Rätt säker på att japanerna är buddister, och tyskarna kristna, och de var ju lite elaka under andra världskriget...
MVH Tommy
Bara som information:
De troende kristna som vågade gå mot strömmen under nazisttiden satt i fängelser och koncentrationsläger och de flesta av dem blev mördade. Det var trots allt inte så få som under dödshot vågade öppna käften för att påpeka för en förblindad befolkning vad som egentligen höll på att hända.
Nazisternas egen framställning av sig själv var uttalat antikristen. De hånade under mobbens applåder öppet allt som hade med kyrkan att göra, ungefär på samma "streetsmarta" sätt som kommer till uttryck av dagens "förståsigpåare" i politik, media och tom i den här tråden. Hitler själv var noga med att inte nämna gud vid namn i sina tal. Han talade istället om "Vorsehung" (försyn), dvs ett förutbestämt öde där han och den vita rasen hade en given (priviligerad) plats. Han var stolt att bli kallad för "antikrist" av de troende kristna.
Det var t.o.m. nödvändigt att inta en uttalat antikristen hållning för att försvara och motivera nazisternas judehat. Jesus själv var ju jude vilket skulle skapa väldiga trovärdighetsproblem annars.
Visst har många av de egenskaper som i sin systematiska missbruk och perversion ledde till detta gigantiska "syndafall" sin ursprung i kristna värden och traditioner. Men att förse nazisternas illdåd med kristna förtecken känns nästan som att bestraffa offren en gång till och bidrar inte till en bättre förståelse av ondskans mekanismer.
För egen del är jag inte religiös fastän jag är född och uppvuxen i en protestantisk prästfamilj (i Tyskland). Min far hade turen att med nöd och näppe överleva nazisternas utstuderade trakasserier och hänsynslösa brutalitet mot varje form av oliktänkande eller motstånd. Jag tror därför att jag därigenom har fått en ganska bra och rätt så autentisk föreställning om stämningen och miljön under denna svåra tid. För övrigt inte så olikt dagens i vissa avseenden. Men det är ju ett helt annat tema som inte skall diskuteras här.
Jag är dock inte ateist utan föredrar att kalla mig agnostiker ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Agnosticism ). Men jag är inte så naiv att underskatta den viktiga rollen som religion i den ena eller andra formen spelade under vår evolution och i vår historia. Civilisation och religion i organiserad form hör ihop och kommer att göra det under överskådlig tid. Att eliminera en religion innebär endast att den förr eller senare ersätts av en ny "moralpolitik" som i sin konsekvens ofta är mycket omänskligare än den övergivna religionen. Det kan vi se i alla misslyckade kommunistiska/(national-)socialistiska projekt.
Och så finns det ju alltid två sidor på medaljen och i synnerhet på fenomenet religion: Den ursprungliga iden å ena sidan och dess tillämpning/missbruk i organiserad form. När det gäller kristendomen skall vi ändå har klart för oss att den i sin ursprungliga form har varit upphov till många ideal som vi ogärna vill överge och fortfarande brinner för: människors lika värde, förlåtelse (=möjlighet till nystart) och beredskap att dela med sig är exempel på dessa. Men å andra sidan har den missbrukats oändligt många gånger genom att använda dess ideal som makt- och manipulationsmedel. Tyvärr ligger det i sakens natur och alla "värdesystem" har just dessa fallgropar.
Det är ingen konst att raljera över religionens avarter. Det är däremot betydligt svårare att bedriva konstruktiv kritik som är inkluderande istället för att ställa människor mot varandra.
//Singha711