Är din partner troende?

Tack, men jag tror att du tillskriver mig och mina funderingar mer "cred" än vad jag förtjänar.

Det du upplever mig "påstå" är bara rätt och slätt vad jag personligen "tror",

vilket mycket väl skulle kunna var missvisande.

I brist på vetskap, så får var och en bli salig på sin tro

Mvh

SN

Ja, det var ju din åsikt som var intressant i frågan, alltså om du personligen utgårifrån att Gud inte finns, vilka dina kommentarer antyder, så blir det ju lite svårt utveckla det hela till en diskussion om varför jag upplever det hela annorlunda. Vilket ju var vad du efterfrågande när jag beskrev min kontant med troende människor som annorlunda än dig.

Jag säger inte att ha den åsikten är fel, bara att det blir ganska begränsade i en diskussion om hur man upplever det annorlunda.

Personligen är jag väl mest agnostiker, jag tror inte på Gud själv, men anser att Gud mycket väl kan existera bara för att jag inte råkar tro. Jag skulle heller aldrig drömma om att jämföra och likställa en persons tro på Gud med ett barns tro på en låtsaskompis. Det är i mina ögon ganska banalt och lite förolämpade.

Dina kommentarer och hur du formulerar dig är ju egentligen ganska kränkade mot troende människor, som om de vore barn i sitt förstående osv. Men jag vill verkligen inte börja bråka om detta, syftet med tråden var inte diskutera Guds existens eller inte.

Så man kan anse det bevisat att Gud finns så länge det inte är bevisat att han inte finns ?

Det orde vara tvärt om tycker jag

Fritz..

Nej, var fick du det ifrån? Som läget är kan man inte bevis att han finns eller inte. På vetenskapliga grunder alltså. Däremot kan man ju överbevisa bibeln på många punkter.

Vilket man ej heller kan med Jultomten.

MVH/BanArne

Ja, det var ju din åsikt som var intressant i frågan, alltså om du personligen utgårifrån att Gud inte finns, vilka dina kommentarer antyder, så blir det ju lite svårt utveckla det hela till en diskussion om varför jag upplever det hela annorlunda. Vilket ju var vad du efterfrågande när jag beskrev min kontant med troende människor som annorlunda än dig.

Jag säger inte att ha den åsikten är fel, bara att det blir ganska begränsade i en diskussion om hur man upplever det annorlunda.

Personligen är jag väl mest agnostiker, jag tror inte på Gud själv, men anser att Gud mycket väl kan existera bara för att jag inte råkar tro. Jag skulle heller aldrig drömma om att jämföra och likställa en persons tro på Gud med ett barns tro på en låtsaskompis. Det är i mina ögon ganska banalt och lite förolämpade.

Dina kommentarer och hur du formulerar dig är ju egentligen ganska kränkade mot troende människor, som om de vore barn i sitt förstående osv. Men jag vill verkligen inte börja bråka om detta syftet med tråden var inte diskutera Guds existens eller inte.

Ämnet borde klara en djupare debatt.

Konstigt att du tolkar min reflekterande argumentation och mitt eget religiösa tvivel som ett försök till att ställa till bråk och i syfte att föringa din och andras tro. Jag säger inte att ni tror fel bara för att jag tror annorlunda.

Vem abonerar på sanningen om den baseras på hörsägen, andrahandsuppgifter och historiska efterkonstruktioner?

Jag är inte ute efter bråk, bara ett nyktert ifågasättande av litterära historier.

Märkligt också att det skulle vara förnedrande för de troende att man som jag gjorde; dvs jämförde den troliga sanningshalten i Bibeln och innehållet i några av Astrid Lindgrens mer kända litterära verk.

I den ena finns det bl.a. flygande änglar med flxande vingar på ryggen, och i den andra boken förekommer en knubbig man i sina bästa år som via en knapp på magen fäller ut en propeller på ryggen. På så vis kan även Karlsson flyga omkring runt hustaken, och där få ett granskande fågelperspektiv på mänskligheten.

Om en åsikt inte tål en nykter granskning, så är den oftast mycket tunn och bräcklig i sitt fundamenta.

För övrigt är barn oftast mycket mer uppriktiga än de vuxna.

Mvh

SN

Hej och tack för kommentaren.

Det brukar stämma att vanmakt och oro tilltar på ålderns höst, vilket då tar sig uttryck i ett ökat religiöst utövande. Dels beror det nog på att man då känner sig sysslolös, förbrukad, åsidosatt, har krämpor i kroppen, ensamhet, känner obehag inför samhällets snabba förändringar mm.

Med en massa ledig tid över till att grubbla över hur livet har utvecklat sig, och när man anar att slutet närmar sig är det nog lätt att man likt ett mörkrädd och ensamt barn "uppfinner" en snäll låtsaskompis som man kan prata med i avskildhet.

Barnets låtsaskompis heter kanske "Kalle" eller "Lena", men den ensamma vuxna mäniskan föredrar kanske att kalla "låtsaskompisen" för Gud, Jesus eller rent av Buddha?

Om nu denna form av terapi kan fungera som en tröst och hjälp för människor, så har jag inget emot religiositet som fenomen.

Men skapar religionen istället mer ångest, så tycker jag att man ska försöka hitta andra och mindre skuldbeläggande samtalskanaler.

Mvh

SN

Verkar som jag blev misstolkad, förmodligen för att jag uttryckte mig otydligt. Skälen du angivit "personligt dåligt samvete eller upplevd vanmakt" menar jag inte behöver exitera, utan att ålder i sig själv ökar religösa aktiviteten. Naturligtvis är skälen du angivit i vissa fall betydelsefulla för att öka religösa aktiviteter. De jag hänvisar till är dock trygga människor utan oro för något.

Frugan är 40+ och kompisarna jag hänvisar till är också runt denna ålder. Är man Buddist är det en naturlig del av ens liv att man kommer att uppleva ett liv efter detta. De flesta har nog ingen oro för att gå vidare till detta liv, men vill nog få en så bra start som möjligt i det livet. Det är ju det mycket utav Budismen går ut på.

Nej, var fick du det ifrån? Som läget är kan man inte bevis att han finns eller inte. På vetenskapliga grunder alltså. Däremot kan man ju överbevisa bibeln på många punkter.

Jag misstolkade tydligen ditt tidigare inlägg där du skrev.

"Finns ju en del som påstår sig kommunicera med gud på daglig basis. Svårt att bevisa att de har fel.

Jag tolkade det som att du menade att "Gud finns så länge inte motsatsen bevisats"

Så kan det gå..Fritz..

Ämnet borde klara en djupare debatt.

Konstigt att du tolkar min reflekterande argumentation och mitt eget religiösa tvivel som ett försök till att ställa till bråk och i syfte att föringa din och andras tro. Jag säger inte att ni tror fel bara för att jag tror annorlunda.

Vem abonerar på sanningen om den baseras på hörsägen, andrahandsuppgifter och historiska efterkonstruktioner?

Jag är inte ute efter bråk, bara ett nyktert ifågasättande av litterära historier.

Märkligt också att det skulle vara förnedrande för de troende att man som jag gjorde; dvs jämförde den troliga sanningshalten i Bibeln och innehållet i några av Astrid Lindgrens mer kända litterära verk.

I den ena finns det bl.a. flygande änglar med flxande vingar på ryggen, och i den andra boken förekommer en knubbig man i sina bästa år som via en knapp på magen fäller ut en propeller på ryggen. På så vis kan även Karlsson flyga omkring runt hustaken, och där få ett granskande fågelperspektiv på mänskligheten.

Om en åsikt inte tål en nykter granskning, så är den oftast mycket tunn och bräcklig i sitt fundamenta.

För övrigt är barn oftast mycket mer uppriktiga än de vuxna.

Mvh

SN

Jag tyckte jag skrev ganska klart ett par ggr att jag inte är troende alls, och ja om du inte inser att det kan vara förolämpande att jämföra tro på Gud med ett barns tro på en låtsaskompis så finns det inte så mycket mer att tillföra för min del iaf. Det är nedlåtande och förolämpade. På något sätt så missar man ju även fullständigt det som är viktigt om man försöker fokusera på någon bevisbörda, per definition handlar det ju om tro. Den sekund något bevisas så slutar det handla om tro och då har det ingen som helst betydelse.

Personligen tycker jag inte ens det är viktigt om Gud finns eller inte, så länge folk agerar som om Gud finns. Att fokusera på bevis, sanning och objektivitet fungerar inte speciellt bra gällande religion och troende, samt det är ju helt klart det som är minst intressant men trots det som alltid hamnar i fokus. Troligen pågrund av en fundamental bristande kunskap och förståelse för troende och religion. För att inte säga en djupgående socialisering i det vetenskapliga perspektivet överlägsenhet, vilket leder till en djup rotat känsla av att veta bäst och en illa dold nedlåtande attityd.

Sedan används ju just jämförelsen med barnsagor, tomtar, troll, jultomten och liknande väldigt ofta för att just förlöjliga och förolämpa både troende människor och religioner. Är man verkligen intresserad av en ökad förståelse och har ett genuint intresse av få kunskap om tro, finns det otroligt mycket bättre sätt och otroligt mycket bättre formuleringar man kan använda sig av. Vilket öppnar upp en debatt och inte stänger ner den totalt.

Frugan är inte troende och inte jag heller, vår dotter tror dock på Jesus sedan några veckor tillbaka då de började träna för sin julföreställning samt ger troget donationer till mormors andehus när vi är hemma i byn. Hon tror dock inte längre på änglar och börjar undra ifall tomten verkligen kan finnas. Hon är numera helt säker på att smurfer och barbapappa inte finns "in the real world".

Jag känner faktiskt ingen Thailändare yngre än 50 som verkar fästa någon större vikt vid buddhism eller annan religion, det finns dock en klar skillnad mellan våra Bkk bekannta och våra landsbyggdsbekannta. På landsbyggden är templet ofta en social samlingspunkt, inte så olikt kyrkans roll på den svenska landsbyggden en generation tillbaka, och mitt intryck är att de flesta äldre är troende i varierande omfattning.

Den där rena buddhistsika tron som Lung Lennart berättade om har jag dock, trots rätt många år här, aldrig stött på. Det finns säkert ett antal intellektuella som idkar den typen av tro, eller snarare filosofi, men uti byarna är buddhismen en salig blandning av gudadyrkan, astrologi, anemism och rent kvacksalveri och har man lite utbildning och/eller sunt förnuft så är det rätt svårt att se något annat värde än det rent traditionella i den typen av "tro", dvs ungefär som de flesta svenskars syn på kristendom.

Jag tror jag skulle ha svårt att leva med någon som tar någon religion eller ideologi alltför allvarligt. Att rakt av köpa någon annans förklaring till ofantligt svåra frågor känns som ett alibi för att slippa att själva försöka tänka ut lösningar och det ser jag som brist på kreativitet och logik. Att intressera sig för buddhism, islam, socialism eller vad det nu kan vara är givetvis inget fel men om man tolkar det bokstavligt samt låter det styra ens liv så tycker jag det är lite sorgligt.

Verkar som jag blev misstolkad, förmodligen för att jag uttryckte mig otydligt. Skälen du angivit "personligt dåligt samvete eller upplevd vanmakt" menar jag inte behöver exitera, utan att ålder i sig själv ökar religösa aktiviteten. Naturligtvis är skälen du angivit i vissa fall betydelsefulla för att öka religösa aktiviteter. De jag hänvisar till är dock trygga människor utan oro för något.

Frugan är 40+ och kompisarna jag hänvisar till är också runt denna ålder. Är man Buddist är det en naturlig del av ens liv att man kommer att uppleva ett liv efter detta. De flesta har nog ingen oro för att gå vidare till detta liv, men vill nog få en så bra start som möjligt i det livet. Det är ju det mycket utav Budismen går ut på.

Hej,

I Thailand har jag upplevt två vanligt förekommande beteendemönster i syfte att bättra på den personliga karman. Förmodligen känner de karmatörstande människorna på sig att karman borde höjas upp några snäpp innan man ska återfödas i en ny och förhoppningsvis bättre gestalt.

Metod 1:

Köpa sig karmapoäng. Dvs regelbundet medverka i religiösa riter samt skänka egna och andras pengar till munkar och pråliga tempelbyggen.

Metod 2:

Att förkasta mammon som gud och rättesnöre, och att dagligen osjälviskt stå sin näste bi.

Vissa kombinerar och förstärker karmasamlandet med att undvika nötkött och istället äta mer grönsaker.

Sedan finns naturligtvis en del människor som är nöjda med sin karmastatus och därför medverkar i religiösa sammanhang i syfte att umgås ocn träffa likasinnade människor. Och det kan väl vara en trevlig sysselsättning tycker jag.

Mvh

SN

Ursäkta röran Jag tror på Skåne!

Ursäkta röran Jag tror på Skåne!

OJ! Vilken intressant bild, tack för den. Det ser ut som Shiva där också, en Hindu Gud.

Jag tyckte jag skrev ganska klart ett par ggr att jag inte är troende alls, och ja om du inte inser att det kan vara förolämpande att jämföra tro på Gud med ett barns tro på en låtsaskompis så finns det inte så mycket mer att tillföra för min del iaf. Det är nedlåtande och förolämpade. På något sätt så missar man ju även fullständigt det som är viktigt om man försöker fokusera på någon bevisbörda, per definition handlar det ju om tro. Den sekund något bevisas så slutar det handla om tro och då har det ingen som helst betydelse.

Personligen tycker jag inte ens det är viktigt om Gud finns eller inte, så länge folk agerar som om Gud finns. Att fokusera på bevis, sanning och objektivitet fungerar inte speciellt bra gällande religion och troende, samt det är ju helt klart det som är minst intressant men trots det som alltid hamnar i fokus. Troligen pågrund av en fundamental bristande kunskap och förståelse för troende och religion. För att inte säga en djupgående socialisering i det vetenskapliga perspektivet överlägsenhet, vilket leder till en djup rotat känsla av att veta bäst och en illa dold nedlåtande attityd.

Sedan används ju just jämförelsen med barnsagor, tomtar, troll, jultomten och liknande väldigt ofta för att just förlöjliga och förolämpa både troende människor och religioner. Är man verkligen intresserad av en ökad förståelse och har ett genuint intresse av få kunskap om tro, finns det otroligt mycket bättre sätt och otroligt mycket bättre formuleringar man kan använda sig av. Vilket öppnar upp en debatt och inte stänger ner den totalt.

Jaha, där ser man.

Om nu sanningshalten i en tro eller bok saknar betydelse, eller om en granskning av innehållet rent av är olämpligt och oförskämt, vad säger då att en boks gestalter och innehåll är finare och bättre än det man kan läsa i en annan sagobok?

Det som jag ser som viktigaste i bibeln är ju de 10 budorden.

Ett av dessa budord ligger också till grund för hat och misstro bland människor.

Jag talar om "Du ska inga andra gudar hava jämte mig"

Tar man fasta på och lever efter det budordet så blir man också lätt irriterad om någon säger att han lika gärna sätter sin tilltro till Karlson på taket.

SN

cut

Tar man fasta på och lever efter det budordet så blir man också lätt irriterad om någon säger att han lika gärna sätter sin tilltro till Karlson på taket.

cut

Vore det istället "Nilsson på haket" så skulle iallafall jag och förmodligen ett gäng till på MPR bli trogna lärljungar .

Jag reagerar mera på det som sas i ett annat inlägg, om frugans religiösa aktiviteter, nämligen

"jag låter henne hållas"

Vill tro att det sagts med glimten i ögat annars .

Frågade precis frugan igen nu hon sitter och mässar fram för datorn där en tub med munkar spelas

- om inte Buddha blir arg när hon sitter där i stället för i templet.

"Buddha never angry", var svaret.

Fridfullt, kan man tycka, jämfört med lutheranernas eviga hot om straff och brand i helvetet.

"Min är hyffsat troende, jag låter henne hållas så länge det inte går över styr

MEN ALVARLIGT TALAT så är det inget som påverkar min vardag när jag är med henne."

Tyckte att jag var ganska tydlig.

Vore det istället "Nilsson på haket" så skulle iallafall jag och förmodligen ett gäng till på MPR bli trogna lärljungar .

Jag kan uttryckligen lova eventuella följeslagare, att från mitt filosofiska tabernakel

skall inga pekpinnar eller heliga bannbullor utgå.

Där kring dryckesborden skall heller inga ledsamheter få frodas.

Det ska vara högt i tak med en frisk bris av olika trosinriktningar där den ene profetens

utläggningar inte är bättre eller sämre än den andres funderingar.

Skulle det trotts allt uppstå en unken och instängd debatt så får vi väl öppna fönstren

och släppa in den tappert flaxande och fläktande korpen.