Jag ska berätta en sann historia om hur jag höll på att hamna i en knivig situation.
På sommaren för ca 10 år sedan bodde det i samma hyreshus som jag och min son nu bor i
även en annan man och hans fru. Den här trevlige mannen som var ett kolsvart fysiskt praktexemplar
kom ursprungligen från Kenya, och han hade vid denna tidpunkt bl.a. en dotter och en son med sin svenska fru.
Flickan och hennes tre år yngre bror brukade ibland leka med min son, och då och då ringde
de på hos oss för att fråga om min grabb ville komma ut och leka.
När flickan fyllde 13 blev jag och min grabb hembjudna på kaffe och tårta till föräldrarnas kök.
Flickan satte sig då intill mig vid köksbordet, och lite lillgammalt försökte hon konversera
med mig om ditt och datt.
Hon hämtade också ett fotoalbum med en massa av bilder på henne som hon ville visa för mig.
Hon sa att hon ville bli fotomodel när hon fyllde 16.
Jag tyckte det hela kändes lite konstigt och smått pinsamt då hennes föräldrar
satt på andra sidan bordet och iakttog oss. Flickan pekade stolt på sina kort, och hon frågade då och då
om vilket kort som jag tyckte var det finaste.
Jag försökte vara neutral men artig, och sa bara att alla hennes foton var fina,
vilket tydligen satte skruv och fart på flickans oroliga tonårshormoner.
Resten av tårtkalaset satt hon bara och stirrade fåraktigt på mig,
och när de andra ungarna satte igång och lekte med div spel, så ville hon inte vara med.
- Jag är för stor för sådant nu, sa hon . . .
Till slut kände jag mig mycket besvärad av den brådmogna flickan,
och jag tackade för mig och gick hem.
Dagen efter på eftermiddagen när jag satt hemma och väntade på min son
så ringde det på dörren hemma hos mig, och jag gick för att öppna dörren.
Där ute i svalen stod den brådmogna flickan och såg med bedjande valpögon på mig.
- Kan jag få komma in till dig, och . . .hmm . . . liksom vänta där på att din son
kommer hem från skolan – jag tänkte att jag och din son skulle kunna leka lite en stund när han kommer hem??
- Ähh, jo, nej, du, det är nog bättre att du . . . kommer hit lite senare när grabben är hemma,
försökte jag förklara.
"Nix", hon ville inte lyssna på mitt förslag,
istället bjöd hon in sig själv, och slank snabbt in förbi mig och kastade sig sedan ner på den mjuka mattan framför TV-bänken där en långfilm var påslagen.
Jag själv gick efter henne och ställde mig i dörröppningen till vardagsrummet,
och där såg jag med en klump i magen hur hon i en teatralisk och förförisk pose kråmade sig på mattan
och med halvöppen mun, fuktiga läppar såg hon på mig med en beslöjad blick.
- Hjälp tänkte jag, fan hon har ju en skruv lös och hon tror att jag är tänd på ná,
helsike - tänk om det kommer någon – vad ska de tro . . .??
Precis då i det ögonblicket ringde det på ytterdörren,
och där ute i svalen stod hennes mamma och såg både ängslig och irriterad ut.
- Min dotter är här inne med dig, eller hur? Frågade hon i ett anklagande tonläge.
(tydligen hade hon anat något och följt efter sin dotter)
- Öhhh, ehhh, jo det är hon väl, men det var ju inte jag som . . .
ja, hon bara kom in hit . . . försökte jag förklara med stakande röst.
Modern slank på samma viga vis som sin dotter snabbt förbi mig in genom dörröppningen och
stegade sedan in till vardagsrummet där hon tog ett bastant tag om flickans arm och började sedan
släpa ut den vilt protesterande dottern.
När de båda gick in i hissen vände sig modern om - hon skakade på huvudet och gav mig en skarp och motbjudande blick av avsky.
- Helvete tänkte jag, hur fanken kunde det gå så här illa?
Nu tror väl den där kvinnan att jag är en sjuk pedofil som försöker sätta på hennes dotter,
och vad kommer hon och dottern att berätta för muskelberget från Kenya?
Tydligen valde modern och dottern att inte säga något till fadern,
men snacka om vilken ångest jag hade några veckor efter denna händelse.
Jag var ju skiträdd för att flickan i syfte att skydda sig själv skulle hitta på att
det var jag som hade försökt stöta på henne och inte tvärt om.
Jag var ju även rädd för att föräldrarna skulle sprida ut rykten om mig i grannskapet.
Det hela lugnade dock ner sig och flickan återkom aldrig mer på besök till min ytterdörr,
och modern tittade inte längre lika bistert på mig.
När jag ibland såg flickan utanför vår hyreskåk,
ja då klistrade hon på en försmådd blick, och med näsan i vädret och med en överdrivet vickande ända
gick hon förbi mig utan att hälsa.
Efter ett par år så flyttade familjen till en annan del av Västra Frölunda – och snacka om
att jag då drog en efterlängtad suck av ”tillfredställelse”.
Fy fanken för brådmogna ”Lolitor” - de är inte att leka med
"Yummy, Yummy, Yummy, I got love in my tummy
And I feel like a-lovin you" . . . ![]()
Mvh
SN