Avdelningen nostalgi!

Tja Broskan!

Intressant tråd den här.

Är du i Flapplandet eller i Thailand nu?

Åker till Thailand om 2 veckor.

Har du Rune i släptåg månne?

MVH

Raggarn

Åkte med Aeroflot 1 gång och det var sommaren 1990.Var ju en upplevelse i sig så här i efterhand men vilka helvetesresor det egentligen var 

Trippen gick Köpenhamn-Moskva-Tasjkent-Dehli-Bangkok och hem åkte vi från Singapore.

Väntan på Moskvas flygplats var inte direkt en höjdare men det ingick en middagskupong i priset.Middagen bestod av den mest osmakliga tunga + tillbehör som gick att uppbringa, totalt oätbart.I taxfreen jagade vi sprit men det var slut på allt drickbart förutom Baileys... har aldrig vare sig innan eller efter berusat mig på Baileys 

Minnet av Tasjkent mitt i natten är värme,betongbunker, militärer och gratis ljummen läskeblask.Minnet av Dehli är bara att det fanns massa typer där med lustigt utseende 

Rökigt som fasen var det på planet men en lite positiv grej var att flera stolsryggar var knäckta så man kunde änna åka lite biz-style halvliggandes.

Här ett par bilder fotat direkt ur albumet 

Ombordstigning i Singapore

Tjena just nu är jag i Norge och jobbar.

Vi var nere i mars april i Thai/Filippinerna

Rune var också med såklart

Ha det bra där nere

//Broskan

Tack Broskan!

Vi ska nog ha det bra ska Du se.

Jag ser fram emot lite gamla foton från Dig och alla andra på denna fina tråd.

Hälsa gubbarna

Raggarn

Lamai64!!

Har du fler bilder på gulliga ryska aeoroflotflygvärdinnor så bara in med dem.

Den enda fördelen med flottan för övrigt.

Har åkt ca 12 vändor med detta ärorika bolag och känner igen Lamais beskrivning mycket väl.

BTT

he he Lamai64 skoj att höra att även du har åkt en sån skräckresa.

Men det har du ju kompenserat med lite lyxflyg på senare år.

Jag gillar din rapport från nya Airbus 380 den var häftig.

När jag kollar på dräkterna som Singapore damerna har så är

det väl liknande dräkter än idag.

Jag lägger in dina bilder här Lamai64

1990

2008

//Broskan

Såvitt jag kommer ihåg så var det samma dräkter redan '81 .

http://en.wikipedia./Singapore_Girl 

Quote

Nja hon har inte bot här? men vart o träffat sin son som nu är 17år någon gång.

Sten har berättat att efter några år så blev det problem med tjejen.Så han funderade hur han skulle

sticka med pojken( Han ansåg att modern inte skulle kunna ta hand om grabben som var tre år då)

Dom hade en murad grill på tomten där en tegelsten var lös där började han gömma pengar i en plastpåse för å ha om när han inte kunde stanna mer.Så efter en sex sju månader hade han bestämt sej

för å dra.O en dag när han skulle titta hur mycket han hade så hade småmyrror ätit upp nästan alt Men han tog med sej flisorna till banken o tro det eller ej han fick tillbaka sedlarna tydligen var

det inte ovanligt.Sen drog han o grabben till bkk o pataya för att sen åka till svedala o börja på ny kula   

Broskan,

Ja, du är rätt på det. Brorsan bor i norrköping, tillsammans med en thaitjej. han är invalid, men kör bil och klarar sig skapligt. Bra blir han ju aldrig, tyvärr.

Gamla oldtimers, vilket ställe, tur att vi fick det sålt, annars hade man supit ihjäl sig.

Ok, då vet jag när du kommer, det ska bli kul att ses. Vi har hus söder om Buri ram, du håller väl till utanför Korat nånstans om jag inte tar fel? Vår dotter går fortfarande i skolan, så vi är mesta tiden i Pattis, och du kanske kommer hit först?

Möljis

Lite nyare nostalgi, denna vyn får man aldrig se igen

Lite nyare nostalgi, denna vyn får man aldrig se igen

Ja nu börjar den där gamla Walking street-vyn att kännas nostalgisk på riktigt.

Själv fick jag nyss ett infall att titta på lite äldre inscannade diabilder och nostalgikänslan över tiden när jag och frugan reste runt i landet ensamna utan barn dök upp. Då var det ryggsäck och allmänna färdmedel som gällde och här är ett par bilder just från det sista året innan frugan sedan blev gravid och livet tog en lite ny vändning.

Det var i alla fall vintern -04/05, på vilken sida nyåret kommer jag inte ihåg och vi hade anlänt till White sand, Koh Chang där det var fullsmockat på alla prisvärda hotell. Och inte bara de prisvärda, alla hotell vi frågade på var fulla men till slut hittade vi ett i ändan av stranden som hade ett rum ledigt för en natt. Taget!

Kostade 2600 bath/natt har jag för mig vilket väl egentligen var lite för mycket för vår budget men riktigt mysigt med helträinredning.

Morgonen efter snabbade vi oss ut för att haffa ett rum med längre kontrakt samt billigare hyra under den tid på morgon då backpackers checkar ut i massor och inga nya ännu hunnit anlända. Gick som vanligt bra och nästa steg blev moppehyra och lite utflyktsmål.

Som sagt, nostalgi, nostalgi. nuförtiden innehåller resorna två småbarn vilket ger en lite annorlunda karaktär på innehållet.

Det måste ha varit på någon sida av månadsskiftet maj/juni 1997, jag var på en ensamresa till Bali, Indonesien i dryga två månader och hade tagit mig till den lilla fiskebyn Candi dasa på sydöstra delen av ön.

På den lilla vågpinade och nästan folktomma stranden i byn satt jag en eftermiddag på en sarong och läste ur någon medhavd bok när en blond liten flicka sprang fram och nyfiket tittade på vad jag gjorde. Jag sa -Hi, och några ord till på engelska men flickan svarade inte utan sprang stumt iväg och hämtade en bok från sin mammas strandbag en bit bort och kom tillbaka till mig och höll fram den... fortfarande helt stum.

Jag tittade på bokens framsida och insåg snabbt att den var skriven på svenska och sa istället -Hej och några svenska ord till den nu uppenbart förvånade lilla flickan.

På den här tiden var det inte många svenskar på så avlägsna resmål som Bali och den lilla flickan var också den första svensk jag träffat trots att jag redan varit någon/några veckor på ön. Så jag förstår att flickan, som det visade sig hade varit där över en månad redan, blev förvånad över att bli tilltalad på ett språk hon faktiskt förstod.

Hon hade nog inte heller träffat på några svenskar annat än hennes mamma de senaste veckorna.

Efter de inledande orden parkerade flickan genast på min filt med alla sina snäckor och stenar och pratade på om allt mellan himmel och jord som rör sig i en sexårings huvud. Jag gick iväg och pratade med flickans mamma som visade sig vara en frånskild kvinna från Stockholm som sparat i många år för att kunna göra "drömresan"  med dottern just den här sommaren innan flickan började skolan.

Flickan, som tydligt visade att hon saknade en pappa, kunde inte få nog av att vara hos mig. Så fort jag gick i vattnet så sprang hon med och klängde och höll fast mig om halsen ända tills jag behagade gå upp igen och efteråt satt hon med mig på filten och babblade och lekte. Mamman fick vara helt ifred med sin bok och fick knappt med sig flickan när de skulle gå.

Blev förstås kompis med mamman och några dgr i rad så åt vi både frukost och middagar ihop... till lill-flickans förtjusning.

Tankarna som slog mig då var hur mycket en fadersgestalt egentligen betyder för ett barn och hur barn utan en närvarande pappa faktiskt lider en brist. Brukar tänka på det nu ibland när jag själv har en sexåring och en fyraåring. Man är nog viktigare i deras liv än man egentligen förstår och det gäller att ta tillvara på den tid man har med dem.

Vad gäller den lilla sexåringen från Bali så bör hon väl vara 22 år och fullvuxen  idag. Skulle ha varit väldigt roligt att veta vad det blev av henne till slut.

Kanske jag har någon gammal anteckning med mammans namn i någon låda någonstans? Skulle man hitta ett namn går det ju alltid att ta till vännen google och se vad man hittar. Får nog söka lite bland gamla anteckningar tror jag, i minnet finns dessvärre inte några namn bevarade.

Som tur är har jag ju i allafall några foton... utan de gamla bilderna hade nog risken varit överhängande att jag vid det här laget glömt bort både Candi dasa, den lilla flickan och hennes mamma.

Ensamresan till Bali sommaren 1997 är dock ännu ett levande nostalgiskt, gammalt minne med mycket innehåll. Passar bra i den här gamla tråden.
Så här tog jag mig ut på den tiden.

1997 besökte jag Koh Samui för första gången och efter det blev det ett par, tre år med flitiga och mycket trevliga besök på ön. 
Fast när jag vid ett av besöken drabbades av myggbett stora som femkronor (allergisk reaktion) på just Koh Samui och ingen annanstans i landet, så lessnade jag på stället och slutade åka dit.

Dock blev det ett återbesök på några dagar år 2004 eftersom kompis Erkki, som vi reste runt med ett tag, ville dit en sväng. Kommer ihåg hur jag tyckte att utvecklingen hade exploderat på de korta 3 år jag inte varit på ön och det var knappt så man kände igen sig längre. Och med tanke på det så funderar man ju lite på hur intrycket skulle bli om man kom dit nu, ytterligare 9 år senare? Har lite svårt att bestämma mig för om det är dags att se ön igen eller om man hellre bör låta bli för att inte bli besviken.
 

Hursomhelst så hittade jag häromdagen en gammal bild på mig själv, frugan och en annan tjej från just det Samuibesöket 2004. Bilden togs av en forummedlem som vi umgicks med på plats, men som jag inte tror deltar här längre?

Tusan vad smärt man var på den tiden, sen dess är jag tyvärr runt 10-15 kg plus.

Jag tog sedan i min tur en bild av fotografen av mej. Han blundade dock när jag tryckte av och eftersom det här utspelade sig under den tid då jag ännu fotade med vanlig film så upptäcktes det förstås inte förrän det var försent att ta om bilden.

Idag kan man ju korrigera fotomissar tämligen omgående och tiden med filmrullar känner jag mig inte ett dugg nostalgisk över. Det gör jag däremot över Koh Samui i slutet av nittiotalet.

Ja nu börjar den där gamla Walking street-vyn att kännas nostalgisk på riktigt.

Själv fick jag nyss ett infall att titta på lite äldre inscannade diabilder och nostalgikänslan över tiden när jag och frugan reste runt i landet ensamna utan barn dök upp. Då var det ryggsäck och allmänna färdmedel som gällde och här är ett par bilder just från det sista året innan frugan sedan blev gravid och livet tog en lite ny vändning.

Det var i alla fall vintern -04/05, på vilken sida nyåret kommer jag inte ihåg och vi hade anlänt till White sand, Koh Chang där det var fullsmockat på alla prisvärda hotell. Och inte bara de prisvärda, alla hotell vi frågade på var fulla men till slut hittade vi ett i ändan av stranden som hade ett rum ledigt för en natt. Taget!

Kostade 2600 bath/natt har jag för mig vilket väl egentligen var lite för mycket för vår budget men riktigt mysigt med helträinredning.

Morgonen efter snabbade vi oss ut för att haffa ett rum med längre kontrakt samt billigare hyra under den tid på morgon då backpackers checkar ut i massor och inga nya ännu hunnit anlända. Gick som vanligt bra och nästa steg blev moppehyra och lite utflyktsmål.

Som sagt, nostalgi, nostalgi. nuförtiden innehåller resorna två småbarn vilket ger en lite annorlunda karaktär på innehållet.

Grymt sköna bilder..