Min upplevelse är att åldern också är en väldigt viktig parameter. Tror inte att det bara har med det "personligt dåliga samvetet" eller med ökad "upplevd vanmakt" som du anger som skäl för ökat behov av religionsutövning.
Jag har följt frugans och en del av hennes kompisar under drygt 20 år, både i Thailand och här. Genomgående så har alla ängnat mer tid till "Budda" med ökad ålder. Under ungdomsåren är det mest föräldrarna som anger takten. Efter ungdomsåren är deltagandet i det "religösa" i en ganska stabil fas. Sedan ökar deltagandet med ålder. Att frugan eller någon av hennes kompisar gör det pga dåligt samvete tror jag inte. Möjligtvis att man upplever ökad vanmakt med åren. När det gäller frugan anser varken hon eller jag att hon upplever ökad vanmakt, om de andra gör det är svårare att uttala.
Förklaringen i de flesta fall är nog helt enkelt att ju närmare slutet av livet, dessto viktigare blir det att se till utgångsläget för nästa liv. En annan anledning kan vara att man får bättre om tid med ökad ålder. Medelåldern innebär ju en hel del engagemang med arbete och familj, sedan blir det lugnare för de flesta.
Hej och tack för kommentaren.
Det brukar stämma att vanmakt och oro tilltar på ålderns höst, vilket då tar sig uttryck i ett ökat religiöst utövande. Dels beror det nog på att man då känner sig sysslolös, förbrukad, åsidosatt, har krämpor i kroppen, ensamhet, känner obehag inför samhällets snabba förändringar mm.
Med en massa ledig tid över till att grubbla över hur livet har utvecklat sig, och när man anar att slutet närmar sig är det nog lätt att man likt ett mörkrädd och ensamt barn "uppfinner" en snäll låtsaskompis som man kan prata med i avskildhet.
Barnets låtsaskompis heter kanske "Kalle" eller "Lena", men den ensamma vuxna mäniskan föredrar kanske att kalla "låtsaskompisen" för Gud, Jesus eller rent av Buddha?
Om nu denna form av terapi kan fungera som en tröst och hjälp för människor, så har jag inget emot religiositet som fenomen.
Men skapar religionen istället mer ångest, så tycker jag att man ska försöka hitta andra och mindre skuldbeläggande samtalskanaler.
Mvh
SN