När det gäller diskussionen om ockerräntor måste man komma ihåg att den i vårt västerländska och kristna kultur under ca 1000 år sorterades i första hand som ett religiöst tema.
De starka antipatier mot all form finansiell verksamhet är väl dokumenterade i nya testamentet. Detta medförde att denna verksamhet var tabubelagd för kristna och således utfördes enbart av judar. Dessa blev i sin tur formellt utgränsade från vitala samhällsfunktioner men uppehöll sitt inflytande genom sina förbindelser med samhällets mäktiga som de arbetade för.
Genom den religiösa kopplingen gled ämnet så småningom över att ses som en moralfråga med inslag av starka fördömanden (mot de icke troende). Resultatet blev i själva verket ett slags 'status quo' där bägge sidor hade betydande fördelar. De kristna makthavarna framstod som moraliskt oklanderliga fastän de i själva verket profiterade av och kontrollerade den finansiella verksamheten medan de judiska aktörerna åtnjöt en form av monopol och tjänade stora pengar.
Detta 'system' fungerade väldigt länge fram tills massmedias snabbt ökande betydelse under det begynnande 1900-talet öppnade för möjligheten att exploatera de moraliskt negativa aspekterna för en hänsynslöst och demagogiskt förd kamp om den politiska makten. Att Europa då befann sig i ruiner efter en omfattande krigskatastrof bara gav det nödvändiga bränslet inte bara i Tyskland som hade förlorat kriget utan även hos alla andra länder inklusive segermakterna.
Jag tycker därför att det är viktigt att komma ihåg att vår traditionella västerländska syn på ockerräntor har djupa historiska rötter och är långtgående stigmatiserad. Att människor runtom i Asien därför har en helt annan syn är kanske inte så förvånande. De betraktar aktörerna närmast som framgångsrika affärsmän. Men detta kommer säkert också att ändras när allt fler småbönder tvingas att lämna över sina egendomar till lånefinansiärerna för en spottstyver. Precis som i västerlandet för många år sedan.
Mvh
//Singha711