Är Thailändare oberörda av oljud?

För ett gäng veckor sen kom tjejen hem, kliver ut på balkongen där jag sitter och röker, och kollar lite frågande på mig.

När hon tittar frågande på mig så vet jag att jag har gjort något fel.

Det tar mig typ en hundradels sekund att bli nervös, medans hjärnan jobbar i 280 med alla hästar för att komma på vad i helsicke jag lyckats med nu'rå.

-Vad är det, älskling? frågar jag.

Hennes blick förändras från frågandes till dumförklarandes;

-Känner du dig ensam?

Nu vet jag vart hennes frågandes blick tog vägen. Den sköt mig, slet ur det oskyldiga i mitt ansikte och satte sig i mina ögon. Jag hajade ingenting.

-Nä...?

Hon går in och jag följer efter. Naturligtvis följer jag efter... Man lär sig aldrig. Hur många krig man än förlorar så lär man sig inte...

Notera att jag fimpade först. Röklukt i lägenheten och jag är två vader kortare.

Jag gillar att ha vader, så någonting har jag ju i alla fall lärt mig.

Hon går in i sovrummet och stänger av TVn som spelar thai-karaeko på hög volym, Mike Piromporn. Min favorit efter Maneemukda.

Sedan fortsätter hon ut till vardagsrummet och stänger av TVn där. Förmodligen någon film, men minns inte vilken. Kan ha varit... *Funderar*

Ok, glöm det nu, det hör inte till poängen. Men volymen var hög även där. Jag börjar ana en poäng, men jag biter ihop.

Sedan vänder hon sig mot mig och nu har blicken återigen bytts ut. Mer dominant blick liksom. Shit va' jag hatar när hennes blickar menar något. Verkligen menar något.

-Räcker det inte med musiken från datorn?

Ahaaaa. Hon tänker så...

På datorn så varvas Bob Marleys klassikers. Vad göra? Spela kall, rycka på axlarna och gå ut på balkongen igen?

Nix. Jag lägger armarna om henne, ger henne mitt smörigaste leende (tänk mes med rådjursögon) och en ömhetens puss på kinden, följt av;

-Har du haft det bra idag, älskling?

Hon spelar fortfarandet på den dominanta blicken, men nu lägger hon till en effekt; höjda ögonbryn.

Tänk hur en kvinnas ynka ögonbryn kan göra så mycket. Dom kan vinna krig.

Jag kontrar med det enda ess jag har;

-Jag har saknat dig hela dagen.

Nu är jag i hennes handflator. Hon kan typ krossa mig när hon vill

Då ler hon tillbaka, klappar mig på kinden och frågar;

-Du är hungrig, va?

Jag nickar och Bob Marley får fylla lägenhetens alla tomrum medans vi går till köket.

Jag sborde ha spelat Maneemukda.

Män kan också.  

Ja dom hör inte oljudet då dom är vana, titta bara på när dom är ett gäng tjejer över ett glas vin i köket hemma i sverige.

Då hör man kacklet, grannar hör det till och med grannhuset.

Jo som sagt dom är oskänsliga med oljud, och förstår inte när man säger till dom att lugna ner sig i köket då jag försöker att titta på TV.

Då kommer nästa oljud när dom har fått lite mer vin i sig, då får man maka sig till sovrummet för att kolla på TV för nu skall dom sjunga karaoke.

Man står väl ut i några timmar sedan blir det att sätta stop innan man får nån varning från hyresvärden.

Mvh

Nerike

För ett gäng veckor sen kom tjejen hem, kliver ut på balkongen där jag sitter och röker, och kollar lite frågande på mig.

När hon tittar frågande på mig så vet jag att jag har gjort något fel.

Det tar mig typ en hundradels sekund att bli nervös, medans hjärnan jobbar i 280 med alla hästar för att komma på vad i helsicke jag lyckats med nu'rå.

-Vad är det, älskling? frågar jag.

Hennes blick förändras från frågandes till dumförklarandes;

-Känner du dig ensam?

Nu vet jag vart hennes frågandes blick tog vägen. Den sköt mig, slet ur det oskyldiga i mitt ansikte och satte sig i mina ögon. Jag hajade ingenting.

-Nä...?

Hon går in och jag följer efter. Naturligtvis följer jag efter... Man lär sig aldrig. Hur många krig man än förlorar så lär man sig inte...

Notera att jag fimpade först. Röklukt i lägenheten och jag är två vader kortare.

Jag gillar att ha vader, så någonting har jag ju i alla fall lärt mig.

Hon går in i sovrummet och stänger av TVn som spelar thai-karaeko på hög volym, Mike Piromporn. Min favorit efter Maneemukda.

Sedan fortsätter hon ut till vardagsrummet och stänger av TVn där. Förmodligen någon film, men minns inte vilken. Kan ha varit... *Funderar*

Ok, glöm det nu, det hör inte till poängen. Men volymen var hög även där. Jag börjar ana en poäng, men jag biter ihop.

Sedan vänder hon sig mot mig och nu har blicken återigen bytts ut. Mer dominant blick liksom. Shit va' jag hatar när hennes blickar menar något. Verkligen menar något.

-Räcker det inte med musiken från datorn?

Ahaaaa. Hon tänker så...

På datorn så varvas Bob Marleys klassikers. Vad göra? Spela kall, rycka på axlarna och gå ut på balkongen igen?

Nix. Jag lägger armarna om henne, ger henne mitt smörigaste leende (tänk mes med rådjursögon) och en ömhetens puss på kinden, följt av;

-Har du haft det bra idag, älskling?

Hon spelar fortfarandet på den dominanta blicken, men nu lägger hon till en effekt; höjda ögonbryn.

Tänk hur en kvinnas ynka ögonbryn kan göra så mycket. Dom kan vinna krig.

Jag kontrar med det enda ess jag har;

-Jag har saknat dig hela dagen.

Nu är jag i hennes handflator. Hon kan typ krossa mig när hon vill

Då ler hon tillbaka, klappar mig på kinden och frågar;

-Du är hungrig, va?

Jag nickar och Bob Marley får fylla lägenhetens alla tomrum medans vi går till köket.

Jag sborde ha spelat Maneemukda.

Män kan också.  

Vilken målande berättelse!    10 poäng på 10-gradig skala och +-karma

Ljudvolym, hänsyn eller kort sladd?

Grannarna i byn har som många andra sitt "kök" bakom huset i en liten tillbyggnad. För nåt år sedan inköptes en ny radio, typ liten bergsprängare, som spelar Thaimusik dygnet runt (nästan), självklart står den i rummet inne i huset så när det skall lagas mat, tvättas eller så, vad händer, volymen på topp! Tro inte att den sänks när dom går in, nej då höjer man rösten istället. I fjol fick dom en baby, tror Ni ljudvolymen sjönk? Nej då! Detta faktum kan nog förklara Thailändarnas "dövhet" till oljud när en nyfödd utsätts för det från allra första stund.

Oväsen tycks bekomma Thai rätt lite.

Min teori är att de är vana vid oljud eller höga ljud helt enkelt.

När vi köpte vårt "Townhouse" i Bkk, som ligger rätt nära Don muang-flygplatsen, så var flygplatsen fortfarande i fullt bruk (men den nya skulle strax öppna).

Vartannat plan som lyfte drog rätt över vårt kvarter (alla som svängde vänster efter starten), och det väsnades ordentligt, kändes som jordbävning när jumbojetarna drog över oss på fullgas.

Dagen då Suvarnaphumi (eller hur det nu stavas, uttalas iaf Suvvanapoom) öppnade för fullt, gick alla i detta området omkring och njöt av tystnaden, det är en fantastisk skillnad!

Verkar som 99% av de flyg som startar från Don muang idag, svänger höger efter starten, antagligen för att inte hamna för nära flygen på den nya flygplatsen, så här är det lungt och skönt nu!

Kan tilläggas att de som byggt nära den nya flygplatsen blev bestörta av allt bullrande, bland annat ett stort universitet som ligger där ute, och började protestera... lite sent påtänkt

Läste också att pengarna som satts åt sidan för bullerdämpande åtgärder vid nya flygplatsen, försvann, ingen kan bevisa vart, men jag antar att Taksins vänner i byggbranschen skodde sig lite extra...

Tjena Jive,

Hansynstagande (slarvigt oversatt krengjai) ar en ganska central del i de flesta thailandares beteende. Givetvis kan det

ibland krocka med det annu mer centrala "sanuk & sabai" 

Hej!

Kul att höra att de flesta drabbas av samma plåga som jag. Jag har dessutom sömnsvårigheter vanligvis här hemma. Dessa förvärras förstås i Thailand och allt oljud blir ännu jobbigare. Oljudet på den tradionella landsbygden är inte så farligt men nu har många tonåringar skaffat stereoanläggningar och vill att i byn samt i grannbyarna ska få veta det. Och alla ska få veta det fram till kl. 02.00 på morgonen. Sådant tycker jag att man slipper i städerna.

Magrood och jag har dock upptäckt att thailändare inte är helt obekymrade över ljudnivån. Svågern driver musikstudio och har fått flytta flera gånger. Nu håller han på att bygga nytt ute på landet för att äntligen slippa ständigt leta efter nya lokaler i stan. Detta är kanske början på en trend att försöka tysta ner omgivningen även inom andra områden! Vi får hoppas i allt fall på en tystare framtid i Thailand!

Hälsning

Svarten

Längst ner på vår gata ligger en Kareokebar.

Under tiden som vi byggde till och renoverade vårt hem, bland annat pga brandskada, då grannens townhouse brann ner och vårt skadades, så hyrde vi grann-townhouset till kareokebaren.

Det townhouse vi hyrde har varit till salu i 2 år, men ingen vill köpa det, pga baren.

Vi hyrde det i 3 månader, och under den tiden hade baren stängt en kväll...

Lite jobbigt var det, men vi behövde bara flytta 30 meter, under renoveringen, så det fick gå.

Om nån av er har släkt som vill bo i ett bra område, med närhet till mycket som Thai uppskattar och som inte bryr sig om oväsen, så har jag ett tips på ett billigt boende!

Thai bryr sig inte om oväsen... trams, de har inget val , antagligen för att de är konflikträdda, eller inte kan säga ifrån.

Hejsan

När jag och Chon bodde i hennes föräldrarhem i Isaan i början av vårt förhållande så brukade hennes lillasyster öppna musikanläggningen på mycket hög volym så snart hon stigit upp på morgonen och gjorde sig iordning för att gå till skolan.

Första gången det hände så vaknade jag givetvis av detta, i mina öron, oljud och undrade om ohn inte tog hänsyn till att det fanns folk som låg och sov fortfarande..

Men det var ingen alls som förstod min synpunkt så där direkt...och ingen som hade reagerat på detta spelande...

Kanske Thailändare är mer toleranta än oss.

MVH Nonki

Försökte få dom att använda hörselpluttar när dom paddade i carporten jag hade pluttar i örorna men kunde lika väl inte titta på det blev sådant oljud i carporten så det var bara att ta mopeden och fara ut.

Själv sa dom no pobbem och ett leende sen paddade på som inget hade hänt,och på insidan väggen ligger min tjejs barn och sover

P9020460.JPG

Hejsan

Som jag sa.

De kanske är mer toleranta än oss och förutsätter att vi är lika toleranta som dem...

MVH Nonki

Quote

Förlåt Nonki.

Det vär inget riktat mot dig syftade på oljudet som dom inte tänkte på 

Hejsan Plätt

Jag hoppas inte oljudet var riktat till mig...

MVH Nonki

Kul att se dig här Nonki!

Quote

Håller med Nonki, och jag tror det gäller i största allmänhet.

Som svensk stressar man nog upp sig mer än thailändare över diverse orsaker, vilket det finns miljoner exempel på.