Bangladesh-en mödosam resa som slutade i finkan

Enligt wikipeida ACME, är ett fiktivt varumärke som används i amerikanska media .Man kan bara undra vad du fick att dricka .

Efter lite konfererande med hemmaplan kom vi överens om att jag skulle försöka bevittna häktningsförhandlingarna i Gopalganj påföljande tisdag. Nu gällde det att bli av med polisbevakningen-numera satt de två uniformerade poliser i Lobbyn och enligt hotellets skoputsare så gjorde de bara det ifall det fanns någon på hotellet som de bevakade.

På söndagen meddelade jag efter frukost att jag hade för avsikt att checka ut och flytta till Westin hotell i Dhaka. Hotelmanagern bad återigen om ursäkt för obehaget med poliserna men som han sade var det inget han kunde göra åt det-jag sade att anledningen till flytten var en billigare deal på Westin, istället för 120 USD per natt så skulle jag bara betala 89 USD per natt där.

Packade ihop mina prylar och noterade när jag kom ner att en av de uniformerade poliserna gick bort ifrån front desken-jag betalade mina små räkningar och hotellmanagern erbjöd mig att använda hotellets limo-helt gratis dessutom-för transporten till Westin. Jag tackade nej och det kan ju verka idi*tiskt men jag sade att jag hellre tar en "moto" dit på egen hand.

Hade jag tagit limon hade min plan spruckit.

Skickade ut bellboyen att flagga in en "Moto" och bad honom deala ett fast pris till Westin hotell. Det skulle kosta 900 Takka som den lokala valutan heter. Ok, kör på. När jag åkte iväg från hotellet såg jag hur polisen frågade bellboyen-garanterat frågade han vart jag skulle åka och fick garanterat Westin Hotell som svar.

Väl ute i trafiken sade jag till chauffören att köra mig till Pan Pacific hotell istället-först protesterade han då Pan Pacific var en avsevärt kortare sträcka och då skulle han inte få några 900 Takka utan bara 500. Jag sade att han skulle få 900 bara han släppte mig på Pan Pacific och om någon frågade skulle han säga att han släppt mig på Westin hotell. Sagt och gjort.

Pan Pacific var ett trevligt hotell med en full bar-i det här fallet betyder det att de hade både rött och vitt vin på menyn...

Hotellet var trevligt-kan rekommenders-och jag kollade med managern om de här listorna med hotellgäster och nationaliteter som alla hotell måste lämna in till polisen-när lämnades de in? Varje vardag sade han, nu var det söndag så listorna skulle hämtas på måndagen tidigast. Bra tänkte jag, det bör ge mig en viss handlingsfrihet utan polisens vakande öga.

I närheten av Pan Pacific hotell låg ett shoppingcenter som flygbolaget GMG Airlines hade ett kontor på. Jag stegade dit och köpte mig en biljett till staden Jessore påföljande dag, det visade sig att planet gick 07,45 på måndag morgon så det gällde att vara uppe i tid. Kollade med hotell personalen om det var svårt med taxi på morgonen och då sade de att de hade en egen shuttlebuss till flygplatsen. Perfekt!

Såg inte till några poliser på söndagskvällen-de satt förmodligen och väntade på att jag skulle dyka upp borta vid Westin hotell. Planen verkade fungera.

Iväg på måndag morgonen tidigt till flygplatsen-inrikesflygplatsen ligger bredvid den internationella och är en liten behändig sak. Fotograferade inte utanför byggnaden utan ville undvika att väcka onödig uppmärksamhet så smög jag in vid incheckningen.

Långt ifrån Suvvan hi.tech här

Vet inte hur Dhaka domestic rankas på Skytrax undersökningar men de håller sig själva högt...

Fortfarande var man det enda blekansiktet-inte utan att man längtade till Pattaya där det går 14 faranger på dussinet och det är lätt att smälta in.

Jag har tidigare flugit med Pakistan International Airlines och där vad det bara grova svartmuskiga män som stod för serveringen på planet och jag fruktade att det var på samma vis i gamla Öst-Pakistan som Bangladesh hette innan. Men se då uppenbarade sig dessa två varelser...

Jag insåg då hur mycket man saknade kvinnlig färgring-i ett land där kvinnor sällan lämnar huset blir det ganska enahanda och tröttande-men dessa två kvinnor som jobbade åt GMG Airlines gjorde att man kunde skina upp och inse att det finns vackra kvinnor här också...

Under inbördeskriget 1971 så samlade Pakistans militär upp studenter, intellektuella och politiskt aktiva på en stor arena i Dhaka där de förhördes, torterades och senare avrättades, Ifall det var denna arena som syns på bilden ska jag låta vara osagt. Men Bangladeshs historia är intressant och skrämmande på samma gång.

Man insåg när man flög över landskapet att cykloner har en ödeläggande effekt här, landet är i princip platt och låglänt samt att det finns massor med vatten som kan dränka alla byar och städer i ett nafs.

GMG Airlines bjöd på frukost, en sorts bulle med en märklig fyllning i och en "ACME" juice förpackning. För mig är ACMEför alltid förknippat med Gråben & Hjulben-den tecknade serien alltså. ACME var företaget som Gråben alltid köpte sina fällor ifrån. De som alltid slog tillbaka mot honom. Har för mig att ACME har sitt huvudj´kontor i Bangkok på Petchburi road, har åkt förbi skylten där ett par gånger... Juicen på planet exploderade inte i ansikten på mig-som tur var.

Duns, nu landade vi i Jessore som ligger i distriktet Kuhlna och resan på Gopalganj skulkle fortsätta härifrån.

Har själv flugit med Pakistan airlines och det var inga grova svartmuskiga män som serverade utan som på andra flygbolag 80% tjejer 20% unga killar.Pakistan airlines är ju det flygbolag som skryter med att på vissa flygningar enbart ha kvinnlig crew.Märks att du skriver med den västerlänska journalist andan.

Har själv flugit med Pakistan airlines och det var inga grova svartmuskiga män som serverade utan som på andra flygbolag 80% tjejer 20% unga killar.Pakistan airlines är ju det flygbolag som skryter med att på vissa flygningar enbart ha kvinnlig crew.Märks att du skriver med den västerlänska journalist andan.

Märks att du hittar felaktigheter i en av årets bästa reseskildringar (om du ens har har rätt) skulle va kul att höra din resa utan västerländsk påverkan

En av tidernas absolut bästa trådar.

En av tidernas absolut bästa trådar.

Absolut mkt bra och spännande

Har själv flugit med Pakistan airlines och det var inga grova svartmuskiga män som serverade utan som på andra flygbolag 80% tjejer 20% unga killar.Pakistan airlines är ju det flygbolag som skryter med att på vissa flygningar enbart ha kvinnlig crew.Märks att du skriver med den västerlänska journalist andan.

Nu är ju mina erfarenheter från PIA snart 20 år gamla och från en inrikesflygning mellan Lahore och Islamabad och då var det bara män i besättningen-jag har inte haft anledning att flyga med PIA sedan dess men det är ju kul att de numera även har kvinnor i besättningen.

Min första Thailandsresa, 1987, begicks med PIA!

Nog var det kvinnliga flygvärdinnor.

Det var en riktig mardrömsresa som jag aldrig vill göra om, saker lossnade från planet, bromsarna låste sig...

Min och polarns hemresor hade dom sjabblat bort ur datorn och bokat hem oss från Manila!

PIA får vara utan mina pengar i fortsättningen!

Åkte CPH-Frankfurt-Aten-Karachi (12tim)-Bkk(+ tåg Uppsala-Cph)

Startade sön kväll 21.00

Framme tis morgon 04.00

Mvh

AMJA

Väldigt intressant berättelse!

Visst var det den här liraren som köpte sina "verktyg" från ACME, märkligt att din juicebox inte exploderade...

http://en.wikipedia.le_E_Coyote.gif

Väldigt intressant berättelse!

Visst var det den här liraren som köpte sina "verktyg" från ACME, märkligt att din juicebox inte exploderade...

http://en.wikipedia.le_E_Coyote.gif

Juiceboxen exploderade inte men "Fresh From Nature" känns lite tveksamt då den smakade så där kemiskt som många juicer i Asien gör. ACME lär komma från Grekiskans som betyder ungefär "Det bästa"

Kommer ett nytt inlägg under kvällen, ha tålamod.

På plats vid flygplatsen i Jessore gällde det nu att hitta en bil som skulle köra mig till Kuhlna en hyfsat stor stad som gränsade till provinsen där Gopalganj ligger-där skulle jag övernatta var det tänkt. Efter lite prutande på flygplatsen kom jag undan med 25 dollar för 3 timmars färd i en rostig Toyota över Bangladesh´s landsbygd. Väl framme så visade det sig att det hotell jag fått rekommenderat var fullbelagt. Fan, jag skulle bokat...

Men en cykloförare visste ett annat hotell som hade lediga rum-märkligt va? Iväg dit och efter att ha inspekterat rummet och prutat från 55 USD ner till 30 USD per natt så slog jag till.

Nu var det dags för min plan att träda i kraft, polisen var nu ovetande om vart jag befann mig. Byter man rum varannan natt så hinner inte hotellistorna ikapp sen fick jag en inside tips från ambassaden. Polisdistrikten i Bangladesh är väldigt revirinriktade så oddsen för att polisen i Kuhlna skulle lyfta ett finger för att hjälpa polisen i Gopalganj var mycket låga-särskilt som de trodde jag var kvar i Dhaka eller möjligtvis i Jessore om de granskade passagerarlistorna från GMG Airlines

Jag "hyrde" lite typiska kläder av en kille på hotellet för att kunna smälta in och när klockan ringde 06,00 klädde jag i mig dessa och gick till busstationen för att ta bussen till Gopalganj.

Inte precis rusningstrafik ännu...

Bussresan gick finfint, jag fick en plats inne i bussen som stannade strax utanför domstolen i Gopalganj där Joy Rahmans advokatassistent mötte mig och smög in mig i domstolen bakvägen. Förste man på plats!

Häktningen var en snabbt expedierad affär och polisen var mycket förvånad över att jag var på plats-hur fasen hade jag kommit dit? Nåväl, när det hela var överstökat så möttes jag, advokaten och Rentu Rahman i ett förhörsrum på domstolen för att diskutera vidare om fallet. Den lokala polisen i Bangladesh har inte tillträde till domstolarna så väl på plats var jag ganska säker. Advokaten hade en hel del assistenter. som hjälpte till-en av dem smög mig ut bakvägen och igenom en gård och en diversehandel in i en bil som snabbt körde mig tillbaka till Kuhlna.

Joy Rahmans advokat-som jag just nu inte kommer ihåg namnet på.

Planen lyckades och jag var snabbt tillbaka i Khulna.i Gopalganjs granndistrikt-där jag bytte hotell och höll mig inomhus resten av dagen. men jag pratade med Joy rahmans advokat under kvällen och polischefen i Gopalganj var tydligen inte alls glad för att jag lyckades ta mig till domstolen utan att bli stoppad.

Imorgon var det dags att lämna Bangladesh via Kuhlna, Jessore och Dhaka med slutmål Bangkok. Fast flera hinder återstod...

Cliffhager igen!!!!!

Hur ska vi klara spänningen

Cliffhager igen!!!!!

Hur ska vi klara spänningen

Ja, nu blir det snart minuskarma för inhuman behandling av forummedlem.

/Siamkap

Ha tålamod, jag letar efter lite bilder som borde ligga i mappen men inte gör det-vete fan var de har blivit av?

Men det blir bara en eller två delar till i denna reseberättelse.

Det visade sig att hotellet i Kuhlna kunde skjutsa mig till GMG Airlines kontor i staden där det gick en minibus-gratis- till flygplatsen i Jessore. Men jag fick ju upp vid 5 tiden på morgonen...

Men det är uppfriskande att komma upp tidigt på morgonen i ett land och i en stad utan tunga industrier och så värst mycket trafik, luften är klar och skön att inandas-inte som Dhaka eller för den delen Bangkok.

Bussen satte av och jag lyckades öppna fönstret lite så att jag fick lite bilder av landsbygden som rusade förbi utanför.

Ett gäng unga grabbar på väg någonstans i morgonsolen

En stadion för circket sades det till mig?

Indiska Tata dominerar lastbilsmarknaden i Bangladesh

Har man 160 miljoner invånare på en yta stor som Götaland så är det ofta brist på mat-därav köerna för att få ut sin dagliga risranson av staten

En massa järnvägar finns det-för säkerhets skulle i olika spårvidder så att man måste byta tåg här och var. Snabbtåg är ett okänt begrepp...

Bangladesh svar på Thailands Songthaew-en flakmoppe!

Alla generationer får plats

En trafikolycka?

Byskvallret är redan igång.

Man undrar ju lite ifall föraren har gjort en "Thailand" och sprungit därifrån för att gömma sig?

Damen här verkar skita i vilket-hon är på väg för att hämta ris eller något?

Det enda industriaktiga jag såg på landsbygden var ett par tegelbruk.

Handgjort tegel är dyrt idag-synd att de som arbetar här förmodligen inte tjänar något på den exklusiviteten.

Tyvärr så saknar jag lite bilder nu men berättar ändå färdigt vad som hände på min väg ut ur Bangladesh.

Vi kom fram till Jessore och checkade in på GMG Airlines flighten, ännu lite ACME juice på planet och en macka med en annan märklig fyllning i avnjöts under de 45 minuterna som flygningen tog innan vi åter var vid Dhaka inrikesterminal. Jag fotnavdrade de 300 meterna till utrikesterminalen.

När man ska in genom dörrarna Dhaka international måste man visa upp sitt pass-sagt och gjort men just när jag fått tillbaka det så hörde jag polisen bakom disken slänga sig på walkie-talkien och säga något på bengali, jag tror att jag uppfattade Sweden eller Swedish?

Mycket riktigt for det upp en polis från en bänk längre fram-han hade ett mycket säreget utseende så man lade märke till honom. Nåväl, jag visste ju inte om han följde efter mig eller någon annan i detta läget eller bara drev rundor där i största allmänhet. Mitt första ärende var att se till att få plats på Thai Airways flighten som skulle lämna 13,30 från Dhaka, klockan var runt 10 på förmiddagen och efter att han konsulterat en informationstavla så visade det sig att Thai Airways kontoret låg 3 våningar upp.

Jag tog hissen upp och så gjorde även "min" polisman. Flygbolagskontoren låg efter en sådan här loftgång och han följde mig på en 20-30 meters avstånd. In på kontoret och få bokat en plats, det blev plats 1C-jag hade ju en businessbiljett-men incheckningen skulle inte starta förrän vid 11 tiden. En timme att slå ihjäl alltså.

När jag lämnade kontoret så stod polisen strax utanför, han följde med in i hissen och då jag var lite nödig så bestämde jag mig för att uppsöka toaletten.

Med flit så tryckte jag på fel våning och hamnade i ankomsthallen på bottenplan-polisen var med och följde mig bort till toaletten där han väntade utanför och när jag var färdig så följde han efter mig in i hissen för att åka en våning upp till avgångshallen. Jag satte mig och väntade utanför incheckningsdiskarna och ett par rader bakom satte sig polismannen.

Tycket det var märkligt att de valde en polisman med så pass säreget utseende att övervaka mig och att man inte bytte av varandra efterhand för poliser fanns det ju gott om?

Vid 11 så öppnade incheckningen-men för att komma fram till den var det först visitering av både resenärer och bagage-omständligt men det var lika för alla verkade det som.

Fick mitt boardingkort och slog en lov i tax-free hallen men där fanns inte mycket att köpa så jag fortsatte upp för rulltrapporna till Thai Airways Lounge-fortfarande med polisen efter mig. När jag gick in till loungen så ställde han sig vid rulltrappan så att han kunde bevaka dörren in och ut ur loungen.

Jag försökte övertalat tjejen i loungen att gå ut och servera polisen lite te då han måste blivit trött av att följa efter mig i snart 2,5 timmar men hon vågade/ville inte. Funderade ett tag på att gå ut och servera honom det själv men tänkte att det kanske hade varit att leka med elden för mycket?

Det blev dags för avgång och jag gick iväg till gaten-polisen följde efter-vid gaten var det ny säkerhetskontroll och helt plötsligt dök det upp en polisofficer som ville att jag skulle följa med bort till ett förhörsrum--vafaaann...

Började bli lite kokt nu, klockan var 13,15 och planet skulle lämna 13,30 enligt tidtabell, jag hade verkligen inte tid med mer sådant här tjafs.

Han tittade igenom mitt notisblock-de telefonnummer jag tidigare skrivit upp hade jag lyckligtvis fört över på datorn kvällen innan men de försökte utröna vilka nummer där stod ändå. De försökte starta datorn men batterierna var slut vilket jag påpekade var på grund av att jag inte hade någon adapter som passade-annars hade jag gärna startat datorn åt dem övertygad om att de inte kunde läsa svenska och framförallt inte hitta filen där uppgifterna fanns. Ett par poliser med medaljer till konfererade i rummet nu-det var avgångstid för flighten och ville de hålla mig kvar så var de tvungna att plocka ut mitt bagage.

Jag sade också att jag önskade att kontakta de svenska ambassaden omgående ifall de tänkte hålla mig kvar och så "namedroppade" jag ett antal personer som jag visste har inflytande i Bangladesh plus min kontakt på ambassaden och ambassadören-sträckte till och med över visitkortet jag fått från tredjesekreteraren på ambassaden och bad polisen som verkade vara bas där ringa upp honom omgående eller låta mig åka.

De bestämde sig för att släppa mig-13,50 kom jag in på planet-alla andra satt på plats sedan länge och strax efter så lättade vi från Dhaka mot Bangkok.

När jag sedan satt i taxin i eftermiddagskön ner från motorvägen mot Sukhumvit och min lägenhet på Soi 11 så slogs jag av tystnaden-minst lika många bilar och minst lika långa köer som i Dhaka men inte en jävel som tutade...