliga genuset, vilket leder till inrättandet
av ”tabu”. Munkar får absolut inte ha någon som helst fysik kontakt med kvinnor. Skulle
detta ske måste munken rena sig för att hans generativa effekt inte ska åderlåtas.
I de diskussioner om sex- och pengamunkar som fördes under krisåren diskuterades
inte bara sanghans moraliska status utan även indirekt dess skuld till krisens uppkomst.
Sanghans moraliska status är således kopplad till nationens och individens välfärd vilket
medför att munkens habitus blir av största intresse. I likhet med det bibliska syndafallet
uppmärksammas även de som förser sanghan med det förföriska äpplet. Wat Phra
Dhammakaya-kontroversen kan enligt min mening betraktas i detta ljus. Majoriteten av
inriktningens anhängare kommer från den välbärgade kinesiska minoriteten, vilket inte
uppskattas av stora delar av det thailändska samhället. Den hetsjakt på kineser som föregick
i grannländerna under den asiatiska krisen, tog sig således religiösa uttryck i Thailand.
Jag är ateist ända ut i tåspetsarna och kommer nog att förbli det.
Många har försökt bevisa sig ha en övertaturlig förmåga av något slag eller att det finns nåt gudomligt.
Inget av dessa har dock tålt en kritisk eller vetenskaplig granskning.
Men märkligt nog finns det många i Sverige som tror på Gud, att man kan förutspå sin framtid i horoskop, tarotkort samt tror på annat hokus-pokus som New Age.
Kanske dags för svensk skola att införa undervisning i kritiskt tänkande mot utbud av dylika "sanningar" som uppbackas av en stor del av mediavärlden.
Mvh Fritz...
Islam saknar mig veterligen det. Men du kanske kan den religionen bättre än mig och peka ut ett?
Har du läst Koranen eller lyssnat mycket på Imamer eller känner du att du med säkerhet kan framföra sådanan påståenden ändå?
Och jag blir lite nyfiken på hur det är med dina egna kärleksbudskap. Är det något som ligger dig varmt om hjärtat tillsammans med ödmjukhet, förståelse, respekt och sådant?
Det bästa med buddismen enligt mig är bristen på fanatiker men om fler faranger blir buddister så dröjer det väl inte så länge innan vi får se fler me sådana tendenser.
Fanatiker finns det säkert fler av i Kristendomen, Islam, Judendomen mm.
Men även Thailand har ju sina små-fanatiker:
Exempelvis Chamlong Srimuang som är en stark anhängare av "Santi Asok" kulten.
Logga in för att svara.