Bilder från burmesiska gränsen

Instämmer, mycket bra bild och text!

Fina bilder GD och en härlig bildtråd i helhet. Extra fint med dina välformulerade beskrivningar, lätt att gripas tag av bildernas allvar - keep it up and running!

Härlig beskrivning av verkligheten i vardagen. Keep up the good work !

Fin bildtråd GD, verkligen intressant.

Mvh

BBJ

Tackar för bilder och ord

15 januari - ett kort besök i Chiang Mai för att skicka vår VIP-gäst tillbaka till Sverige.

Hade lite tid över där i väntan på bussen och passade på att strösa runt i Pantip Plaza.

Vi var tidiga så jag tog kort i templet mitt emot.

Det pågick en begravningsceremoni på bottenplanet så där ville vi inte gå in.

Några munkar höll på med morgonbestyr en (väldigt förnämlig) trappa upp.

Zoomen i värsta läget...

Inte långt mellan de olika templen, kanske ordet "plaza" är i släkt med "palats"

På busstationen i Chiang Mai passade jag på att smygfota lite folk och falang.

På tal om vit hudfärg

Om det här är en tik skulle jag döpa den till Mona Lisa.

Äntligen kom bussen.

6 timmar skakig färd i en allt annat än VIPpig buss.

18 januari.

Tillbaka i vilda västern, Mae Sot, och den underbara utsikt från hotellbalkongen

I vår strävan att ta reda på vad diverse NGO's gör för de burmesiska migrantarbetare i Thailand

(det finns 3 miljoner) och förstå hur de klarar sig, besöker vi så många vi hinner med varje gång vi är här.

I dag besökte vi en skola som drivs av samma organisation som dagiset jag berättat om förut.

I skolan går lantarbetares barn upp till årskurs 6.

Det finns thailändska skolor som även dessa barn får gå i men föräldrarna har inte resurser till

skoluniformer, böcker, transport och annat som följer.

I stället organiserar man små skolor i de såkallade communities.

I detta, som låg ca 10 km från Mae Sot bor enligt uppgift ca 8000 burmeser.

Skolen drivs på frivillig basis och insamlade medel.

På utsidan såg skolan väldigt fin ut. Kanske en f.d. thailandsk bostad.

.. och barnen var till en början lugna och fina och hälsade oss välkomna i samlat trupp.

Dom t.o.m. sjöng en sång för oss med en melodi som jag till min förvåning kände igen från

min egen barndom.

Det pågick undervisning upp till årskurs 6 nivå och det fanns barn i alla åldrar.

Ljudnivån var enorm, jag fattar inte hur de kunde tänka i det oväsendet, men de kanske har

samma förmåga som ungdomerna hemmavid, som kan läsa läxor och lyssna på hiphop i hörlurarna.

Denna flickan sjöng en sång för oss..

Även burmesiska barn bråkar med varandra.

Mer sång. Läraren försöker med varierande framgång att dirigera trupperna.

Det ger inte mycket att titta över axeln; de burmesiska krummelurarna är inte lätta att tyda

men det här är nog en multiplikationstabell.

Tvillingarna var för söta, dom såg lite rädda ut det mesta av tiden.

Barnen har på sig olika mycket av det burmesiska solskyddsmedlet.

Efter donation av en passande summa gick vi en sväng i området för se hur barnen och föräldrarna bor.

Bonden som äger marken här, tillhandahåller dessa små hus mot att arbetarna måste arbeta för honom när han behöver dom.

Under 10 kvadratmeter till familjer som ofta består av 6-8 barn och vuxna.

Det är inte alltid det finns jobb hos just den bonden och då får de leta jobb på fabriker

eller andra bönder som har annat som ska skördas.

För det får de i bästa fall 100 baht per dag á 11 timmar men oftast bara 60-70. (Minimilönen är 153 baht /dag á 8 timmar)

Till dom här tre husen fanns iaf en kabel framdragen och vad ska man annars använda ström till, om inte såpoperor...

Någon höll på med maten och det är ju alltid intressant för en f.d. restaurangägare...

Det kan omöjligen vara hälsosamt att bo här när det regnar eller är kallt

... och med småfolk i huset

Läraren från skolan följde med för att introducera oss.

Glad att det inte var regntid, då hade lågskor inte räckt till.

Den här mamman hade 5 barn enligt uppgift

.. och kanske barnbarn med, det var iaf många på en begränsad yta

Ett flerfamiljshus (3 familjer för att vara exakt) - men ingen var hemma.

... men på den här gatan var det napp

Pappan var hemma med minstingen.

Det totala antalet ägodelar verkar vara begränsat och jag såg inte en enda motorcykel

vid något av husen men det kan ju bero på att de flesta var på jobbet.

Precis som de arbetssökande thailändare som åker söderut för att jobba, lämnas barnen ofta med en släkting

Vet ej om så var fallet med denna kvinna men hon hade i alla fall inte varit hemma i Burma på 4 år.

Köket, som drivs med ved, att döma efter det sotiga taket, syns till i bakgrunden.

Det röda runt och i munnen är inte lipsatik utan en sorts tuggtobak som ser ut som småsten och levereras i bananblad.

Sorry för det långa inlägget, men när man får möjligheten att se något som inte är så många

turister förunnat, känns det angeläget att visa så mycket det går.

Awesome GD! Tackar.

Fantastisk bildberättelse

Fantastiskt bra tråd

Instämmer, fantastiskt.

mvh Christer

Det är såna här bildserier man vill se mer av Mycket bra

Nu har Gammaldanskens bildberättelse fått den egna tråd den förtjänar, hoppas på mer

Jepp kan bara hålla med

Fantastiskt

Jättefina bilder och bra berättat

ps.Jag tömde mitt +-konto på GDs bilder men kommer det upp fler lika intressanta foton så kommer jag fortsätta spamma mina + på dem