Vet inte riktigt vad det är men jag tycker det gärna blir lite skevt när ett gäng män i övre medelåldern sitter och diskuterar unga flickors flirtiga och eventuellt sexuellt provocerande beteende och samtidigt lämnar kommentarer som lämnar stort tolkningsutrymme.
Att benämna dem som lolitor (Lolita som var en 12-åring som en vuxen man var besatt i, kidnappade, försökte våldta, och förföljde) i första läget ger en inblick i vilket perspektiv som anläggs från början. Att sedan citera låttexter som "Yummy, Yummy, Yummy, I got love in my tummy" eller skriva kommentarer som "Ja nu skulle slynan ha en klatsch i ändan så hon lärde sej veta hut, tyckte jag" när man pratar om dessa barn blir riktigt osmakligt.
Som f.d lärare så har jag mött otaliga tonårstjejer som på olika sätt testar gränser och försöker hitta sig tillrätta i sin nyfunna mognad. Dock håller jag med Korp om att det aldrig på något sätt varit ett problem i att vara tydlig i gränssättningen. Om man ser på det som en flört eller ett seriöst menat sexuellt avancemang tror jag man är helt fel ute från första början. Som Korp också påpekade finns det inte sällan bakomliggande problematik som leder till gränslöst, labilt och ibland sexuellt aggressivt beteende hos tonåringar. Oavsett om det triggas av en frånvarande fadersgestalt i uppväxten, förvirring över fysisk förvandling i puberteten eller något annat så bör alla vuxna vara nog så tydliga med vad som är ok respektive inte ok beteende - och markera tydligt.
Kommer ihåg en tidigare tråd angående detta ämne om unga tonåringar och deras eventuella intresse av äldre män. Det som slog mig då var det som jag upplevde som total brist på självinsikt hos flera skribenter. Det hette att barnen flörtade med dem och det rationaliserades med skäl som att de var annorlunda, exotiska, rika, osv. Jag tror att just det faktum att man upplever det som en flört i sig vittnar om ett begränsat synfält gällande vad som faktiskt händer. Visst kan det på alla sätt och vis te sig som en flört men intentionen är en något helt annat - det tror jag glöms bort ganska ofta.
Hej wille och tack för din reflekterande kommentar.
Du skriver:
”Vet inte riktigt vad det är men jag tycker det gärna blir lite skevt när ett gäng män i övre medelåldern sitter och diskuterar unga flickors flirtiga och eventuellt sexuellt provocerande beteende och samtidigt lämnar kommentarer som lämnar stort tolkningsutrymme.”
Svar:
”Ämnet” att unga flickor eller förmodligen ännu värre att den egna dottern skulle
vara sexuellt aktiv eller av olika anledningar fantisera om mogna mäns fördelar
är ju ett ”tabu-ämne” i sig som ingen förälder vill konfronters med.
Att då våga sig på att diskutera och vidröra denna obehagligt heta potatis samtidigt
som man har uppnått övre medelåldern kan säkert hos vissa yngre och virilare läsare
upplevas som både skevt och osmakligt.
- Ha ha, ja, varför kan inte vi som är i 50-års åldern hålla oss till att
spela boule och stilla mata duvorna i parken istället för att på detta vis
vältra oss i en debatt fylld av tolkningsbart gubbsnusk ?
Jag tror dock att flertalet på Mpr begriper att diskussionen inte döljer några
gamla gubbars våta drömmar om villiga flicksnärtor.
Vi vill istället bara sätta fingret på en udda och lite knäpp händelse i våra liv
och berätta om vilka komplikationer detta kan ställa till med.
Dock finns det en stackars fågel som indignerat flaxar och kvittrar om att jag och
några andra herrar har svårt att sätta gränser för oss själva och våra drifter.
Den piken om rädsla och våra ”brister” är så jäkla dumt och ”förolämpande” att jag
tills vidare väljer att inte ge personen något svar på tal.
Men det kanske kommer, för har jag inte en oplockad gås,
så har jag i alla fall en Korp att ta i örat.
När det gäller dina egna upplevelser som utsatt lärare i skolan av tonårsflickors utmanande agerande
så kan jag bara bekräfta att detta inte är särskilt ovanligt.
Jag lade själv märke till detta beteende hos vissa yngre damer då jag som vuxen
läste upp mina gymnasiebetyg på gymnasieskolan i Tibro.
Som lärare kan du dock lättare nonchalera dessa elevers närmanden och försök till
en ”gynnsam” särställning till läraren.
Som lärare har du oftast heller ingen beroendeställning eller nära relation till den unga eleven.
Men om det gäller en nära bekants dotter som plötsligt visar upp detta olämpliga intresse för dig
så är det inte lika lätt att bara vifta bort det, eller att säga till att hon genast ska sluta upp med dumheterna.
Tar man i för lite, så kan det ju upplevas som en spännande variabel i hennes lek,
och tar du i för hårt så kan det istället snedtända och då allvarligt negativt påverka
din relation till både flickan och hennes far som du kanske är nära vän till.
Sätter man ner foten och säger ifrån på skarpen om det kommer inviter från flickan,
så finns ju risken att hon vänder tvärt och försmådd ilska skriker:
”- Du är ju sjuk i huvudet din äckliga Gubbjävel, hur kan du tro att jag är intresserad av dig !
”Jag ska minsann berätta om dig på Facebook!”.
Sedan kan man ju stå där och försöka försvara sin oskuld.
Ska man sedan som Korpen hänvisa till någon socialsekreterares studiemanual
och via bokens påstådda korrelationer göra kopplingen till att det förmodligen ligger
övergrepp och incest bakom flertalet sexuellt aktiva unga flickor – ja då får man
ju samtidigt börja fundera på om man vill fortsätta att umgås med pappan till flickan
som helt tydligen har ett olämpligt uppförande.
”- Hjälp”, tänk om det är pappans övergrepp som ligger bakom hennes sexuella intresse?
Ska man då ta sitt moraliska ansvar och konfrontera pappan eller rent av anmäla honom på stört,
eller ska man gräva vidare i hennes privatliv först,
eller rätt och slätt skaffa sig helt nya bekanta?
Ibland får man nog trotts allt erkänna att unga hormonstinna flickor faktiskt kan agera
destruktivt och knasigt helt på på egen hand, annars blir man ju snart indragen i rena häxjakten
på en lämplig eller olämplig tredje part.
För övrigt titta gärna på detta videoklipp så förstår du min metafor till Lolita:
Ser hon ut som en 12-åring - som du nämnde?
Mvh
SN