Jag har skummat igenom denna serie och återgår till starten. Var är det bäst att bo och varför.
Jag är sjukpensionär med en thaifru halva mina ålder som nu pluggar svenskt universitet, klar om 1½ år, inga barn. Hon är toppstudent, inga tentor missade i Informatik medan hälften av de mestadels svenska studenterna som startat, redan har hoppat av.
Utan att ha läst varenda rad så bloggar jag och ägnar en hel del tankar åt Sveriges framtid som verkar minst sagt betänklig. Om du inte inser vad jag menar så läs saker som http://snaphanen.dk/2011/01/09/s%C3%B8ndagskronik-den-tigande-ministern/ och andra artiklar av samma författare. DET är en i högsta grad realistisk faktor jag tänker på.
Jag tror inte ett dugg på Sveriges framtid. För 70 år sedan var Sverige som beskrivs på http://runeberg.org/lortsvrg/ och med uppförandet hos dagens regering är vi snart tillbaka där. Jag är tämligen säker, även om massmedia gör sitt bästa för att förtränga sådana saker. Vi har inte råd med något annat.
Jag har ingen aning om hur jag skulle klarat mej i Thailand longtime utan det man får från Sverige, har inte varit där mer än 4 månader i stöten, kan inte profetera om pension och sjukförsäkring, med longime diabetes är kroppen lite känslig. Frun äger en bit land i centrala Thailand där hennes föräldrar tycker vi ska bygga och bo, även om det är långt ifrån någon engelsktalande.
Men det finns mer att tänka på än de små praktiska saker som framkommit i denna dialogkedjan.
)