Bara! 3 % per / månad lån av falang.

Och en del är pojken med guldbyxorna

kallar du mig för pojken

Skulle nog tro att dom flesta Thailändare tror att vi faranger är grabbarna med guldbyxorna.

Tjena!

Är det bara jag som minns serien på 80-talet(Pojken med guldbyxorna)

Han hade ju någon special med gummiband,snören m.m

Drog ju upp tio-kronors sedlar med blixtens hastighet.ur byxfickan.

Jag har gjort klart att det blir inga lån till familjen . Då jag flyttade hit balanserade jag hustruns havererade ekonomi, och det anser jag får räcka. Hustrun och familjen har accepterat detta till 100% .De är 7 syskon i arbetsför ålder. Min svärfar och svärmor är redan avlidna. Så de har förutsättningar att klara sig själva.

Den person här som jag har för avsikt att hjälpa är hustruns pojk på 13 år. Dvs skolgången framöver.

Det som däremot är ganska irriterande är att hustruns jobbarkompisar , kunder och bekanta etc, ställer sig frågande varför hon fortfarande arbetar och inte istället tar det lugnt. Hon har ju farang numera. Verkar som thai tror att alla faranger är välbeställda jultomtar , vars högsta önskan är att ha en hemmafru.

Jag har försökt förklara att jag med min lutheranska uppfostran tycker att en frisk 45 åring (hustrun) gott kan jobba...

Och för egen del är det för tidigt med parasolldrinkar och trädgårdsskötsel som enda syssla...

En hundrapoängare, känner precis lika dant, härom veckan dök en av granntanterna, ensamstående, inte ung men välvårdad och trevlig, upp och berättade att nu var hennes jobbiga tid med 2 hus o bil som skall betalas ur världen, hon hade träffat en farang!

Få se hur länge det dröjer tills en av dom känner sig utnyttjad, eller förhoppingsvis lyckliga!

Min fingertopps känsla i thai samhället ,är att en kvinnas mål är att få en försörjare. Helst thai ,i andra hand farang..

Min mor är 83, hon gick och lärde till skolfröken, men planen var att få en make som skötte försörjningen. Vilket så skedde...

Thailand är i denna min personliga måttstock på samma tidsaxel ,, dvs 1948, då min mor tog examen som skolfröken.

Min fingertopps känsla i thai samhället ,är att en kvinnas mål är att få en försörjare. Helst thai ,i andra hand farang..

Min mor är 83, hon gick och lärde till skolfröken, men planen var att få en make som skötte försörjningen. Vilket så skedde...

Thailand är i denna min personliga måttstock på samma tidsaxel ,, dvs 1948, då min mor tog examen som skolfröken.

Jag är rätt säker på att 100% av alla thailändska kvinnor hoppas på att deras man ska kunna försörja dem och detsamma gäller nog nästan alla asiatiska kvinnor och asiater är ju en klar majoritet av världens befolkning så man kan ju inte påstå att de har fel..

Thailand är ju ett enormt klassamhälle så en kvinna från en fattig familj kan givetvis bara gifta sig med en man från en fattig familj och då blir det inte fett om man vill vara hemmafru så i de flesta fall får de ta någon form av arbete. En kvinna från en överklassfamilj gifter sig givetvis med en man från en överklassfamilj och i många fall väljer de att jobba men då oftast i familjeföretaget eller ett eget företag och givetvis har de råd att anställa ett helt fotbollslag med maids, nannies och andra helpers.

Jag känner flera thailändska hi-so kvinnor som är gifta med Faranger så jag tror inte nödvändigtvis att alla thaikvinnor väljer man efter etnicitet och att Farangen alltid är ett nödalternativ. För en fattig outbildad bondtjej som vill leva medelklassliv är dock att gifta sig med en Farang eller annan förhållandevis rik utlänning enda möjligheten eftersom en medelklass thaiman aldrig skulle gifta sig med henne pga de strikta klasskillnaderna som inte är helt olika apartheidsystemet. Sedan kan en thaikvinna givetvis gifta sig med en Farang av flera andra anledningar än att de vill få ett bekvämt liv.

Min fingertopps känsla i thai samhället ,är att en kvinnas mål är att få en försörjare. Helst thai ,i andra hand farang..

Min mor är 83, hon gick och lärde till skolfröken, men planen var att få en make som skötte försörjningen. Vilket så skedde...

Thailand är i denna min personliga måttstock på samma tidsaxel ,, dvs 1948, då min mor tog examen som skolfröken.

Med denna utvecklingsperspektiv går det faktiskt att förstå och förklara många thailändska fenomen (inte alla) som idag kan kännas annorlunda och främmande.

Ekonomi och trygghet är mycket starka faktorer i varje kultur. Om inte socialstaten skulle träda in som mellanhand hos oss skulle vi väldigt snabbt vara tillbaks där själva, möjligtvis med skillnaden att ekonomiskt svaga söker ekonomiskt starka partners vilket inte betyder att kvinnor söker män som i dagens Thailand.

Den uppmärksamma har säkert redan konstaterat att vi redan är på bästa väg dit efter att ha nått socialstatens uppenbara begränsningar. För att finansiera en familj krävs det minst 2 inkomster och 2 svaga inkomster är snart inte tillräckliga för att hålla sig över existensminimum.

M.a.o. är vi snart tillbaks på ruta ett i försörjningsdramat. Människor tvingas att välja partner med allt större hänsyn till ekonomiska faktorer, precis som det har varit förr. Enda skillnaden är att det blev en viss utjämning i utgångsposition mellan män och kvinnor. Åtminstone för de kvinnor som tog sina chanser under denna övergångsperiod. Och det skall vi vara glada för men vi får inte glömma att denna fördel bara håller för en generation.

//Singha711

kallar du mig för pojken

Du är ju pojke,jämfört med mig

Betyder alltså att era flickvänner och fruar ljuger när de säger ""jag älskar dig"" de menar jag älskar dina pengar

Jag har sagt till min fru redan första dagen att jag är ingen rik man och kommer inte att försörja hela släkten.

Jag är rätt säker på att 100% av alla thailändska kvinnor hoppas på att deras man ska kunna försörja dem och detsamma gäller nog nästan alla asiatiska kvinnor och asiater är ju en klar majoritet av världens befolkning så man kan ju inte påstå att de har fel..

Thailand är ju ett enormt klassamhälle så en kvinna från en fattig familj kan givetvis bara gifta sig med en man från en fattig familj och då blir det inte fett om man vill vara hemmafru så i de flesta fall får de ta någon form av arbete. En kvinna från en överklassfamilj gifter sig givetvis med en man från en överklassfamilj och i många fall väljer de att jobba men då oftast i familjeföretaget eller ett eget företag och givetvis har de råd att anställa ett helt fotbollslag med maids, nannies och andra helpers.

Jag känner flera thailändska hi-so kvinnor som är gifta med Faranger så jag tror inte nödvändigtvis att alla thaikvinnor väljer man efter etnicitet och att Farangen alltid är ett nödalternativ. För en fattig outbildad bondtjej som vill leva medelklassliv är dock att gifta sig med en Farang eller annan förhållandevis rik utlänning enda möjligheten eftersom en medelklass thaiman aldrig skulle gifta sig med henne pga de strikta klasskillnaderna som inte är helt olika apartheidsystemet. Sedan kan en thaikvinna givetvis gifta sig med en Farang av flera andra anledningar än att de vill få ett bekvämt liv.

Det är ju f-n att du inte skrev detta för 20 år sedan.Min målsättning i livet har alltid varit att hitta en rik kvinna som ska försörja mig,tillåta mig att ha mitt glamorösa leverne utan att behöva röra en fena själv.Med facit i handen så är hela mitt liv ett enda stort misslyckande.De kvinnor som gift sig med mig(lurat mig)har däremot haft/har ett sorglöst liv innehållande både sus och dus.föga har de bidragit till familjens levebröd men väl sett till att ha ett sorglöst liv dem själva.Undrar om min dröm någonsin faller in(börjar bli bråttom)Mvh Måne som har ett liv iaf om än slit och släpaktigt

Och om nu thai-kusinen, skiljer sig från sin falang-gubbe, hur bra chanser har han då att kräva igen sina privata lån. Han bör rimligen inte kunnat ta panter på mark mm. som utlänning. Möjligen frun kan ha panterna, men då blir han nog blåst vid en skiljsmässa. Svårt även att gå till thailändsk domstol och vinna tror jag. Tror också att det är olagligt för utlänningar att bedriva utlåning i vinstsyfte, för då blir ju en rörelse som kräver arbetstillstånd.

Leif

Det kanske t.o.m. så att tjejen är inblandad, på det viset att när falangen har lånat ut ALLT han har, så sparkar tjejen iväg honom och inga lån är betalda. Hon delar sedan, med dom som fick låna, nytt sätt att blåsa falangen på.

M.a.o. är vi snart tillbaks på ruta ett i försörjningsdramat. Människor tvingas att välja partner med allt större hänsyn till ekonomiska faktorer, precis som det har varit förr. Enda skillnaden är att det blev en viss utjämning i utgångsposition mellan män och kvinnor. Åtminstone för de kvinnor som tog sina chanser under denna övergångsperiod. Och det skall vi vara glada för men vi får inte glömma att denna fördel bara håller för en generation.

//Singha711

Menar du att detta även gäller Sverige ?

Fritz..

Hos frugans kusiner verkar det vara kvinnorna som har välbetalda jobb, medans männen inte har så avancerad utbildning.

Det har retat upp modern i huset som inte gillar deras pojkvänner det minsta lilla

Hos frugans kusiner verkar det vara kvinnorna som har välbetalda jobb, medans männen inte har så avancerad utbildning.

Det har retat upp modern i huset som inte gillar deras pojkvänner det minsta lilla

Det är som i Sverige. Kvinnorna dominerar i högre utbildning och den utvecklingen verkar fortsätta. Något svenskar som tror att thaikvinnor är förtryckta och underdåniga missat totalt.

Neil

Menar du att detta även gäller Sverige ?

Fritz..

Ja, naturligtvis.

Sverige är inget undantag när man tittar med lite längre historisk perspektiv på denna centrala fråga, både bakåt och framåt.

Ekonomi och status (=pengar) har alltid varit de starkaste drivkrafterna för partners att hitta varandra och det kommer nog att förbli så under lång tid framöver. Vår generation som var 'aktiv' på 60-/70-talet kanske hade en annorlunda syn på detta, men vi får förr eller senare inse att vi bara representerar en historisk (mycket intressant) parentes.

Socialstatens funktion är enbart att få lite mera balans i utbud och efterfråga på denna marknad. Ur ett utvecklingsperspektiv är det inget annat än att en befolkning tar bättre vara på sina (mentala) resurser, t.ex. genom att sträva efter jämlikhet (i alla avseenden).

Men socialstaten, som vår generation känner den, har sina uppenbara begränsningar och kan bara fungera under en historiskt sett kortare period.I en utformning där staten garanterar allt för alla kommer inte de skapande resurser till sin rätt. Det är ungefär så som att enbart mjölka kossan utan att ge den näring. Där är vi nästan nu (inte bara i Sverige) och stora ansträngningar görs att bygga om socialstaten till att enbart garantera ett undre säkerhetsnät vars (fall)höjd reguleras av konjunkturen/tillväxtkraften.

//Singha711

Jag hänger inte med riktigt i ditt resonemang. Jag är övertygad om att den svenska kvinnan i dag inte behöver titta så mycket på mannens ekonomi som för säg 50 år sen.

Numera har dom flesta kvinnor en yrkesutbildning och kan försörja sig själva om dom inte hittar nån man som dom vill leva sitt liv med, eller skiljas från den som dom lever med.

För 50 år sen var kvinnorna ofta hemmafruar och hade inte råd att lämna sina män även om dom ville. Så menar jag att det är i Sverige i alla fall.

Fritz..