Dagens bild(er) är från besök under eftermiddan på ett dagis för burmesiska lantarbetares barn.
En av de många NGO's som verkar i området har tagit initiativ, så arbetarna inte måste lämna barn som är för små för skolan ensamma hemma.
Barnen var lite skeptiska i början
Trots en ganska hög ljudnivå som fick det att ringa i öronen
var det ändå någon som fortfarande sov middag.
.. men även hon vaknade upp så småningom
... strax innan vi lämnade.
Före jul rapporterades det (t.o.m. i svenskt tv) om stridigheter mellan etniska minoriteter
och SPDC (militärjuntan i Burma) nära den Thailändska gränsen inte långt från Mae Sot.
Så nära att några granater hamnade på Thailändska sidan vilket fick den Thailändska militären att skjuta tillbaka.
20000 burmeser flydde över eller under Friendship bridge i Mae Sot på ett par dagar varpå Thailand stängde bron.
Bron är fortfarande stängd för all trafik och den thailändska militären finns fortfarande på plats.
På den burmesiska sidan har polisen byggd upp en mur samt barrikader och checkpoints.
Fastän all trafik över gränsen är förbjudet enligt dekret så är de thailändska affärsmännens
behov av både varor och billig arbetskraft så stort, att trafiken nu i stället går under bron 
Bara 50 meter från bron finns "färjelägen" och de som kom över berättade att priset
har fördubblats för nu ska de burmesiska poliserna ha 10 baht för att vända ryggen till.
Det tar bara någon minut och tidtabellen är enkel: Ca var 5 minut så länge det är ljust.
På den Thailändska sidan finns informativa skyltar på burmesiska.
.. och en vänlig själ har satt upp en stege och tagit bort en bit av räcket - det sista hindret.
"Färjan" går tillbaka direkt och är snart efter tillbaka med nya arbetssökande.
Tyvärr är de inte alltid så gamla som man skulle önska och vilken sorts arbete
som väntar just dessa flickor är ovisst.
De flesta i Mae Sot, hamnar på fabriker i textilindustrin, där de jobbar 11 timmar per dag
för 60-80 baht (innan avdrag för mat och hyra)
En del traffickas till Bangkok och Chiang Mai för att arbeta i sexindustrin
och många blir lantarbetare - ett mycket slitsamt jobb där betalningen är ännu sämre.
Den här flickan var bara 14, men fick hjälpa pappa i sockerrörs-fältet i stället för att gå i skolan.
Vi frågade en burmesisk kvinna om väg.
Stora smil och långa förklaringar innan hon fortsatte på vägen hem.
Är det så grunt att man kan vada över?
Vid denna tiden på åretär det grunt att man kan vada över men i regnperioden är nivån ca 1 meter högre och det är mycket strömt.
Thailand har (tyvärr) ingått ett avtal med Burma om migration, vilket innebär att de som planerar
att åka över till Thailand för att jobba, egentligen ska ansöka om tillstånd innan dom åker.
Av någon anledning tar den processen ca ett år och kostar 10000 baht för den fattiga stackare som
vill bättra sina livsvillkor legalt.
Förut krävdes bara att den thailändska arbetsgivaren sökt arbetstillstånd åt dom (en kostnad på 3000 baht som drogs på lönen)
Den långa hanteringstiden och de höga kostnaderna innebär att fler betalar en agent för
bli smugglade till gränsen och att långt fler inte har några som helst dokument när de väl anländer till fabriksporten.
Vilket i sin tur självklart leder till ännu större risk för utnyttjande och omänskliga villkor.
Drivkraften bakom allt detta är lönen.
Även om de bara tjänar hälften av den minimilön som de enligt thailändsk lag är berättigade till,
så är 2 dollar/dag fortfarande dubbelt så mycket som de kan tjäna i Burma - om de överhuvudtaget kan få ett jobb där, vill säga.
Av någon anledning (enligt rykten är det att några arbetsgivare kommit ihop sig med polisen om storleken på mutorna)
har frekvensen av såkallade crackdowns, dvs polisens tillslag mot fabriker för att söka upp och utvisa
arbetare utan de erforderliga tillstånd, ökad kraftigt den senaste tiden.
Arbetarna varnas och har några minuter på sig att hoppa över fabriksmuren och gömma sig bäst de kan för polisen.
Våra vänner hade kunskap om ett sådant hideout, och skickade iväg en kille för att säga till de ca 100
arbetarna eller rättare arbetarskor, för majoriteten är kvinnor - att vi var på ingång och att vi inte var poliser.
I annat fall skulle de flytt in i skogen när bilen närmade sig.
I fyra dagar hade de gömt sig på denna åker och till råga på allt hade det regnat en dag.
Dessutom är det ju ganska kallt för de som inte precist anlänt från ett minusgradigt Sverige.
Humöret var lite högre just i dag för att arbetsgivaren hört av sig och lovat att hämta några eller alla tillbaka till fabriken.
Ovan i frustrationen över att bara vänta samt risken för tillfångatagande, kommer att det naturligtvis inte betalas ut lön för de dagar man inte jobbar.
Lön som ska täcka utgifter till de dagliga förnödenheter, skulden till arbetsgivaren för ett eventuellt
arbetstillstånd, samt bidrag till den del av familjen man lämnat hemma i Burma.
Till arbetsgivarens förtjänst ska sägas att det var han som skaffat fram "tältet"
Eftersom de befann sig kanske 20 km från staden var de beroende av de leveranser av mat som våra vänner organiserat.
Solidariteten är stor bland de urfattiga burmeser i exil.
Man hjälper varandra via insamlingar etc. när någon är sjuka eller i knipa.
Fler hade gömt sig på ett ställe i närheten så vi fick gå över fälten.
Antagligen en lantarbetarebostad gissar jag.
Såna brukar inte ha varken ström (eller Internet )
Inte mycket att skratta åt, egentligen, men det hindrar dom inte.
Jag visade kvinnan bilden och sa att hon var lik Aung San Suu Kyi vilket gjorde ett visst intryck.
Kanske ett bud på en raggningsreplik om ni träffar en söt burmesiska
Nu har Gammaldanskens bildberättelse fått den egna tråd den förtjänar, hoppas på mer 
Mycket informativt om dessa människors situation. Imponerande att du fått fotografera. I Chiang-Mai finns många burmaneser som jobbar med de sk "skitjobben" som inte thailändare vill ha. Fortsätt dokumentera och visa...
Verkligen intressant läsning! Bra rapportering, fortsätt gärna!
G D helt underbar tråd vill säga från mitt lila hjärta 
F-n vad gooo du är 
.Mvh Maitan. 
Jätte trevlig berättelse med fina bilder
Har själv hört berättelser om arbetsgivare som inte vill betala ut löner till sina Burmeiska arbetare. Så dem anmälde dem för polisen som kom och hämtade dem och skickade tillbaka dem till Burma. 
Tack GD för ett mycket informativt och intressant reportage.
De Burmesiska arbetarnas situation är så skrämmande.
Jag blev verkligen dämpad och nedstämd efter att jag läst ditt reportage.
Tack GD för ett mycket informativt och intressant reportage.
De Burmesiska arbetarnas situation är så skrämmande.
Jag blev verkligen dämpad och nedstämd efter att jag läst ditt reportage.
Tack.
Har tyvärr fått använda lite för mycket zoom för att överhuvudtaget fånga folk på bild.
Ännu mera sorgligt blir det när man som vi gjorde i dag, besökte den burmesiska kliniken
Mao Tao Clinic som har funnits i Mae Sot i 21 år.
Startat av Dr Cynthia Maung som bl.a fått pris av drottning Silvia för sina insatser här.
Thailänderna tillåter den nådigt att existera inte minst för att slippa alla
papperslösa patienter på sina egna hospital.
Den tar emot ett mycket stort antal patienter fast just nu är det bara hälften mot vad det brukar vara eftersom bron är stängd.
Jag la inte antalet på minnet men enbart antalet barn som föds fram där är 2100 per år.
Dessutom utbildar man sköterskor och barnmorskor som sedan verkar under svåra förhållanden inne i Burma
där 3% av bruttonationalprodukten är allt generalerna spenderar tillsammans på skola och sjukvård.
Efter en kort presentation av klinikens historia och en blick på den centrala datorn
gick vi runt i en deprimerande miljö av sjukdom och elände.
Filmade bara patienter efter att ha frågat dom om lov så det blev inte så många bilder
som kan visa vad vi egentligen såg.
Dörren in till den enda operationssalen var en vanlig trädörr
och salen stod tom därför att den skotska kirurgen var hemma på semester.
Det kommer många patienter som har skadats av landminor som militären lägger ut
i de områden i Burma som delvis kontrolleras av de etniska minoriteter.
En stor verksamhet är därför att förse dessa med proteser.
Det luktade mycket kraftigt av polyesterspackel i rummet så jag misstänker att arbetsmiljön där inte var på topp.
På ett schema på väggen såg jag att 90% av de aktuella patienter var markerade "land mine".
Endast ett fåtal med "car accident"
Otroligt hur barn kan sova överallt
Därefter var vi inne på "BB"
Många höll på att amma vilket inte är det lämpligaste att fotografera här.
En bebis fick jag dock lov att ta med på bild
Mamman såg inte allt för glad ut och enligt hon, som visade runt, är många av barnen
resultat av våldtäkter eller är barn som föds utanför äktenskap, vilket innebär stora problem
för den kvinna som hamnat i den situation.
HIV/AIDS och TBC ett relativt stort problem bland burmeser och det är sjukdomar man inte kan varken behandla eller ens bromsa på kliniken.
Alla behandlas gratis - kliniken drivs helt och hållet med hjälp av bidrag från sponsorer varav en är svensk.
En bild på dr Cynthia, som tyvärr var i Bangkok idag.
De andra gångarna jag varit här har det varit hon som visat runt.
En ära att få träffa henne, man får nästan en känsla av att Mother Theresa fortfarande lever
Alltid tacksamt att plåta barn, sjuka eller ej
Mycket intressant tråd att följa! 
// mrco
Bästa och mest intressanta bildtråden jag sett! Strålande bra GD!
Jag tror vi har funnit MPR:s egen dokumentärfotograf. Mvh Måne som gillar dina bildserier
Jag tror vi har funnit MPR:s egen dokumentärfotograf.
Kan bara instämma med Måne, mycket bra.
//Janne
Mycket bra och intressant bildtråd. Fortsätt berätta.
Logga in för att svara.