Quote
senaste 10 aren och om min fru verkligen ar thailandska. Visst har jag val hort en och annan tupp, hund och MC men
annars tycker jag det ar valdigt tyst har och att alla har omkring ar valdigt omtanksamma om att inte stora andra med
oljud. Sjalvklart ar det mycket ljud i en storstad som Bangkok men inte mer an i manga andra asiatiska metropoler som
Shanghai, Mumbai eller Jakarta.
Jag tycker overlag att manga inlagg framstaller Thailand och thailandare som valdigt annorlunda Sverige och svenskar
och sa upplever inte jag det, kanske varit har sa lange att det konstiga blivit normalt
Kanske delvis ocksa beror pa
att jag bor i Centrala Thailand, ganska nara Bangkok, och manga andra pa forumet har sin "hemby" i Isaan. Fler gamla
traditioner och tankesatt lever formodligen kvar i Isaan. Jag tror dock att det finns en del medlemmar pa forumet som
garna vill se "konstigheter" som inte ar sa konstiga for att behalla bilden av Thailand som nagot valdigt exotiskt och
annorlunda. Nar det inte ar annorlunda langre sa forvinner ju onekligen en del av charmen.
Självklart beror det på vad man jämför med, Jakarta, Shanghai eller svenska Lappland.
Och åtminstone jag jämför ljudnivån med Lappland och inte någon asiatisk storstad. ![]()
Jag upplever dock inte Bangkoks storstadsljud eller landsbygdens tuppar och knattrande mopeder som något större problem personligen, bara annorlunda mot det jag är van hemifrån norra Sverige.
Den absolut tystaste omgivning jag vet är en stilla norrländsk skog i vinterskrud. Finns inte ens en fågel som kvittrar och snön på träden och marken dämpar effektivt alla ljud man själv genererar. En vinterdag i skogen är så tyst att man nästan hör sina egna hjärtslag. Och många blir faktiskt lika knäpp utav den tystnaden som en del blir utav larmet i storstan. Fast inte jag.
Innan jag började vistas i Thailand på vintrarna så brukade jag årligen tillbringa minst en januarivecka helt ensam i någon skogskoja långt ute i vildmarken. Och då kunde man verkligen snacka om tystnad folk kan bli knäppa av. De enda ljud man hörde under en hel vecka var vinterkylans knäppande i kojans gråa timmerväggar och spraket från elden i den öppna spisen.
Här en gammal bild av mig en vinterdag i Lappland samt en av den sprakande kojhärden. Och jag kan väl säga att efter att 11-12 år i rad ha tillbringat midvintern i Thailand så är det inte utan att jag längtar efter en januarimånad i Sverige.


För övrigt så har jag tillbringat ett par, tre nätter i en by i just din provins Chachoengsao en gång och vad gäller skillnaderna mot en by i Isaan så kan jag nog inte ens med bästa vilja påstå att den var särskilt stor i något enda avseende. Och det samma gäller dom byar i norra och södra Thailand jag besökt samt övernattat i. I våra västerländska ögon är den mesta landsbygden i Thailand "same same" och det enda jag egentligen tycker skiljer är väl landskapsbilden och grödorna dom odlar. Människor, beteenden, byggnader och folkliv tycker jag är väldigt lika över hela landet.
Min fru har förresten ett par fastrar med familjer som bor i din provins Chachoengsao, något som gjort att min fru bott där under ett par skollov i unga år med tillhörande jobb. Men dom har jag tyvärr ännu aldrig haft tillfälle att hälsa på på plats.